Vad har hänt de senaste dagarna, då? Tja... förutom inte mycket, så.... *funderar ganska länge*
... jo, idag, så kom en kund in i butiken enkom för att säga "Tack!". Hon var så nöjd, glad och ytterst tacksam över att jag hade bemödat mig med att förprogrammera SR:s alla kanaler på radion hon köpte förra veckan. Tänk att man kan bli så glad över så lite - och då menar jag oss båda. :)
Jo, den dagen... (att jag alltid måste börja alla meningar med "Jo, ") då hon inhandlade radion, var ju den där dagen då jag var ensam på jobbet de första typ fyra timmarna (jag tror varenda människa är sjuk och vek, ja, typ nästan alla i alla fall), och under dessa timmar så roade jag mig att jobba - förutom som radioförsäljare - även som CD/DVD/spel-fackman (vilket jag väl skulle kunna utge mig som, fast när det gäller spel... nja *harkl*), barnsko-expert som inkluderar konsten att mäta barnfötter och innermått i barnskor (som är pyttepyttesmå och ibland svårhanterbara på grund av sina pyttepyttepyttesmå storlekar, men de är väldans söta) så att de båda passar varandra - fötterna och skorna, alltså.
Hittills har jag lyckats mäta barnfötter utan att de har börjat gråta hejdlöst. Ja, inte barnfötterna, utan barnfötternas små ägare. En del ungar anser nämligen att det är ett mäkta intrång på deras integritet att sätta en mätsticka runt deras små fötter. Denna mätsticketing bara mååååste vara nån typ av tortyrredskap, eller nåt. Stackars ungar, vilken tilltro de måtte ha för sin omgivning - not!
Tänk att man kan bli så glad - och lite stolt - när man lyckas få en unge - som ser MYCKET misstänksamt mot en, och först börjar lite lätt smågråta och småprotestera - men att man lyckas omvända ungen (innan allt går åt pipsvängen), och som efteråt bjuder på ett litet leende mot en, och nästan ett litet skratt. SEGER!!, säger då jag!
Spirou och Pingu har jätteroligt på mattes jobb.
Denna dag så utgav jag mig också att vara dataexpert, när jag lugnt fixade kassadatorn efter den plötsligt hade hängt sig, medan kunder stod och väntade - tålmodigt - och jag roade dom med lite underhållande (?) smalltalk under väntetiden.
Och så var man förstås - som vanligt - även lagerarbetare samt upp-plockare av nyinkomna varor.
Det är förresten lite av en konst att ta hand om kunder (som står och väntar vid varsin disk, CD/DVD och barnsko) och även ta emot typ 2000 (lätt överdrift, eller stor kanhända) paket från lastkajen samt lyckas få två jyckar av modell springrar att inte hänga med lastbilschauffören istället för att ha det trist på mattes tråkjobb.
Pingu bara älskar killen från Schenker, alltså han med den lilla bilen som kommer dagligen, inte han med den stora. DHL-killen (med den stora bilen, inte den lilla ;) ) är också ganska skoj, men är inget mot Schenkerkillen. Alla de andra (Företagspaket etc) är relativt obetydliga, anser jyckarna.
Fast ibland kan det vara ganska skoj att jobba i skobutik. Här har Bröderna Bus fått varsin reklamationstoffel.
Tyvärr missade jag denna dag att även vara skyltansvarig. För att inte tala om städare... Hmpf! Måste bättra mig till nästa gång man är ensam och alena på jobbet.
Den är min!!!