Jag sitter nu här o slötittar på Wimbledon-finalen 1981, Borg v/s McEnroe. Den visas just nu på TV4 Sport. Det är inte många saker jag riktigt ångrar här i livet, men....
Några klasskompisar hade bestämt att åka ut på "utflykt" typ, en lördag sommaren 1981. De frågade om jag ville hänga med - Jag svarade "Ja!". Hur kunde jag vara så infernaliskt idiotiskt dum, o inte kolla vilken lördag det egentligen var frågan om?! Det var ju SAMMA LÖRDAG SOM WIMBLEDON-FINALEN!!!
När jag sent om sider, dagen innan typ, insåg vilket stort misstag jag hade gjort, så "kunde" jag inte ångra mig, o säga att jag hade ändrat mig. De andra hade planerat o pratat o glatt planerat igen om denna "fantastiska" utflykt. I vild desperation tog jag med mig en liten fick-radio med inbyggd högtalare, för att åtmistone få höra på matchen. Inte råga på att mottagningen på bussen var urusel, utan det visade sig att det var glappt vid strömbrytarn på radion. Katastrof! Man kunde urskilja mellan brus o total tystnad hur OTROLIGT SPÄNNANDE finalen var, med det ena rekord-långa tie-breaket efter det andra. Jag insåg redan då att jag hade missat århundradets match. För det måste det väl ändå vara, med tanke på att finalen visas nu på TV, nästan i sin helhet, typ tre decenium senare. E jag en nörd... Tja... Mina klasskompisar förstod iallafall ingenting, av min desperation med min lilla radio. Visst, jag kan se matchen nu, men... det ÄR INTE SAMMA SAK!!!! Känslan saknas...
Nu var det ju inte det jag egentligen skulle skriva om... Appropå det... Vad jag inte skulle skriva om...
Har ni sett OS-tillbakablickarna på TV. Det är ju tid för sånt nu. Jag säger bara 100 meters-finalen! Vad kan man mer säga.... Han glider ju in i mål!!!! Bolt, alltså. Åh, vilken känsla!
Jag tycker det är så härligt att se alla dessa lyckliga o glada sport-folk - VILKEN OERHÖRD LYCKA de måste känna. Appropå det ja... Lyckliga människor:
Dagen före julafton, så var det en kund som ville ha Sex & The City-boxen. Den enda vi hade kvar låg undanlagd. Stor besvikelse för denna kund. Vi talade om att på själva julafton så har vi inga undanläggningar, så om ingen har hämtat boxen så finns den för försäljning. Fast det är "först till kvarn"-principen.
"När öppnar ni?", frågade kunden utan att tveka. "Ja, det är meningen halv-tio, om vi inte försover oss förstås!", svarade jag, "Fast det kanske är värt o vänta på oss o boxen!". Kvinnan nickade instämmande.
Föjande morgon, julafton, så öppnade vi (för en gång skull) i tid. Jag blev lite förvånad att Sex & The City-kvinnan inte var där. Tio minuter senare kommer hon dock. Hon går med raska o bestämda steg rakt fram till disken. Samtidigt som hon ser mot platsen där boxen ligger, frågar hon med andan i halsen: "Är den kvar?!" "JA! Det är den!!", utbrister hon själv innan vi hinner svara. Hon blev så glad o lycklig för att hon hade fått tag i denna jul-klapp. Hon skulle ju inte ha den själv, utan ge den till någon. Att man kan bli så glad att få ge bort något. Det kändes så rätt, med tanke på jul-stämning o sånt.
Anledningen att hon blev sen, var för att hennes son, som skulle åka till Tyskland, hade missat bussen till flygplatsen. Så som en ansvarsfull och uppoffrande mamma, så ställde hon upp att skjutsa sonen. Hela tiden hade hon haft tankarna på boxen, som hon nu riskerade missa pga sonens fatala försovning. "Men nu när jag är så snäll, och hjälper min son, så vore det väl ändå inte mer än "rätt" att boxen är kvar!", hade hon tänkt när hon åkte till Centrum. Hon hade tur - för tre minuter efter hon hade lyckligt gått ur vår affär, kom en annan kund in som ville ha samma box. Han blev tråkigt nog besviken, fast på något vis kändes det rätt att kvinnan fick tag på sin jul-klapp att ge bort.
Nu var det ju inte det jag skulle skriva om... Utan att igår slog Gromit o jag rekord! I vadå undrar ni... Jo, i "slagsmål"!!! Envisa Kerstin var framme! Fast nu vill jag ha min frukost - så om det skriver jag om sen.... Hihi
Lisis har tagit fotot med min kamera - vem har copywrighten då?