...inför hans officiella lydnadsprov den 7: maj påbörjats.
Okej, jag efteranmälde honom i lördags vid midnatt (servicevänliga Katta godkände detta via SMS). Hm...? "Den här gången ska/borde jag verkligen försöka få till att träna lite!", bestämde jag mig frimodigt. Jag kollar in klockan (som sagt det var runt midnatt), och bestämmer mig: "Nja... Spirre! Vi börjar imorrn!" Spirou gav mig ingen notis, utan bara snarkade vidare.
På söndagen, alltså dagen efter, blev det ingen lydnadsträning alls. Däremot en MASSA agilityträning, eftersom Gromit och jag gick kurs. Och efter agilitykursen var jag så trött samt fötter och ben värkte, så det enda jag såg framför mig var min mjuka, sköna, varma och goa soffa....
Gromit och Spirou sover i soffan, som ibland kan kännas något trång. Då använder man varandra som mjuk kudde alternativt gosigt täcke.
På måndagen blev det ingen lydnadsträning alls. (Har ni hört det förut?) Jag kunde ha gjort det på jobbet litegrann så där bakom disken, men icke! På måndagskvällen skulle jag på allmänlydnadsinstruktörsmöte, men när man väl kom dit (något försenad), så visar det sig att det med mycket kort varsel hade blivit inställt. Vad gör man då när man plötsligt fått tid över uppe på brukshundklubben, en måndagskväll då det är öppen lydnadsträning och har tre villiga hundar med sig i bilen, samt att det är bara lite drygt två veckor innan tävlingen? Jo! Man går in i klubbstugan och fikar - utan hundar - och lääänge! Jyckarna fick sitta kvar i bilen och kolla in medan deras kompisar tränade lydnad så flitigt och fint på planen. Okej... Jag hade faktiskt tanken att nu borde ju jag och Spirre passa på, men nä..... Det var för kallt, hade ingen lust... och det var definitivt för kallt och kyligt. Inne i klubbstugan var det varmt och skönt. Men vadå? Jag tänkte ju i alla fall, och det är väl tanken som räknas.
Igår tisdags morse innan jag stack till jobbet, så rafsade jag fort till mig en apportbock för att ha tillhands på jobbet ifall det skulle finnas tillfälle för lite "sitta-still-och-tråk-apportera"-träning. Tillfälle gavs och plötsligt tar jag fram klicker, apportbock och en mängd godis. Träningen gick över förväntan. Både Spirou och Gromit fick turas om att träna. (Wilbur jobbar inte med oss, utan han är hemma hos min brorsa.) Det blev även lite komprimerad (minst sagt) fot-, inkallning- och läggande under gång-träning.
Efter jobbet vid bilen såg jag plötsligt parkeringen som en stoooor appellplan. Visserligen en ganska skräpig sådan, full med glas-splitter och annan knappt identifierbar småbråte plus en och en annan bil, förstås. Men ändock en stor plan yta. Självklart (?) så har man ju en gammal apportbock liggandes skräpande i bilen. Jag torkade av det värsta dammet och spindelväven från den, och så fick Spirou och Gromit åter igen turas om om lite lydnadsträning. Det blev förutom "sitt-still-och-tråk-apportera, lite fotgående, läggande under gång och lite inkallning (denna gång inte lika komprimerad som på jobbet bakom disken). Det gick ganska hyfsat, faktiskt, trots störning av folk och bilar.
Senare på kvällen (nja... en definitionsfråga, vissa skulle kunna kalla det mitt i natten) läste jag Kattas kommentar till det förra dagsboksinlägget. Detta fick mig att tänka till litegrann. Man kanske ska kolla upp koffecienterna på de olika momenten, så man vet vilka man ska satsa mest på. Fast platsliggning kommer jag dock att skita i - hur mycket den än är värd. Platsliggning är ju ÄNNU tråkigare än "sitta-still-och-tråk-apportera". (Men Spirre och jag ska göra ett försök att försöka ligga/stå stilla.) Jag lägger dock mer vikt på en glad och trevlig attityd än strålande höga poäng. Jag - och förhoppningsvis även Spirou - är där för att ha ROLIGT!!
Hm..? Nu har det blivit orättvist i min flock; Gromit agilitytävlar, Spirou lydnadstävlar... Men Wilbur då? Vad får han göra?!! *funderar*
Wilbur på den tiden då det begav sig.