Vad är det som händer?!!! Är det jordens undergång? Kommer Skutan (Åkersberga inneköpcentrum) att rämna? *gulp* Hjälp!!
Svar:
1. Byggkillarna/tjejerna som bygger om ICA:s gamla lokal, som är ovanför mitt jobb, har på eget bevåg tydligen bestämt sig för att träna Spirou att inte (?) vara skottberörd. Jag är något tveksam om det verkligen är en träningsform som ger lysande resultat. Vadå? Man ska tänka positivt (trots min tveksamhet om träningsmetoden). Inte bli sur och upprörd över oväsendet, utan vända det hela till något bra...
2. Nej, det är inte jordens undergång, men det låter ungefär som det. Hela byggnaden vibrererar - väggar och golv, glaset i skyltfönstren darrar så pass mycket - att man ser det. Innertakets plåtplattor rasslar i takt med arbetets gång ovanför. En och annan plåtplatta släpper i kanterna, och hänger enbart på ena sidan. Att få en dylik i huvudet.... Aj!
3. Finns det någon som har en skyddshjälm till uthyrning?
Skämt åsido, men när detta hiskeliga oväsen började - två dagar före julafton - mitt i julrushen, så var jag mer än upprörd. De första kunderna - två starka tuffa karlar - tvekade att gå in i butiken. "Törs man verkligen gå in här? Bör man verkligen gå.... ?!", sa den första killen, knappt hörbart på grund av allt oväsen, medan han oroligt såg sig om upp mot taket. Vi trotsade kaoset, men var hela tiden beredd på att parera och hoppa undan ifall något skulle falla över ens huvud.
När kunderna sedan skulle betala, så fick vi lov att ropa till varandra över disken för att kunna höra vad den andra sa.
Efter desperat telefonsamtal med centrumledningen fick jag reda på att byggnadsfolket ovanför har tillstånd att hålla på till kl. 10.00. Det är ju bra i och för sig, men vi öppnar halv tio - om jag inte försover mig, det vill säga.
Den första morgonen, då de lät som värst, satt stackars Spirou och bara darrade bakom disken. Först hade han sett oroligt omkring sig, men när han förstod att han inte kunde komma undan kalabaliken, så liksom vände han sig inåt - och typ stängde av sig själv. Han satt mitt på golvet, darrade och tittade snett nedåt med typ tomma ögon. Detta fick mig att tänka på inlärd hjälplöshet, som det så fint heter (tror jag).
Åhh! Jag ville bara krama om honom, försöka tala om för honom att det är lugnt (eh?), men det kan man inte göra med en hund. Det går inte att förklara. Jag hade fullt upp med kunderna, paketleveranser och att ringa för att få stopp på oväsendet. I och för sig var det bra att jag inte hade tid med honom, i och med risken att jag bara skulle förstärka det hela med min "omsorg". Gromit brydde sig inte det minsta om att världen tycktes rasa ihop över honom. Tokhund!. :)
Nästa morgon och på julafton hade visst byggnadsjobbarna julledigt. Men i måndags var de igång igen, fast nu höll de inte på precis ovanför - som tur var. Spirou visade direkt tveksamhet att gå in genom dörren, med svansen mellan benen och oroligt bakåtvända öron. *suck* Hur sjutton förklarar man för sin jycke att de kommer att sluta föra oväsen om en tjugo minuter (ja, jag var sen till jobbet)? Jag riktigt kämpade med mig själv för att inte få ögonkontakt med honom, eftersom detta antagligen bara skulle bekräfta Spirous oro - och göra det ännu värre. Men jag ville bara få klappa på honom, så där lite grann bara. Sedan kom jag på att jag kan ju torka bort ögongojs -så där precis som vanligt. Utan att det har någonting med att göra att omgivningen är konstig, eller farlig, eller nåt. Det kändes så skönt att få rå om honom - om än bara med några snabba "ögongojsborttagningsstrykningar", och Spirou själv visade ingen ökad rädsla.
I morse var det likadant. Jag såg hur Spirou blev orolig meddetsamma vi gick in i Skutan. Ja, han hade faktiskt visat tydligt redan utanför att han inte ville gå in till det dunkande, borrande, vibrerande oväsendet. Dum som jag är, så stannar jag upp precis direkt efter första dörren för att stampa av mig snön från kängorna och att öppna blixtlåset på jackan. "Dumskalle!", ångrade jag mig samtidigt som jag stannade upp, och såg i ögonvrån hur Spirou självklart genast tar tillfället i akt, och vänder sig om för att försöka fly ut igen.
Väl inne så var Spirou något mindre orolig jämfört med dagarna innan. Kanske byggjobbarnas anti-skottberörd-träning med min Spirou börjar visa lyckat resultat - eller inte!!!
Eh...? Det här bådar gott inför nyårshelgens pangande och pyschande - eller inte... Ja, ja... Det gäller bara att försöka göra det bästa av situationen. Med eller utan pang!
Nyss när vi var ute på tomten, så small det till (någon hade tydligen roat sig med att sätta eld på en bil). Spirou vägrade vara med oss andra och leka - han gick upp till huset, öppnade dörren och gick in. Men positivt var ändå att han hoppade upp i fönstret för att kolla vad vi andra gjorde där ute.
Alla bilder är självklart tagna vid andra tillfällen.