... sommarcupstillfället för i år. Nästa vecka avgörs denna snart mytomspunna tävling. Eh? Vadå "mytomspunna"? Fråga inte mig! Ibland tror jag att mina fingrar hittar på saker att skriva alldeles för sig själva. Louise (som var på tur att hitta på banor) hade ju delegerat banritandet till mig. Jag tycker det är kul att hitta på banor. Sen om det är roligt att köra dom? Tja, det är en annan femma! Som vanligt började vi med Agilityklassen (det är enklast så). Denna bana blev inte i praktiken riktigt som jag hade tänkt mig i teorin. Visserligen ändrade jag om lite med några hopphinder mot vad jag hade tänkt ut på själva banskissen. Jag tycker det är lite intressant det här med banor. Dels att olika ekipage tycker många gånger så olika om vad som är svårt, och om vad som är enkelt. Detta beror ju oftast på vilka egenskaper hunden har - snabb/lmer sävlig eller om hunden har mycket hindersug eller inte.
En annan anledning till mitt (lite märkliga) banskiss-intresse är att jag på sistone märkt att banorna i praktiken ofta är svårare än man trodde när man hittade på hinderkombinationerna. Till exempel gårdagens agilitybana, som jag hade tänkt skulle vara den "lätta" banan. När man kollade på banskissen, så tyckte jag att starten var lite klurig, men resten var bara en variant av en vanligt klassisk så kallad "M-bana". Fast hela banan var som sagt svårare än jag trodde. I mitt tycke blev denna bana okej, men lite väl "ryckig" för min smak. Om nu någon fattar vad jag svamlar om.
Hoppklassbanan "föddes" ur ovan nämnda Agilityklassbana. Jag (och kanske de flesta andra) brukar oftast göra på detta sätt när jag ska hitta på en Agility- och en Hoppklassbana. Först "lyfter" jag ur balanshindren, sedan tänker jag starten där målgången var i Agilityklassen. Ofta försöker jag även att få till det så att tunnlarna ligger kvar på stället. Även Platta tunneln fast vänd 180 grader, typ. Man vill ju att det ska gå smidigt, enkelt och snabbt att bygga om.
När jag granskade gårdagens Hoppklassbaneskiss var jag faktiskt lite tveksam, men den var riktig rolig att köra i praktiken. Jag gillade den skarpt.
En sak jag brukar fundera lite på efter man har använt mina påhittade banor är hur många som kom runt banan (ej blivit diskade, alltså), och var ekipagen har haft strul och missar. Förr ansåg jag att om de flesta (över hälften, typ) blev diskade, så borde det vara något "fel" på banan. Men... nu för tiden så tvekar jag om det verkligen är så. Jag har även märkt att det kan vara så olika på vilken storleksklass det gäller. Som exempel med gårdagens Agilityklassbana; I Large- och Medium så kom cirka hälften i mål, men i Small-klassen kom endast två av tolv startande genom banan! Varför?
Ja, dessa frågor fnular en agilitynörd på om kvällarna. *suck* ;)
En gammal bild på en skuttande Grompa.
Jo, Gromit-token, då! Jag blev faktiskt lite besviken på honom igår. Han tjyvstartade i Agilityklassen. Han superslarvade på kontaktfälten. Han var galen! Nja... Detta var en sanning med modifikation. I Hoppklassen kändes vårt samspel något bättre, men bra var det då inte. Okej, då! Jag var inte riktigt på hugget själv. Ja, ja. Det VAR mitt fel! *suck*
Jag skulle kunna försöka bortförklara Gromits vilda framfart i banan. Vi fick startnummer tre, och jag hann inte värma upp oss riktigt. Inför Agilityklassen fick jag först hjärnsläpp. Jag fick för mig att Small-klassen skulle starta först. Trots att jag själv - banbyggaren - lagt upp hindren på largehöjd och -längd. Ibland så... är alla hjärncellerna på plats - INTE!
"Typiskt också!", tänkte jag först surt när jag insåg att Gromit och jag alldeles strax skulle starta. Men jag var smart nog att vända mina dumma tankar till "Va´ bra! Nu får vi tillfälle att träna Jag-klantar-mig-och-kommer-sent-till-starten". Ja, det är ju ovanligt att jag är sen till tävlingar, och missar bangång och kommer rusande fram till starten med andan i halsen, och så... NOT!
Hur som helst så blev Gromit diskad (och jag) i bägge klasserna. Synd! För nu har vi dalat ned i Sommarcupsresultatlistan. Attans! (Innan denna gång låg Grompan på en hedrande delad femteplats. Vilken plats han hamnade på nu orkade jag inte kolla efter. "Suck! För långt ned!", tänker jag bara. Surpuppan!)*
En gammal bild från Hävarö BK. Någonstans därinne ska det finnas en hund - som inte vill ur släpet. "Jag vill rulla mer!!", säger Spirou.
Spirou fick pröva på lite agility igår. Det var kul! Och JOBBIGT!! Tänk att det är så mycket jobbigare att (försöka) peppa på en sävlig hund än att försöka hinna med en snabb jycke! Med andra ord kämpar jag inte tillräckligt mycket med Gromit. Jag borde bli i alla fall minst lika anfådd när jag kör Gromit som när jag kör Spirou - om inte mer. Faktiskt!
Haha! Spirou körde sin specialitet i Hoppklassen. Han gjorde en riktig äkta Spirou-rullning i Platta tunneln. Han forcerar alltså först hindret, men när han nästan har kommit helt ur släpet, så VÄNDER han om, och försöker ta sig in tillbaka i släpet igen - bakifrån. KNÄPP-HUND!! Alla skrattade, utom en stackars hinderfixare som som inte kände till Spirous näst intill notoriska tunnelrullning. Hon blev nog lite förskräckt. Dels för att det ser ut som om Spirou får panik där inne i släpet (vilket han alltså inte får. Han trasslar in sig helt självmant.), och dels för att vi andra bara står och skrattar glatt åt hund-"stackarn". (!)
Det var kul ändå att Spirre fick till några glada galoppsprång på slutet av Hoppklassbanan. Min allra bästa älskade Spirre-Spirou! Och hans slalom! Han går l-å-n-g-s-a-m-t och n-o-g-g-r-a-n-n-t igenom alla portarna. Det ser ut som om han tänker och deklamerar för sig själv: "Först ska jag gå här, sedan ska jag gå där. Sedan här, sedan där, sedan här, sedan...!". Haha! Vem har sagt att agility går på tid?!!! :)))
Bild från samma tävling som ovan. Haha! Vi kom inte först i mål!
Ja, Spirou får inte många hinderfel - men TIDSFEL!! Milijonersmilijoner!
Jag hade en liten tanke - för en sekund eller två - att även köra Wilbur (i small-klass), men klok som jag - ibland - är, så avstod jag. Wilbur tyckte dock att jag var världens dummaste av alla dummaste mattar som finns i hela världen - i hela universum! :((( Hoppas han har förlåtit mig...
"Matte! Jag kan visst köra agility!", visar Wilbur.
* Nu idag (6/8) kollade jag upp Gromits placering. Han ligger ju på en delad sjätteplats, ju (delad med Steffo). Det är ju helt okej, ju! Ska klå den där Steffo nästa vecka!! ;)))