Starta filmsnutten här nedanför nu på en gång - innan ni läser texten, så behöver ni inte vänta så länge (om ni har en lika trög dator som jag har), och läs sedan medan datorn laddar upp den. /Hon den där som gillar när det flyter.
Följande filmsnutt är från gårdagens lilla skogstur - på ett par timmar - men filmsnutten är, som ordet ju beskriver: "en snutt" av dessa timmar. Man kan säga att det är ett nästan sex minuters långt sammandrag av de "största händelserna" på denna lilla promenad i skogen.
Apropå hundspråk..
Notera att när Gromit och Spirou brottas efter vattenpölsdoppet, och någon av dom (troligtvis Spirou) tyckte det gick lite väl hårdhänt till, så ruskar de båda av sig obehaget efteråt. Jag läste för någon dag sedan på en hundinstruktörs hemsida att när hundar ryker ihop (grälar, typ) - utan egentlig aggressivitet - så kommer det alltid denna ruskning efteråt. Däremot om det rör sig om riktig tvättäkta aggressivitet så uteblir ruskningen. Intressant!
En annan kul sak är att Gromit visar en sådan respekt för Wilbur när de vill gräva och undersöka på samma ställe..Tänk att för cirka drygt 1-1,5 år sedan hade Gromit sådana starka mördartankar angående Wilbur. Han var helt besatt med att göra processen kort med liten pudel.
Visserligen är de inte världens polare, men de respekterar varandra. Fast när Gromit blir alltför "engagerad" i något, så kan Wilbur - och alla andra som råkar finnas i närheten för den delen - åka på en tackling eller två så att man "åker in i väggen". *harkl*
Jo, "massinkallningen" i början av filmsnutten var menad som just en inkallning, men Wilbur missförstod nog det hela. Han trodde man skulle sitta kvar. Han börjar kanske att höra dåligt, tolv år som han ju är.
♥ Världens bästaste Wilbur ♥