Som vanligt kommer inte jag igång förrän sent på eftermiddagen. Man måste ju hinna med veckans bästa "lilla" tupplur. Det är ju så arbetsamt att göra ingenting. När jag vaknade till liv hade "alla" andra - som man kan läsa om på fb - haft agilitykurs, packat flyttlådor, gått långa hundpromenader i det fina vädret, lagt massor med spår samt även gått spåren med hundarna och kommit hem igen och ätit middag.
I alla fall när jag väl vaknade så blev idag mina tre jyckar borstade, åtta springertassar trimmade, fyra pudeltassar, tre söta hundmagar och ett stycke pudelnos rakade. En och annan klo blev även lite kortare - utan att klippa för långt. ;) Sedan dammsugning av överbliven päls och diverse dammråttor. När jag var klar var klockan typ halv sju på kvällen, och jag ville hinna med - innan det blev mörkt - skogspromenad, agilityträning, lite "onödigt" jobb, handla mat (hungrig!!!) och helst lite annan hundträning också. Det skulle även vara kul, och nyttigt speciellt för Gromit, att hinna med ett litet spår också.
Ett problem dock som krånglar till saker och ting är att Gromit bör få sitt piller vid sju, därför väntade jag en halvtimme innan vi for iväg till skogen. Eh..?
Nej, nåt spår hanns inte med. Och det är ICA:s fel! De stänger ju "redan" klockan 21.00. ;) Och mat skulle jag bara ha eftersom jag inte ätit nåt vettigt (läs: matigt, inte nödvändigtvis nyttigt) på hela dan. Vadå planera dagen lite bättre? Äh!
Agilityträningen med Gromit gick över förväntan. Kul!!!! Vi har ju tävlings-säsongspremiär nästa helg, och vi har ju inte kört en endaste bana sedan förra året - i november typ. Tala om att man känner sig ringrostig. Förutom att jag inte visste om Gromit fixar en hel bana, så finns det ju en till figur inne på banan - jag! Fixar jag en hel bana?
Jag byggde till en cirka femtonhinders agilityklassbana. Det var ju just vid hel bana som Gromit fuskar rejält på kontaktfälten förra året. Stressen tar överhanden, och han f-l-y-g-e-r som den fågelhund han är över hindren utan en tillstymmelse till kontaktfältstagande.
Jag typ låtsades att det var tävling på gång - ett försök gäller - och att jag var sen - som jag ju ofta är. :) Kort uppvärmning, sedan fram till starten med koppel. Precis som "på riktigt". Tyvärr blev vi "diskade" pga fel väg. Gromit tog ett "blindhinder" som nu stod där mitt i banan för att jag inte hade orkat flyttat på det. Men han hade ju lika bra kunnat tagit fel hinder ändå, eftersom jag "tappade" honom. Vi fortsatte banan - precis som man brukar på riktigt.
Det roliga var att trots vi körde tävlingslikt, så tog Grompan alla kontaktfält helt perfekt (förutom det sista, där han inte bjöd på "ligg" som jag vill att han ska, men tassarna var på). Han klarade till och med av att jag gjorde ett bakombyte i slalomet. Duktig vovve!
Sedan (efter lite omändringar) körde vi banan från andra hållet. Alla kontaktfält höll. Yes!
Nu blev det lite strul i slalomet, och jag blev genast påmind att då brukar han flippra ur - när det blir fel. Detta måste jag kunna hantera - att kunna ta ned honom igen. För det kan (vadå "kan"? ;)) ju även bli fel och missförstånd på riktiga tävlingar. Det gick riktigt bra, faktiskt. Men ska jobba mer på det, att hitta en bra B-plan. Just in case, typ.
Vi körde bana sammanlagt tre gånger. Sedan en liten omtagning på två hinderkombinationer, som inte fungerade bra i banan. Vid ett ställe visade helt uppenbart jag fel, och jag var duktig nog att då att belöna Grompan för att han gjorde som jag visade - och inte som jag egentligen menade. Han är faktiskt ingen tankeläsare.
Det sista vi gjorde innan vi gick därifrån, var att enbart träna samt förstärka stadgan i starten och på kontaktfälten med omedelbar belöning. Till skillnad mot att belöningen kom efter målgång (sista hindret på banan).
Vad jag måste komma ihåg när vi kör hel bana, är att jag ska försöka ha så lite muntliga kommandon som möjligt - bara ropa och mana på när jag verkligen behöver det. Gromit går mycket bättre och säkrare när jag är tyst. Antagligen för att han då måste koncentrera sig mer, och jag måste skärpa mig att visa helt rätt, plus att när jag är tyst finns där ingen onödig röst som bara stressar upp honom ännu mer.
Muntliga kommandon som jag dock måste ha är: "Kör", "Ligg" och "Fram" (speciellt vid målrakan). Om jag lyckas att hinna med att få in ett och annat berömmande "Bra" vid lämpliga tillfällen, skulle nog vara trevligt och kanske till och med effektivt. Gromit tycker om beröm! :)
Gromit och jag hade kul tillsammans idag. Han var duktig - och även jag, som var tydlig med vad som gällde (när det var paus och när vi startar) under det hela träningspasset.
Eftersom jag hade ICA:s stängningstid att passa, så hann jag bara träna Wilbur och Spirou litegrann. Lite bara "för syns skull" uppe på parkeringen intill bilen. Fast de var nog ganska glada ändå för det lilla. Fast lite orättvist blev det.
Det ska bli spännande att tävla nästa helg. Jag ser fram emot det. Hm... Nu kom jag på det där med att stiga upp "mitt i natten". DET gillar jag icke!! Bläh för tidiga morgonar!! :(((
PS. Det var riktigt trevligt att bli anfådd! Kändes nästan som om man hade motionerat. Hihi! DS.