... och allt tycks ha gått bra. Ögat ser i och för sig inte så där jätte-trevligt ut. Och det ser ganska obekvämt ut med alla stygnen i ögonlocket. Men enligt veterinären ska det inte kännas så hemskt förfärligt. Hur hon nu vet det?
Hon har tagit bort en hel centimeter för att få bort hela "pluppen". Anledningen till operationen var för "pluppen" hittills långsamt har blivit större. Så det var risk att den skulle fortsätta att växa, med följd att det skulle bli ännu värre, och då bli tvunget till att göra en större plastikoperation för att få ihop ögonlocket. Det är ju bra att kunna stänga ögonen ibland. Även för en pigg springer spaniel på sju vårar. ;)
Bildbevis kommer sen. Kanske imorrn.
Det var lite tokigt idag med nyoperarad jycke, för ikväll har jag haft valpkursen. Spirre-Spirou fick då sitta i bilen med tratt om huvudet och täcket på sig för att hålla sig varm. Han tyckte dock att det var lite "lyxigt" att få vara i baksätet. Gromit, han fick sitta i bagageutrymmet - som vanligt. Jag tror Spirou lipade åt Gromit och retade honom lite grann.
Bilden har inget med berättelsen att göra - förutom att den föreställer Spirou.
Efter kursen gick vi en liten kort rastningsvända, för att sedan åka ned till jobbet en liten stund. Sedan hem till Wilbur och Keaton. Det blev bara en latmansrastning på tomten för dom ikväll. Men de "överlever" det.
En nyoperarad jycke ska ju egentligen har lugn och ro samt vila, så denna kväll var väl inte så optimalt. Men ibland blir saker och ting inte riktigt som man vill.
Spirou har nu varit nästan lite speedad efter jag hämtade honom. Man undrar ju varför? Glad att komma ifrån djursjukhuset? Glad att se familjen? Gör det ont? Är det mycket obehagligt med stygnen? Är han övertrött, typ. Visst är det jobbigt det här att inte veta hur de känner sig.
Spirou har ju aldrig haft tratt på sig förut. Men han vande sig snabbt. Han rusar runt med den utan några större problem. Fast han fastnar lite här och där, stackarn!
Här är en gammal bild på när Wilbur hade tratt. Gromit iakttog honom mycket förundrat.
Gromit har nu lärt sig att hans bröder ibland har denna märkliga tingest runt huvudet. Med andra ord: Han bryr sig inte om Spirres "huvudbonad".
När jag - hönsmatten - lämnade honom imorse i djursjukhusets vård, så protesterade han vilt. Jag såg i ögonvrån hur sköterskan fick lov att dra in honom i mottagningsrummet. Min lilla vovve!
Veterinären sa förresten att Spirou hade skött sig "exemplariskt" under dagen! Min lilla Spirre- Spirou! ♥♥♥
Han är nog ganska trött nu, efter denna händelserika dag. Först la han sig för sig själv inne i sovrummet (detta är mycket sällsynt), och somnade på sekunden. Elak som jag är passade jag då på att ta lite kort på honom - med och utan tratt.
Sedan dröjde det inte länge innan han kom in till oss andra i vardagsrummet. Han ligger nu däckad här intill i soffan. Min allra bästa Spirre- Spirou.
