Det är alldeles för mycket hundprat på det här stället! Så nu tänker jag sluta att tjata om hundar hit och hundar dit. Aldrig mer hundprat!
Nä! Det går ju inte! Hur skulle det vara? Hur skulle det gå? Man kan inte leva utan hund!! Eller..?
Min kompis som hade... Ja, just det! hade Didrik och Eskil (storpudel) lever nu - mot alla odds ;) - utan hund.
Går verkligen det? Lever hon fortfarande? Ja, jag tror det. Orsaken till detta ofrivilliga liv utan jyckar är den där dumma dumma allergiens fel. Så numera är det dessa som är familjens "vakthundar" och kelgrisar:
Nikita.
Nitro.
Undrar om det finns leguan-agility, tro?
Eh..? För det är väl leguaner? Eller heter det nåt annat? Oj, nu skäms jag!
Det här är i alla fall Eskil. Han är en ståtlig och pigg storpudel herre på... på... 14 vårar... väl?! Eller är han 15 nu?!
Han har verkligen fått ett bra hem, med en ny matte som även hon tycker att alla hundar ska få aktivitet - oavsett ålder. Självklart anpassad till hundens kapacitet. Om jag minns rätt så gick Eskil en Rally-lydnadskurs nu i år.
All heder till alla er som fortsätter att aktivera era gammel-hundar!
Tack Therese för bilderna!
Hm... Att inte skriva om hundar? Det gick ju inte alls, det! ;)
Nu är det väl 15 dagar kvar till lydnads-KM:et. Min plan är att träna typ varannan dag, så idag var det dags igen med ett litet träningspass på gårdsplanen. Jag passade på medan jag väntade att ugnen skulle bli varm. Det tog i och för sig cirka 40-45 minuter att gå igenom fyra hundar, så ugnen hann bli varm flera gånger om.
Denna gång kom jag på att även träna - PLATSLIGGNING!!!! Kors i taket!
Denna bild har inget med dagens platsliggningsträning att göra. Fast.. Det ser nästan ut som om Wilbur tränar springrarna.
Wilbur, Gromit och Spirou fick ligga och titta på medan jag lekte med Keaton. Det var Wilbur som hade mest svårt att ligga kvar. Jag fick lov att tjata på honom flera gånger.
Gromit var duktigare än jag trodde, men han tyckte det var mycket svårt att motstå frestelsen att jaga efter Keatons tennisboll, när jag sparkade den framför de tre platsliggande jyckarna. Men han hann bara resa sig upp, sedan la han sig ned igen - motvilligt, dock - vid min tillsägning.
Spirou var den som helt klart var duktigast av dom.
Anledningen till min och Keatons boll-lek var mest för att jag blir så urbota uttråkad av platsliggning. Jag måste roa mig med nåt. Fast... jag får väl försöka skärpa mig - och lite då och då i alla fall - stå still och glo tillbaka på jyckarna. URTRÅKIGT!!!
På måndagen innan tävlingen, så är det lydnadsträningstävling. Om jag är smart så passar jag då på att vara med. HA! Men.. det kommer jag nog inte göra! Om jag känner mig själv rätt. Hihi! Nej, jag föredrar att komma till KM:et likt ett "wild-card", smyga dit och sedan sopa banan med alla lydnadsnördar! ;) Only in your dreams, baby. Only in your dreams!
Nä! Sluta drömma nu! Platsliggningen borde jag träna nångång med andra jyckar - faktiskt. Och även träna med en sån där "ropare". Jag minns att förra året så blev Spirou mycket fundersam över att tävlingsledaren envisades att lägga sig i hur vi skulle promenera runt på planen. "Va´ skriker du för? Vad vill du? Vi går väl som vi vill!", tycktes han tänka lite fundersamt.
Söt Spirou.
Foto: Katarina Nyman.