Valpägare går inte, dom hasar! (sagt läspande) Ni som kan er Disney-Robin Hood, vet att det egentligen inte är valpägare som hasar, utan..? Den som ger rätt svar först får en... en... trevlig dag.
Vadå hasar? Jo, vi småvalpsägare får en egen gångstil, liksom. Detta för att vi desperat försöker att undvika att ständigt snubbla över valp som hela tiden ränner runt benen på en. Då och då vinglar man även till såsom man voro full som en alika. Men detta vinglande är för att man typ i sista sekunden skuttar till för att inte trampa ihjäl sin lilla telning eller att lömskt snara upp valp och ens egna ben med kopplet. Måtte jycken snart lära sig att gå som en.. som en... HUND!
Första rastningen. Vi stannade kort till vid Uppsala på hemvägen från Furuvik. Foto: Louise Medman.
Nä, nu ska jag ordna upp bilderna här nedanför som jag bara har raskt lastat hit... (ett antal timmar senare) Nu är det fixat.
På jobbet.
Spirou spanar undrande ned: "Varför är det plötsligt en grind framför trappan?"
Ja, här är stackars Spirou intet ont anande om vad som komma skall...
På lördag förmiddag åkte vi, Spirou, Wilbur och jag samt Hjördis och Louise, som ställde så snällt upp som "valphållare" för att hämta hem Pingu från Furuvik. Intill Dalävlen stannade vi för en kort rastning.
Den här tjejen heter Sara. Henne tog vi inte med hem. Pingu syns i bakgrunden.
Nu tar jag över skrivande. Flytta på dig matte!!
Här är jag på kort rastning precis intill Uppsala. Där fanns gräs och maskrosor precis som hemma.
Här kollar jag in bilen, vilket märke det är och vilket lufttryck de där stockholmarna kör med i däcken.
Apropå däck, så däckade jag sen i bilen... Zzzzzzz
Här går jag in och kollar in det nya stället. Den där märkliga lurviga typen förföljer mig.
Här nosar vi in varann.
Den här märkliga killen ville hela tiden typ "klia mig på ryggen". Hm?
Lite senare på kvällen så tog vi bilen och åkte till mattes jobb en liten stund.
"Vem sjutton är det där?!"
Man hittade en säng att vila upp sig lite i.
Följande dag, söndag, då kollade jag in en massa folk som gick agilitykurs. Jag lärde mig många fina handlingstrix.
Felix och Robin är mina "kusiner" typ.
Här råkade jag somna till lite grann.
Jag träffade en kul tjej. Fanny heter hon. Hon är lika gammal som jag.
Förutom att brottas, så kollade vi även in agilityhindrens konstruktioner. Här studerar vi noga hur en gungbräda fungerar.
Den här killen, Steffo, han var också trevlig. Fast jag tror minsann att han först blev lite skraj för mig. Hehe!
Några andra agilityjyckar.
Ibland så sprang min matte iväg med en annans hund. Sheena heter den hunden. Hon var jätteduktig!
Nu kommer lite bilder från hemma...
Här ligger jag intill mattes dojor. Det kändes säkrast så man märker om hon försöker smita eller nåt.
Här nosar jag in matte, så jag vet hur hon stink.. lukt.. nej.. doftar.
Här sitter jag på farstubron och ser söt ut.
Jag hittade en jätte-kul pryl och tokrusade lite med den.
Sedan på måndagen, så åkte vi till jobbet igen.
På jobbet fanns det nu leksaker och tuggben. Rätt så kul!
Här så sover jag lite. Det är jobbigt att jobba!
Spirou och jag är vakthundar. Mest jag!
Efter jobbet åkte vi till skogen...
Plötsligt så hoppar de andra två hundarna upp på en sten. Då tänkte jag att man ska nog göra likadant...
... men jag kommer ju inte upp!!! Så här höga stenar har de minsann inte i Furuvik!
Matte blev faktiskt lite förundrad över att jag tänkte göra lika som Wilbur och Spirou - fast hon inte hade visat eller sagt nåt. Vadå? Jag fattar ju sånt, ju!
Här vaktar jag bilen. Visst ser jag skräckinjagande ut!
Visst ja! Jag skulle visst säga grattis till Spirou. Han fyller tio år idag! Grattis Spirre! (Hörru, sluta morra åt mig, dumhund!)