Lite musikunderhållning medan ni läser...
Jo, det häringa rosa molnet vägrar att släppa sitt grepp om mig. Jag ruskar och skakar och har mig, men det sitter fast som statisk elektrisitet. Det är ju ROSA! Jag gillar inte rosa! Jag gillar svart och lila! Bläh! Get off of me!!! (nja.. det är ganska trevligt ändå - fel färg bara.)
Vet ni vad jag gjorde igår när jag bara skulle snabbt gå in i köket och fixa mackor o varm choklad för att ha medan jag kollade in "Så ska det låta"? (Ja, jag var hungrig. Därav inte godis och chips och sånt onyttigt. O´boy och mackor är myyycket nyttigare. *harkel*)
Helst plötsligt ute i köket upptäcker jag att jag helt sonika struntar i TV-programmet, och de nu färdigrostade (och snart kalla) bröden i brödrosten. Jag upptäcker att jag håller på att träna fotingångar med Spirou och Gromit. Mitt i alltihopa. *suck* Är man knäpp, eller?
Okej, när jag hämtade mig från min plötsliga träningsiver, så värmde jag på bröden, fixade "kvällsmaten" och backade tillbaka HD-brännaren. Jag satte mig i den bekväma varma sköna soffan, och kollade färdigt programmet. Yes! Ordningen är återställd.
Jaaa! Wilbur fick träna lite han också. Hemma hos mig är man faktiskt rättvis!
Gromit på Freestyle-tävling. Foto: Hanne (tror jag).
I slutet av april så är det Freestyle-tävlingar här på hemmaklubben. Jag är dum om jag inte passar på. Att Spirou ska tävla är en självklarhet. Men... Gromit och Wilbur, då? De måste ju också få. Ja, för de skulle ju bli hur sura som helst om inte de fick tävla. För sånt håller jyckar verkligen reda på! ;)
Nyss när vi var ute på tomten kollade jag upp vilka freestyle-konster de egentligen kan.
Wilbur kan ju inte mycket, alltså. Och så blir han så himla uppstressad när jag har "för bråttom" (enligt Wilbur, och det är väl förstås det som räknas). Han skulle ju kunna klara av en kort rackarns låt....
Gromit har samma stress-symptom som Wilbur. När det blir för många olika (och lika) kommandon flipprar han ur. Han kör sitt eget race, och struntar totalt i vad jag säger. Nu tänkte jag till litegrann igen, och satte (bildligt talat) munkavle på mig själv samt var tydligare i mitt kroppspråk. Genast går det mycket bättre.
Det tråkiga är dock att vid tävling så får man nog avdrag för dessa (kroppsliga) hjälper. Hunden "ska" gå på endast muntliga kommandon. På ett sätt är det lite tråkigt att det jämt är så (jämt å jämt...?) Hundens förstaspråk är ju signaler, och så. Detta är en anledning varför jag har fallit för agilitysporten. Man får vara HUND!!! ;)
På den senaste kursen (allmänlydnad) jag hade, så fick kursdeltagarna vid ett tillfälle som övning att kommunicera med sin hund (sitt, stanna kvar och kom) endast med hjälp av deras kroppspråk. Detta för att dels träna deras urusla kroppspråk (mattarnas, alltså) och att kanske få bort deras eviga kommando-tjat ("sitt, sitt, sitt, sitt, sitt!" istället för ETT TYDLIGT "sitt").
Jag själv blev lite inspirerad av denna "Tysta leken", så när jag kom hem så... Har jag berättat det här förut, tro...? Äh! När jag kom hem testade jag denna tysta lek med mina tre jyckar. Jag körde då en lite mer avancerad variant: Alla tre jyckarna på en rad, och endast med hjälp av mitt kroppspråk så skulle jag kunna kalla in en hund medans de andra två satt kvar. Helt otroligt nog, så funkade det över all förväntan. Visst blev det lite missförstånd ibland. Men vilken kontakt! Jyckarna satt som tända ljus med all fokus på mig: "Vad säger hon, mänskan? Här gäller det att koncentrera sig!! Vill inte göra fel!". När det nu blev "fel", så visade jag bara lugnt tillbaka hunden. Det var en sån märklig känsla. Precis som om "man glömt sätta på ljudet", typ.
Denna tysta lek körde jag idag igen när det blev för stirrigt. Vilket lugn och koncentration det blev! Man kunde nästan höra hur jyckarnas små huvuden riktigt ansträngde sig för att lista ut vad deras tokiga matte nu hittat på.
Jag har ju tidigare kört det här tysta "tricket" på agilityn. Både med Wilbur och Gromit när de stressar upp sig för mycket - att bara använda muntliga kommandon när det verkligen behövs. Men... det är lättare sagt än gjort - att hålla käften! :)
Ja, ja... får se vilka jyckar det blir som får Freestyle-tävla. Måste ju också hitta på vilka låtar, och hinna träna också... Det är ju typ bara en månad kvar... Hm...?
Och den månaden ska vi tillbringa i soffan med en "nyttig" pizza, coca cola (the real thing) och en stooor chokladkaka framför oss. ;)