Efter gårdagens urtrista ynklig-och-vek-matte, så skärpte jag till mig och blev nästan-lika-pigg-som-vanligt-matte och tog bilen för en tur i skogen. Dum som jag är, så tänkte jag inte till före, så åter igen blir det bara suddiga mobilbilder.
Fast allra först så stannade jag till för att handla på ICA. Eftersom hundarna är portade där, så fick de vänta ute i bilen, till deras förtret. Ärligt talat så har jag inte så mycket minne ifrån ICA-besöket. Jag var nog inte ännu riktigt pigg som en pelikan (vilket jag är nu, bara lite hosta kvar).
Hundarna blev glada att matte kom tillbaka från sitt smitningsförsök. Nu syns inte det riktigt på bilden - men jag lovar - de blev glada.
Gissa vilken skog vi är på väg till... Jo, "Vara-ifred-skogen". Där var det sol i massor! :)
Jaha... så börjar den sedvanliga "godissten-jakten". Gromit har här äntrat den första stenen.
Här har vi alla - utom Spirou, då - fortsatt promenaden efter den andra godisstenen, men Spirre protesterar, han tyckte tydligen att han skulle få mer godis.
"Jaha!", tänker ni nu. "Nu har Gromit smitit!" För ni ser ju att det är bara Wilbur och Spirou som går på stigen. Ja, var är Gromit, bushunden?
Nä! Han är här! Precis intill mig. Glad som en... som en... lydig springer spaniel som lystrar stundom till namnet Gromit.
Wilbur med den vita nosen där fram...
... och den vita stussen där bak.
"Vara-ifred-skogen" är den allra bästa skogen. Fast den var faktiskt ännu bättre förr i tiden. Those were the days!
Haha! Vad håller Gromit på med?!! Vad är det där för min egentligen?
Så där ja! Rättning på läpparna.
Spirou hittade ett utmärkt ställe att för dagen utföra sitt första snörull på.
Strax efteråt roade han sig med sin lite udda hobby, lite trädgårdsarbete. Det spelar tydligen ingen roll att vi var i skogen. Det ska vara ordning på pinnarna även där.
Här är en bild från förr. Spirou medan han fixar och donar hemma på tomten. *harkl* Märker ni skillnaden på bildkvalitét mellan denna bild och resten? (Åh, va skönt det var att vila ögonen på denna bild, jämfört med de andra suddfotona)
Ja, jag vet att jag är tjatig, men varje gång jag ser dessa två killar så här tätt intill varandra, så kan jag inte låta bli att tänka på att de förr var världens fiender. De verkligen hatade varandra!! Hihi! Wilbur måhända fortfarande känner största motbjudan för Gromit, men denna känsla är inte ömsesidig från Grompans sida. Han liksom inte orkar bry sig om att Wilbur ibland visar sitt misstycke.
Varför tog jag denna bild, tro? Just det! Medan vi gick där i skogen så var det någon/några som, precis som några helger sedan, roade sig i närheten att skjuta en massa skott. Undrar vad de pysslar med egentligen? Det skjöts "vilt" redan när jag klev ur bilen (och fortsatte så hela tiden medan vi var i skogen), men jag brydde mig inte, och till min förvåning så tycktes inte Spirou heller att bry sig.
Fast... när jag efter cirka 20-25 minuters promenad råkar stanna upp (för att jag skulle ta fram mobilen) precis när de, efter några minuters tystnad, drar igång ytterligare en skottsalva, så missuppfattade Spirou mitt "uppstannande". Därefter gick han bakom mig, något berörd. Tänk att så lite (att jag råkade stanna upp precis när skotten åter satte igång) kan göra en sådan skillnad.
Men när vi kom tillbaka till stigen vi nyss hade gått på, vi var alltså nu på tillbakavägen mot bilen, så travade Spirou raskt förbi mig, visade vägen, och till och med skuttade upp på denna upphöjning - helt på eget initiativ. Vetskapen att vi snart var tillbaka vid bilen höjde tydligen hans självsäkerhet... eller nåt...
En ordinär godistiggnings-bild.
"Men... skynda er på, då! Va ni är långsamma!!" Spirre har bråttom till bilen. Han tycker vi andra tar alldeles för lång tid på oss.
Ja, så var vi tillbaka vid den första godisstenen med Gromit åter igen ovanpå, fast här förstås från andra hållet. Det kan man faktiskt se på det sneda trädet som skymtar i det högra övre hörnet.