... and life goes on.. nja.. för många i alla fall. Kanske till och med för de flesta.
Ja, nåt som har fortgått är Pingus "låd-terapi". Titta, vad duktig han har blivit! Han leker, springer omkring och kampar med smålådorna.
Här till och med vågade han sig på att knipa till sig några godbitar som låg i den lite större lådan. Duktig vovve!
Med andra ord så har han fortfarande ganska stor respekt (läs: rädsla) för större kartonger. Allra helst om de rör på sig (när vi packar och har oss och flyttar på lådorna)
Men oftast är det lugn och ro på jobbet. För hundarna i alla fall.
Här är Spirou och Pingu ute på en kort snabbrastning under arbetstid (!).
Varför har jag nu tagit denna bild? Ska jag flytta? Har jag börjat jobba på Swedbanks Fastighetsbyrån? Är Pingu till salu?!! Svar: Nej!! Pilen visar ju åt andra hållet, ju!
Jo, orsaken till denna illustrationsbild är att jag skrattade och ruskade på huvudet åt slyngeljycken precis innan bilden togs. Vi, Spirou, Pingu och jag, kommer traskande i lugn och ro (?) bortom skylten med riktning mot den. Och precis som typ dagen innan så börjar bus-Pingu att tokdra just där. Och då menar jag tokdra!
Jag förstår att bus-jycken vill till nån trevlig och intressant doft som är på andra sidan skylten. Jag tvärnitar. Väntar på att Pingu själv ska se till att kopplet inte längre stramar. Efter några sekunders väntande, så vänder fina Pingu på huvudet, och frågar: "Hörru, kom nu då!" (det var ingen fråga egentligen - mera en uppmaning *harkl*). Genast så belönar jag hans rätta beteende med att låta honom - med slakt koppel - rusa fram till den spännande doftfläcken.
Haha! Men!! Det står ju en skylt i vägen. Exakt som typ dagen innan, så rusar han så snävt mot doftfläcken att han lite lätt springer in i skylten - och blir rädd!! Han hoppar skrämt åt sidan, ger skylten en kvick och ängslig blick - och sen kastar han sig fram mot det - tydligen - urspännande doftstället på andra sidan av skylten. Knas-jycke! ♥
Nu är vi nästan tillbaka till jobbet. Den "berömda" ståltrappan forceras utan minsta tvekan.
"Men kom igen då, matte!!"
På denna korta, cirka tio-minuter långa snabbrastningen hann jag, Pingus matte, bli dragen hitan och ditan. Bus-Pingu hittar nämligen så många (och då menar jag mååånga) roliga saker på trottoar och gångväg. Prylar som ligger utanför koppelradien (därav mina oberäkneliga "hitan och ditan"-steg). Roliga saker som till exempel pappkaffemuggar, sugrör, chokladkakepapper, oidentfierbara plastmojänger, fingervante, glasspinne, vanlig träpinne, äppelskrutt och lite andra prylar. Allt ska undersökas! För att inte nämna alla flygfän. De bara måååste man stå blickstill och iaktta - läääänge. Apropå det, så passar svartvita skator och svartvit prickhund alldeles utmärkt ihop på bild. Måste försöka ta kort på det nångång, hur det nu ska gå till.
Var och varannan människa vi möter ska också hälsas på. Och man ska även kolla lite diskret *harkl* vad folket har i sina väskor och kassar.
Just denna snabbrastningsrunda så mötte vi en familj med barnvagn modell sittvagn. Det var precis i sista stund jag förhindrade att lillungen fick en stor slafsig puss mitt i ansiktet (jag överdriver något). Annars skulle denna hundpuss sitta ganska bra - just på ett barn - dagen efter SVT:s Debatt-program om farliga hundar. :)
När vi sedan passerar Team Sportias typ "bakdörr" så tokslänger sig Pingu - med sin 20-kilo starka vilja - för att hinna passa på att slinka in när en kund öppnade dörren. Jag var inte riktigt beredd på det! Fast jag egentligen borde. Under sommarhalvåret har ju denna "bakdörr" stått öppen, och Pingu har alltid visat STORT intresse för att gå in och kolla läget inne i sportaffären.
Strax efter detta så gör Spirou sig en toalett - mitt i centrum, mitt i folkvimlet. Jag plockar givetvis upp, och går bort för att slänga påsen i papperskorgen intill innecentrumets skjutdörrar. Pingu blir genast nyfiken på de automatiska skjutdörrarna. De ska (läs: tydligen, måste) undersökas minutiöst. Pingu går fram och tillbaka genom dörrarna flera gånger. Till slut tröttnar jag på hans dörrundersökning, men Pingu vägrar att gå därifrån. Det var inte lydnad som gjorde att vi till slut kom tillbaka till jobbet. *harkl*
Vadan denna bild?
Jo, nu är vi hemma hos brorsan för att hämta Wilbur och Linus, som har varit där medan jag och springrarna jobbar i butiken. Strax innan bilden togs så var vi inne i huset. Jag ser i ögonvrån hur Pingu (som ju nu har blivit en stor grabb) plötsligt lyfter på benet och markerar inne i hallen/vardagsrummet. "Men vad göööör du!!", utbrister jag bestörtat, och far upp bort mot honom. Jag vill ta ut honom för att visa att sånt pysslar man bara med utomhus, men i och med han numera är cirka 20 kilo tung, så bär jag honom inte utan tar tag i nackskinnet och för honom ut genom dörren (han hade inte halsband på sig).
Lill-Pingu blev tydligen så förödmjukad över denna behandling, så han vägrade i flera minuter att umgås med oss. Han hoppade in i bilen och la sig där - och surade. Hur vi än glatt ropade och lockade på honom, så vägrade han att skutta ur bilen..Men när vi började studsa med en tennisboll, så blev han glad igen.
Pingu har faktiskt innan detta ibland visat tendeser till att bli sur när jag har tillrättavisat honom, men denna gång höll det i ganska länge, i flera minuter. Jag har aldrig varit med om en jycke som blir så här riktigt förolämpad och sur. Fast... det kanske är hormonerna som spökar i slyngelkroppen.
Kan ju inte avsluta dagboksinlägget med en tjurig Pingu, så här en glad och stolt slyngel som har med friskt mod massakerat en wellpappskartong på jobbet.
Nej, förresten, jag ljuger. Denna bild är från när han till slut lyckades få fatt i det gömda godiset ur en tom hushållsrullsrulle (efter att iakttagit hur Spirou gör).
Men stolt och glad - det är han! ♥