Dagbok

Om man inte orkar läsa allt jag svamlar om, så kan man klicka på en bild, så kommer bara bilderna - utan en massa tjatig text. Lycka till! :) 

Inte vet väl ja´ eller Sommarcupen

2010-07-14

"Inte vet väl ja´" är för jag inte kunde komma på nån bra rubrik, och "Sommarcupen" är för att det som snart kommer bli skrivet här nedanför... Eh..? "snart.."? Fast när ni läser det här kommer det ju (med största sannolikhet i alla fall) redan ha blivit skrivet, men just nu så... äh! Glöm det! Orkar inte. Jag tyar inte längre. Sluta nu! *suck* Till saken, män´ska!

Jo, igår på Sommarcupen blev jag glatt överraskad att faktiskt fyra nya duktiga agilityförmågor ställde upp. Okej, två av dom har ju varit med förut - EN hel gång. En gång är ingen gång - två gånger är en vana. Ja, det kan man hoppas i alla fall. Tråkigt nog missade jag deras lopp eftersom jag var gaaaanska sen.

    (Nu kommer ett helt onödigt "paus-inlägg" om denna försening. Detta är absolut inte det jag tänkt skriva om. Men... A man gotta do, what a man gotta do...) *rynkar pannan åt mig själv och mina märkliga tankebanor*

    Man ska ju vara där vid 18.00 - jag kom från jobbet/hårfrissan kl 18.15, typ (jag hade alltså smitit från jobbet för att fixa håret - på allmän begäran). Sedan var det i ganska rask takt mot bilen för färd till Österskär för att hämta Wilbur. Ja, ordet "ganska" är här ganska (!) välbehövligt med tanke på att den "raska takten" var mycket relativ på grund av den här f-bannade värmen. Därefter hem för att hämta hundträningstillbehör såsom köttbullar och vatten samt inmundigande av diverse piller (Spirou och Gromit, alltså). Hur som helst var jag framme vid brukshundklubben strax efter 19.00. Bättre sent än aldrig.

Nu tillbaka till detta dagboksinläggs grundtanke...

Jo, jag såg däremot första-gångs-sommarcupare Frida med Ebbe och Maja med Molles lopp. Jag blev imponerad av "lill-tjejerna". Ja, för Sara, Frida och Maja är gissningsvis typ 12 - 14 år. Faktiskt är jag nog mest impad av den ena tjejen, eftersom mig veterligen har hon bara gått en endaste agilitykurs. Hennes tävlingssällskap igår hade blivit tvungna att "överge" henne där, så utan att egentligen känna någon stannar ändå denna lill-tjej kvar. Förutom det så hade hon fått startnummer ett. Jag menar det är ofta man hör att folk absolut inte vill vara först. Utan att visa någon tillstymmelse till tvekan, gick denna unga och tuffa flicka med sin sheltie in på denna svåra Hoppklassbana, som nog var i klass 3-svårighet. Visserligen diskade de sig på första hindret, som var muren (jag tror inte att nybörjar-jycken någonsin hoppat detta hinder). Hunden visade även att han var ovan med att det sitter hinderfixare vid banan. Jag tyckte det var lite synd att deras debutbana var så svår. Men envist kom de i alla fall runt banan (fast diskade).

    Hoppas ändå att det gav mersmak för alla tre tjejerna, och att de ställer upp på ÖHU:s KM som är senare nu i juli. Jag ska förresten döma. Hehe!

 

Här har vi Hjördis lill-mattar. Blivande agilityproffs, tro?


Gromits lopp, då? Jo, vi kom faktiskt i mål bägge loppen. Själv var jag övertygad att vi hade diskat oss - på grund av för många vägran. Jag är mest nöjd - inte mer - av Agilityklassloppet. Allra helst med tanke på att jag hade ju enbart gått banan två snabba gånger. Första varvet medan de andra höjde till medium-klassen, och andra varvet vid nästa hinderhöjning. Jag tror att Gromit tog de flesta kontaktfält. Visserligen låg han inte på kontaktfälten (som jag egentligen vill han ska göra), men jag "fuskade" lite och kommenderade honom "kör" innan han själv eventuellet/troligvis skulle skutta av. Jag ville så gärna komma i mål. Alltför ofta lever jag i nuet* istället för att tänka på framtida lopp. Äh!

    Jag är även glad för att han inte tjyvstartade. Jag utmanar Gromit, lämnar honom i starten och går ut i banan. Jag skuttar lite grann och har mig, men han sitter kvar på fläcken. Duktig vovve!

Den svåra Hoppklassen var katastrofal. Jag gjorde ABSOLUT inget av det jag hade tänkt under bangången. Istället så improviserade jag plötsligt och spontant testade bakombyten hejd vilt. Det gick inte så bra. Minst sagt.

    Okej, då! De typ åtta sista hindren gick väl som det skulle. Man får vara glad och nöjd över det.

 

Just det! Jag har ju anmält Grompan till Springerklubbens Grund 2-kurs, som börjar nu på tisdag. Haha! Hur ska detta gå?!

 

* Sådan matte sådan hund (som ju lever i nuet). Jag har nog umgåtts för mycket med mina hundar. ;)

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)