Okej... Nyss låg Wilbur-stackarn o sov i soffan.
Gromit tycker Wilbur är märklig och mystisk o mkt spännande.
När vi kom hem från djursjukhuset sov Wilbur - jag ville inte väcka honom - så han fick ligga kvar i bilen, medan de andra hundarna fick träna lite apportering med dummies. Gromit undrade lite då och då varför Wilbur var kvar i bilen.
Wilbur har nu vaknat - och han gnyr... Jag försöker (förgäves) hjälpa honom. Följande ställning verkar inte fullt bekväm:
Det gör tydligen ont att böja knät, så jag försöker bulla upp kudde o filt under honom.
Just nu är det VÄLDIGT SYND OM LILLA WILBUR, så nu slutar jag med det här...