Nästa helg är det dags!
Vårens första agility-tävling! Det är en inofficiell på Märsta-Sigtuna BK. Därefter har jag anmält oss till Sthlm S:a, Bro-Håbo x 2 och Solna-Sundbyberg. Jag har enbart anmält Gromit. Spirou får stå över än så länge. Jag tror att han är helt nöjd med det. Jag däremot tvekar lite... När man i alla fall är där... så...
Anledningen till mitt beslut är för att Spirou ju inte verkar tycka att agility är så väldans roligt. Sedan kan man ju fundera på varför...? Beror det på mig eller nåt? Hur som helst har vi inte förberett oss tillräckligt, och Spirre borde gå ned nåt kilo innan han forcerar alla hinder. Eh... Det är nog inte bara Spirou som är fet - utan även undertecknad. *harkel* (Semlorna var ovanligt goda i år... )
"Förberett oss tillräckligt"... Hm...? Gromit och jag har haft ett l-å-n-g-t vinteruppehåll från agilityn. Vi har nu i år tränat tre (3) gånger! "Förberett oss tillräckligt"... Hm, igen..?
Hur som helst blev jag glatt förvånad vid det första träningstillfället - Han kommer ju ihåg typ allt! Och han kanske t o m har blivit lite duktigare än han var innan uppehållet?! Fast visst behöver vi båda träna!!! Både följsamhet och sug mot hinder. Framför allt sug mot RÄTT HINDER! Känner mig inte alls säker.
Gromit är förresten en helt underbar jycke - Han är liksom "allt i ett"; Gosig, mjuk, lyhörd med ett stort "will to please" - han vill verkligen göra RÄTT! Han har en motor som oftast är inställd på turbo, men kan visst lugna ned sig på studs med ögon som bara gnistrar: "Vad ska vi/jag göra för kul nu?!" Samtidigt som han är en bufflig och gruffig buse som tar alltför mycket egna initiativ. Med andra ord: En underbar utmaning till hund att jobba tillsammans med!
Foto: Louise Medman
Spirous Freestyle-tävling på Roslagens BK, som jag tidigare har nämnt (tror jag), har jag nu inte anmält oss till. Vi kunde liksom inte bestämma oss vilken låt vi skulle ha och vi kände oss inte alls redo. Lite trist.. men det är nog rätt ändå.
Lydnads-tävlingen här på hemmaklubben (Österåkers BK), ska vi dock vara med på. Det har jag ju lovat! :) De få gånger vi nu har tränat, så känns han faktiskt ganska bra. Han tycker det är kul, allra helst när jag blandar in lite freestyle-moves.
Den nya varianten av apporteringen, att stilla hålla fast, kan han dock inte alls. Det är lite irriterande när han apporterar både kastade eller utlagda dummies och apporter fullt godkänt! Och så har vi det där med platsliggningen.... Ja, ja... TRÅKIGT!!!! Hemma, ute på tomten, när man tränar de andra, fungerar ju bra. Då är ju bara naturligt. Men jag kommer ju aldrig ihåg - eller så förtränger jag det - när jag är på klubben. Fy på mig!
"Vadå? Platsliggning...? Vad e det för nåt?!"