För typ en vecka sen, så berättade jag här (dagbok 09-10-10), om att jag ibland brukar hota mina kära hundar med otrevligheter, när de beter sig illa.
Men faktum är att jag faktiskt - ärligt talat - tror mer på positiv träning med positiv förstärkning av önskat beteende. Anledningen är för jag tror att positiv förstärkning ger en längre effekt än straff och otrevligheter.
Så därför har jag numera börjat med sångterapi för mina hundar. Och då speciellt i syftet att få dumma Gromit att inte mucka gräl med sina med-människor. Nej! Jag menar med-hundar.
När jag ser honom strutta runt med en hög och stram svans samt en sur min, så säger jag först med en dov, lugn och bestämd samt uppmanande stämma:
"Ner med svansen!"
Direkt efter så brister jag ut i sång (melodi: Sudda sudda av Gullan Bornemark):
Svansen den ska vifta och va gla´
Svansen den ska visa ett glatt tralala
Svansen har du fått för du ska vifta!
(Vifta)
Vifta vifta vifta hela da´
Efter att jag har börjat med denna sång-terapi, så råder det (hittills) ett lugn och ljuv harmoni i min lilla flock (med endast han-hundar).
Så nu uppmanar jag alla hund-coacher - riks-kända som okända - att börja med detta. Det funkar!!!
Okej... Som vanligt kan jag inte låta bli att ifrågasätta det hela. Undrar om att bli tvungen att utstå att lyssna på min "skönsång", kanske istället närmast borde benämnas som psykisk tortyr....
Det kanske inte är positiv förstärkning, trots allt....
Hm...? Undrar när den första sångterapi-boken för hundar blir utgiven?
"Sånger för hundar - hur du ger din hund ljuv harmoni".
Eh...? Den kanske redan finns? Skulle inte förvåna mig, faktiskt!
Fyra sångfåglar på en sten.