Jo, glömde skriva igår...
När jag gick igår efter jobbet en promenad med alla fyra jyckarna, så blev jag glatt överraskad över min Bus-Gromit. Han gick fint i kopplet utan att envist dra! "Vadan detta?", tänkte jag. "Har han nu, vid två års ålder, plötsligt blivit lydig? Jag var givetvis helt övertygad om min hunds plötsliga förträfflighet i konsten att "gå-fint-i-koppel" lugnt och trevligt. Jag kan berätta att det kändes helt ljuvligt i hela kroppen, att kunna gå rakt fram i behaglig takt, utan att bli dragen åt alla håll och kanter. "Jippee! Min hund har blivit lugn och duktig!!", jublade jag tyst för mig själv.
Haha! Trodde jag, ja. I ungefär ett par minuter, kanske. Sedan kom jag på varför Gromit inte drog i kopplet som en envis ivrig idiot-hund. Det regnade, ju!!! Gromit tycker INTE om regn!
När han var en liten go liten valp-baby, så regnade det inte på flera månader. Jag minns den där första morgonen i hans liv (hemma hos mig i alla fall), som det REGNADE! När jag öppnade dörren för morgon-kissning, så rusade han först ut med resten av flocken - precis som vanligt. Men när han upptäckte det där blöta som fanns på altanen och som föll på honom från luften, så tvärnitade han - och rusade lika fort in igen - för att försöka skydda sig i soffan. Alla de andra hundarna hade rusat ut, men jag fick lov att bestämt med lite milt våld BÄRA ut honom till de andra. Han kissade lite snabbt. Sen skulle han IN!!!
"Oj, då!", tänkte jag, "Inte kan jag ha en hund som inte gillar regnväder. Det kan faktiskt regna på agility-tävlingar! Här ska tränas!!"
Så nästa gång det regnade - som råkade var klockan 12 på natten - gick vi ut för en skön liten blöt nattpromenad. Nästa gång efter det som det regnade, så passade vi på att åka till Brukshundklubben för lite tunnel-träning. Speciellt den Platta tunneln. Det finns ju många hundar som ogillar att springa igenom släpet när det är blött. Gromit har nu vant sig med regn. Eller rättare sagt: Han tolerar det.
Wilbur däremot bryr sig inte längre om att bli blöt. Inte efter simrehab-träningen efter korsbands-skadorna! Han går numera rakt igenom vattenpölar utan att tveka.
Just, det! Jag fick ju även lov att träna Gromit att gå genom vattenpölar. Det kändes ganska märkligt att berömma sin hund när han frivilligt blötte ned tassarna.
Tänk att jag har en springer som inte vill bli blöt!!!
Gromit o Spirou siktar högt.
Imorrn är det tävlingsdags - lydnads-KM. *fnissar högt* Undrar förresten hur många som kommar att delta? Jag har inte hört om någon som ska vara med. Vi kanske kommer bli själva. Helt okej för mig; att vinna på W.O! ;)
Nä! Så enkelt blir det nog inte....
Det är nu ett år sedan jag stod på en lydnadstävlingsplan. Det var förra årets KM. Spirou och jag kom NÄST SIST! (av åtta startande, tror jag) Den som kom sist bröt efter platsliggningen. Men visst måste man väl räkna med dom i alla fall. Eller hur?! ;)))