I onsdags var det sista tillfället på jaktspaniel-kursen. Denna gång tog jag med en blomspruta för att i ett desperat försök att få tyst på min högljutt otålige Grompa. Egentligen så borde man ha ömkat honom efter han fått en vattendusch på nosen, för att förstärka detta eventuella obehag. Men jag kände mig inte riktigt bekväm att inför allas ögon sätta på mig min tvivelaktiga skådespelar-talang. Så vattensprutan funkade sådär. Det fanns stunder då han var tyst - det fanns även stunder då jag hade god lust att bara gå därifrån.
När det gäller själva apporteringen och sånt, så var Gromit helt fenomenal med en sådan arbetslust och glädje!
Jag - och flera från kursen bland annat Gromits brorsa Albin - är nu anmälda till Springer Östra Cup som är på lördag. Själva grundidéen till cupen är att man på ett lättsamt sätt försöker introducera fler till spanieljaktens värld. Cupen har tre moment: Fältarbete, vattenarbete och utställning.
Gromit blundar och är helt avslappnad på trimbordet. (Gammal bild)
Idag har jag lagt ned några timmar på att trimma både Gromit och Spirou inför lördagen. Ja, när jag i alla fall skulle dit så tyckte jag att även Spirre skulle få visa framtassarna. Jag hade faktiskt en liten tanke på att försöka anmäla Wilbur, men jag avstod. Det skulle nog bli relativt svårt att lyckas helt dölja han tjusiga svarta mellanpudel-lockar. I alla fall i cupens utställningsmoment.
Ja, så nu är jyckarna (två av dom i alla fall) vackra. Hm..? Kanske skulle lägga ned minst lika mycket tid - eller rättare sagt massor med tid - på att träna också!
Just det! Utställning var det. Borde nog även träna det. Och Spirre är väl inte riktigt i utställningsskick med tanke på hans bortrakade päls på höger framben (från "det stooora slagsmålet"). Äh! Vem bryr sig?! Jo, lite bryr jag mig tydligen eftersom jag försökte trimma till det så gott det nu gick.
Spirou med sitt nedrakade högra framben. Syndabocken syns i bakgrunden.
(Bilden är från i juli)
Apropå det, så får jag väl erkänna att jag egentligen inte har så mycket kunskap om spanieltrimning (eller pudelklippning). Man skulle nästan kunna säga att jag är självlärd, typ. Det jag kan har jag snappat upp vid uppfödarnas första valpköpar-trimning som typ ingår i priset plus det man har läst sig till. Det finns säkert massor med trix som man inte har nån aaaaning om. Jag har i många år funderat på om man ska gå en kurs. Men med tanke på att jag nu har flera års egen erfarenhet, så passar ju inte riktigt en nybörjarkurs, men inte heller riktigt en kurs med mer avancerad klippning/trimning eftersom det är grunderna med tips och trix som jag tycker jag eventuellt saknar. Vad vet jag? Jag kanske gör rätt? Om det nu finns nåt som heter "rätt". Äh! Det är bara att klippa och hoppas att det blir något sånär bra!
Något jag absolut borde bli bättre på är att skicka in alla saxar och skär på slipning! Varje gång jag trimmar jyckarna så tänker jag att nu så ska det ske. Sedan när jyckarna är klara... är tanken om slipning helt som bortblåst - till nästa trim- och klipptillfälle. Bu för slöa saxar och skär! Jag har i alla fall kommit så långt att jag har införskaffat ett sådant där madrasserat kuvert. Det var välan så där för två år sedan! Hm..? Undrar var det ligger nu för någonstans?
Idag fick jag ärligt talat ett litet vredesutbrott när jag skulle trimma Gromit. Ja, inte på honom - utan på skär som inte rakar och sedan för att jag tappar greppet om effileringssaxen så att den åker i golvet. Gromit tyckte icke om mina svordomar! Så jag tog det säkra före det osäkra och satte ner Grompan på golvet med en hiskelig fart. Sedan gick jag ut - slängde igen ytterdörren med en smäll - och satte mig på trappan för att kyla ned mig. Efter en liten stund gick jag in och fortsatte som om inget hade hänt. Ja, ja...
Gromit o jag på pallplats. Arrangerad bild efteråt.
Bilden har jag snott.. nej "lånat" från vår agilitysida tagen av Louise Medman.
Just det! När jag förra helgen var i skrytartagen så glömde jag skryta om att jag - för andra gången i mitt liv - har stått på prispall. Tyvärr har jag inget riktigt bildbevis från när Gromit kom tvåa, och då fick äntra denna hedersvärda tingest tillsammans med den vinnande kelpien Myrra och tollaren Neo som kom på tredje plats.
Första gången jag stod på en prispall var när Keaton och jag kom på en tredje plats på en inofficiell lydnadstävling på Roslagens BK med en särdeles snäll domare - eller så var han döv. Keaton skällde nämligen mer eller mindre konstant genom hela lydnadsprogrammet. Hur många poäng vi kom upp i förtäljer icke historien. ;)
Apropå lydnad, så upptäckte jag härom dagen att det snart är dags för lydnads-KM. Den 10:e oktober för att vara exakt. Förra året ställde jag upp med alla tre jyckarna. Vi kom sist, näst sist och nästnäst sist. Haha! Självklart ska vi ställa upp även i år. Undrar om vi tangerar förra årets bedrift! :))))
Jag uppskattade mest förra året då domarens helhetsintryck för Wilburs och mitt lydnadsprogram löd: "Behöver mer strukturerad matte. Hunden har mkt att ge". Hahaha!
Tyvärr bör jag nog inte anmäla Wilbur i år eftersom han inte riktigt gillar att vare sig sitta fot eller att lägga sig ned på magen. Detta efter hans gamla korsbandsskador. Antagligen stramar väl det eller nåt. Annars är han utomordentligt duktigt på att gå fot och det andra jyckarna ska göra på en lydnadstävling. Undra hur mycket neddrag det blir för att hunden vägrar att sitta ned vid varje halt eller inför hoppet etc? Som ni kanske märker så har jag god lust att ställa upp ändå! Hrmf! Nu kom jag på det där med platsliggning! Det är ju sånt också! Äh!!!
En nästan dagsgammal bild (med mobiltelefon) på en grovklippt men ej ännu badad - och finklippt - Wilbur.
Just det! Borde bada och fixa Wilbur också. Ja, ja.. Det är en dag i morgon också...