Dagbok

Om man inte orkar läsa allt jag svamlar om, så kan man klicka på en bild, så kommer bara bilderna - utan en massa tjatig text. Lycka till! :) 

Whoops! *vissel*

2009-07-09

Hihi! Ska snart berätta varför denna rubrik.

I morse försov jag mig ordentligt. Jovisst! Jag har semester. Fast det är en del jobbgrejer som jag gör ändå. Lat som jag var igår kväll efter Sommarcupen, så tänkte jag då: "Äh! Jag gör det imorgon istället. Det är bättre. Då kommer jag upp, så att jag inte ligger och sover hela dan!".

    Jag borde gå upp klockan åtta för att hinna jobbsysslan innan den måste vara klar, helst kl 8.45. Gissa när jag vaknade? Klockradions display visade: 8.35!!!! "Oj!!", sa jag när upptäckte hur mycket klockan var. Glasögonen borta! Ligger inte på bordet, där jag brukar lägga dom. Det är alltid lika "komiskt" att leta efter något som man helt klart behöver som hjälpmedel för att just att kunna se att leta! Det har hänt att glasögonen ramlat ned på golvet, så jag känner med handen över mattan. Men nej! Inga glasögon! Precis när jag tänker att jag har inte tid att forsätta letandet, känner jag dom med foten. "Yes!"

    Ut med hundarna. In på toa. Där tänker jag hur mycket jag egentligen hinner med och vad som är nödvändigt: "Duscha? Nej! Borsta tänderna? Nej! Byta kläder? Ja! Borsta håret? Ja!" Medan jag snabbt drar borsten genom håret funderar jag: "Hinner jag knyta skosnörena? Nej! Jag tar gummistövlarna!"

    Hundarna har gått in. De sitter i vardagsrummet och iakttar spänt sin matte, som i deras tycke nu uppför sig mycket märkligt. "Va´ håller hon på med? Ena stunden ligger hon och snarkar i godan ro. Och sen bara... Har hon blivit totalt knäpp nu? Är hon arg? Vad händer???"

Väl ute. Det spöregnar. (Ja, jag har ju semester, ju.) När jag små-springer mot bilen, tänker jag att jag hinner inte springa bort fram och tillbaka för att öppna grindarna. Jag tar bilen till grinden. Öppnar grinden snabbt som ögat. Åker iväg. Bilen småhackar lite. Gillade tydligen inte av vakna så där häftigt. "Det är bara att gilla läget!", säger jag oförstående. Det tar cirka fem minuter att köra till jobbet. Jag var där lite drygt kl. 8 45. Puh!!!

    Cirka en 40 minuter senare är jag hemma igen. Då var jag så pass utmattad att jag somnade om igen. Jag har så gott som hela dagen tagit den ena "tuppluren" efter den andra. Ja, ja...

><

Nu till rubriken...

Jag hade fixat banorna till Sommarcupen igår. Ville försöka hitta på något annorlunda än vad som vi haft hitills. Eftersom vi ganska ofta har haft lite kluriga och roliga starter och målgång, så tänkte jag att vi denna gång skulla ha raka "spring-på-allt-vad-du-orkar" start och mål. I mitten av banorna var det lite handlingsklurigheter. När vi skulle bygga Agilityklass-banan hade jag stora problem att få till det. När vi äntligen börjar "få till det", så kommer staketet (fårstängsel) i vägen. "Vi får lov att flytta på det!", säger vi. En annan kille, som jag inte känner igen, föreslår att istället flytta på det sista/första hopphindret, så det blir en kurva istället för en raka. "Jo, det kan man göra i och för sig", säger jag, men står på mig för ovanlighetens skull, att jag vill ha en raka. Han och jag börjar lite lätt diskutera diverse "fällor" i starten/målgången. "Okej! Visst!, säger han (på skånska) och slår lite uppgivet ut med armarna, när han upptäcker hur envis jag och en annan träningskompis är.

    En liten stund senare får jag reda på att denna skånska påg tydligen var proffs-domare! *skrattar* Ja, ja.... Okej... Har jag gjort bort mig nu igen?! Undrar varför man känner en sådan respekt för "övermakten"? Fast ärligt talat, så intalar jag mig själv att även de inte är mer än människor. Faktiskt! ;)

Hoppklass-banan var en riktig "spring-bana" med även den lite klurigheter i mitten. Min tanke var att "utmana" de där snabba hundarna. De hundar som har så mycket spring och självständighet i tassarna, så att de bara "flyger iväg" från sin stackars ifrånsprungna förare. Som då inte hinner med att dirigera hunden på betydligt avstånd, när det kommer svängar. Ekipage med nybörjar-hundar har oftast lättare med en fartig bana, eftersom de oftast inte har samma släpp från sin förare.

    Nu är det kanske dumt (man vill ju inte vara orättvis) att enbart nämna några ekipage, men man hinner ju inte se alla. Man missar tråkigt nog många, som man är nyfiken på. Men det var kul att se bland annat Diva och Marie, som gjorde exakt så som jag hade tänkt att ett proffs-ekipage skulle kunna göra vid den första svängen efter den långa start-rakan. Att de senare diskade sig, tänker jag inte tala om.. ;) Dementi: Det gjorde de inte alls det. Det var i Agility-klassen.

Apropå disk. Jag ifrågasätter lite mina två banor, eftersom så många diskade sig. När hälften, och till och med fler än hälften av startfältet diskar sig, så är väl något fel. Banan eller ekipagen? Det är ju knappast ekipagen, eller hur?!

    Eller... Är det så att vi har blivit lite dåliga på att träna släpp och bakom-byten. (För er ej agilitynördar: Föraren byter sida bakom hundens rygg.) Efter det att framförbytena slog igenom ordentligt för några år sedan, så tycker jag mig se en liten trend: Man slutar träna bakom-byten. Anledningen är nog för att de känns lite grann onödiga, eftersom framför-byten oftast är effektivare, lättare och alltså bättre. Fast å andra sidan, beror det ju även på banpåhittarna (domarna, alltså). Hm...

    När jag försöker minnas när de flesta diskade sig igår, så tror jag att det var en hel del som tog hinder från fel håll. Varför då? Är man för otydlig, för sen eller blir överraskad att hunden springer förbi hindret, så att man inte hinner reagera innan hunden tagit hindret tillbaka i motsatt riktning? (Själv har jag hamnat  i samma situation otaliga gånger, med diskning som följd.) Är det "släppet" och hindersäkerheten som hundarna saknar?


En annan sak jag tänkte på igår, var att det var så kul att se "rookie"-hundarna. Jo, de från 08-gänget. Förra året var det ju många klubbkompisar som skaffat sig valp. Många av dom har redan nu börjat startat tävlandet: Yazza, Steffo, Naya, Tess, Hedda, Coda, Eowyn och jag har säkert glömt nån. För de flesta av förarna är denna nya hund deras nya och framtida agility-hopp. Det är alltid roligt med en ny tränings/tävlingskompis att lära känna och att jobba med. Många gånger är ju den nya i mångt och mycket ganska olik den gamla och invanda hunden. Själv har jag ju min Gromit. (Han är född -07, så han fick inte vara med i 08-gänget.) ;)

    Tyvärr saknar vi en del, som Hjördis. Yttre omständigheter är inte så mycket man kan göra åt. :(

><

 

Jaha... Hur ska jag avsluta det här, då..? Hm.. Det var länge sen det regnade...  Äh! Det är aldrig för sent att ge upp! *klick*

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)