Agilitytävlingssäsongen har ju precis börjat, och inspirerad av Benny o Mizty som pysslar med "Prispallsbedömningen" på sin blogg, så tänkte jag litegrann knycka deras idé med att inte enbart bedöma egna insatser utan även tävlingsarrangörernas dito.
Ja, nu tänkte jag dock inte poängsätta prispallar - dels eftersom jag antagligen aldrig någonsin kommer att beträda en dylika tingest och dels för att Benny o Mizty redan gör detta helt utomordentligt bra - utan jag funderar på att sätta min kritiska bedömning på en annan viktig detalj på tävlingsplatserna; Nämligen bekvämlighetsinrättningarna. Eller om man nu hellre vill kalla det "Det lilla rummet" eller "Där man pudrar näsan" eller rent ut sagt: Skit-huset.
Som tävlande är det viktigt, och ofta mycket behövligt att kunna lätta på trycket. Det finns ju många tävlingsentuiaster som har en nervös läggning. Antagligen de flesta. Och vid nervositet kommer behoven som ett mail på nätet - med eller utan bifogad fil.
Många gånger kan man känna en viss avundsjuka mot sina fyrbenta vänner som helt ogenerat kan uträtta sina behov så där bara en liten kort sträcka från själva tävlingsplanen. Efter toalettbestyren krafsar de med bakbenen eller ruskar de på sig med en belåten och avslappnad samt lättad min. Själv står man där i andra änden utav kopplet och kniiiiper med benen i kors.
I min bedömning kommer det sättas betyg på:
1. Hänvisnings-skyltar. Var sjutton toan är belägen. Man ska inte ta för givet att alla tävlande har varit på platsen tidigare. Det finns även trots allt flera glömska tävlande som varken kommer ihåg dagens bana eller var toan är placerad.
2. Närhet till själva tävlingsplanen. Det är av största vikt att kunna hastigt rusa bort till toan efter klargjord bangång.
3. Renlighet och tillgången till toalett-tillbehör såsom toapapper, tvål, servetter och dylikt. Även mjukhetsgraden på toapappret kommer att beaktas samt förekomsten av kläd-krok.
4. Vilken typ av bekvämlighetsinrättning. Här finns det många olika varianter, allt från vattenklosett till simpelt utedass.
5. Antal "holkar" eller bås och rymligheten i dessa.
Eftersom det nu är agility vi framför allt pysslar med, så kommer betygsättningen förstås göras på liknande sätt som i agilityn. Med andra ord ska man ha så lite felpoäng som möjligt. Och man vill absolut inte bli diskvalificerad. Där det förekommer synnerligen riktigt grova brister kommer betyget "borde bli avstängd" sättas.
För att hjälpa alla förvirrade stackars lydnads-människor (som inte begriper att det är mycket bra att "dubbel-nolla"), kommer jag även lite försynt att förtydliga poängsättningen (snittpoäng). ;)
Datum kommer också att noteras, eftersom en uppgradering av standarden (eller nedgradering) ju kan förekomma av arrangörerna efter undertecknads kritiska besök.
Kö - dock ej till toa utan till tunnel. Gromit har alldeles nyss sprungit igenom.
Västerås KK 1 maj 2010
Tävlingen arrangerades på Västerås Mälaröcamping. Detta är nog förklaringen till den mycket ovanligt fina bekvämlighets-inrättningsstandarden än vad som annars är brukligt på vanliga brukshundklubbar.
Hänvisningsskyltar: Total avsaknad vid själva tävlingsplatsen. Dock mycket trevlig personal vid campingreceptionen som vänligt och tydligt gav rätt vägbeskrivning (!).
Betyg: "Disk". Dock med reservation för den trevliga campingplatspersonalen.
Närhet till tävlingsplanen: "Huset" kunde knappast vara närmare.
Betyg: Helt klart en "Dubbel-nolla med var sin uppflyttningspinne!".
Renlighet och tillbehör mm: Städat och rent. Kakelväggar och -golv. Bra kvalité på toapappret (dock vissa svårigheter att få fram pappret ur hållaren). God tillgång av tvål och servetter. Kläd-krok finnes.
Betyg: "Dubbel-nolla med uppflyttningspinnar!".
Typ av bekvämlighetsinrättning: Vattenklosetter, väl fungerande! Hög standard.
Betyg: "Dubbel-nolla med uppflytt".
Antal bås: Minst fem-sex stycken inkl.duschmöjligheter. Även handikapps-toa och skötrum. Rymlighet stor, speciellt i skötrumstoan.
Betyg: "Tredje certet infångat".
Snittbetyg: "Champion-klass". Dock avdrag för avsaknaden av toaletthänvisningsskyltar (och parkeringsvakter). (!)
Stockholms Södra BK, Ågesta 2 maj 2010
Hänvisningsskyltar: Total avsaknad.
Betyg: "disk."
Närhet till tävlingsplanen: Näst intill alldeles för långt bort. Dessutom en relativt brant backe upp till klubbstugan där toan är belägen. Detta kan kännas extra tungt och obekvämt vid stränga och akuta behov.
Betyg: "10 felpoäng".
Renlighet och tillbehör mm: Vanlig renlighetsstandard. Bra papperskvalité. Tvål samt kläd-krok finnes.
Betyg: "Dubbel-nolla"
Typ av bekvämlighetsinrättning: Väl fungerande vattenklosett med handfat utanför själva toabåset. Detta kan på ett sätt vara en fördel - köer minimeras. Men möjligheten att vaska av sig ostört finns då ej. Minus för avsaknaden av kläd-krok ute vid handfatet.
Betyg: "5 fel på sista hindret".
Antal bås: Två stycken med standard-rymlighet. Ett stort plus för den snabba lagningen av låset på den ena toa-dörren.
Betyg: "Nollat lopp med klockren slalom-ingång".
Snittbetyg: "Snöplig fem-felpoängare"
Samling vid vattendepån.
Om någon skulle vara nyfiken av Gromits och mina insatser dessa två tävlingsdagar hänvisar jag (med viss tvekan) dels till Gromits tävlingsresultatsida och till dagboksinläggen 1:a till 3:e maj.