Nu när jag kom hem från agilitytävlingarna så var DVD-brännaren avstängd! Det sista jag gjorde innan jag åkte hemifrån var att sätta på SVT1 och DVD-spelaren - Fri-idrotten. Idag var ju sista dagen! Kanske det har varit nåt kort strömavbrott eller nåt. När jag nu desperat zappade runt alla kanaler om det var nån som visade fri-idrotten, så hade markdigitalboxen fått "tuppjuck". Men när jag stängde av den, och sedan satte på den igen, så fungerade den. Fast ingen kanal visade nån fri-idrott. Bläh! TV4 hade sportnyheter (eller vad dom kallar programmet), men de visade gammal dum damfotboll. Vem bryr sig!!! Blähhhhh! Nu snart är det sportspegeln på ettan. Måtte de visa nåt i alla fall. Suck!!! STOOR BESVIKELSE - STOOOOOORRRR! GRRR! :(((((
Å så var det dom där dumma agilitytävlingarna - Bläh! Dubbel-disk, det vart det! En del dagar e bättre än andra. *suck*
Han (Gromit, alltså) tjyvstartade i Hoppklassen. Bara för att ge igen, så "vägrade" jag visa ordentligt på ett hinder, så att han missförstod och sprang bredvid. Så just nu står det ett lika mellan oss två i konsten att sabba för sin lagkamrat. ;)
När han då sprang förbi hindret, så fortsatte jag ändå - disk. Det skulle bli ett sådant avbrott att visa tillbaka honom - inget flyt alls, så jag diskade oss självmant.
I Agilityklassen så låg han inte på ett endaste kontaktfält. Bu! Detta lopp kändes inte bra. Han var här och där och lite där och lite därborta och sen litegrann här. Efter målgång dock travade han som klistrad intill mitt vänstra ben - som om han kunde gå fot! (?!)
Okej, då! Gromit fixade slalomet i bägge klasserna, och han tjyvstartade "bara" i Agilityklassen.
Men framför allt - det som är det viktigaste: Han gruffade även idag inte på en endaste hund. Jo, det var nära en gång. En jycke kom så där snabbt på, och jag var inte beredd, men jag såg vad som var på väg att hända, så jag hann tillrättavisa honom exakt sekunden innan han hade tänkt skälla ut den andre. Han kom av sig helt. Sen var det inget mer med det! Annars så har jag fokus på positivitet i hans antigruff-träning. Att han ska associera andra hundar med godis, och en glad och trevlig matte.
Inför Agilityklassen så fick jag nåt som jag kallar för ögonmigrän (vet inte om det egentligen heter så). Det börjar med att man ser liksom blixtar i ögonvrån. Blixtar som växer och blir större. "Va i all världen ska jag få så här för - NU!", tänkte jag lite irriterat. "Fortsätter det så här kommer jag inte se hindren, ju!" Fast jag vet att om man slappnar av och tar det lugnt, så försvinner "blixtarna" efter cirka 15-20 minuter. Så jag stod där intill banan och blundade, och försökte slappna av. Sedan under loppet fungerade ögonen igen.
Jag har hört att detta "ögonmigrän" är stress relaterat. Och om jag tänker efter så är man ju rätt så på när man är där på tävlingsplatsen. Det är lite av en anspänning hela tiden. Allra helst med "Dum-Gromit". Jag gick en stund omkring med bara Spirou på tävlingsplatsen; Vilken lugn och skön känsla att inte behöva vara "beredd" hela tiden.
Sen har vi ju min dumma förkylning, som väl inte gör saken så mycket bättre. Fast jag känner mig inte sjuk, bara irriterad över den där dumma rethostan.
Haha! Tala om jag försöker söka efter bortförklaringar över mitt misslyckande som agilityförare idag! *s*
Hur som helst vid rastningsturen med alla fyra jyckarna innan Agilityklassen, så råkade vi bli själva längs grusvägen. Det blev så tyst och fridfullt i sensommar solen. De vidsträckta åkrarna låg så vackert och öppet mellan skogarna. Tre stycken rovfåglar svävade högt i skyn. En kråka flaxade bortåt över åkern. Jag tror till och med hundarna uppskattade lugnet som en paus från allt liv och stimm vid agilitybanorna.
><
I morgon ska jag lämna in bilen igen. Fixa stenskottet. Då blir det en l-å-n-g-promenad hem från bilverkstan - och en lika lång promenad tillbaka för att hämta bilen. Jag e trött redan nu! ;)