... eller hur var det?
Igår var jag lite små-glad för att jycken har borrelia, och att hans senaste ep-anfall förhoppningsvis beror på borrelian samt att en liten "antiborrelia-pillerkur" skulle klara biffen. Ha! Varför ska saker och ting vara lätta för, när de kan vara svåra?!
Självklart protesterar Gromits mage mot "antiborrelia-pillren" med att spy upp dom - och inte bara dom - utan även ordinarie ep-medicinerna. *suck*
Gromit-stackarn var uppe flera gånger i natt för att han mådde illa. Antar jag, i alla fall. För inte följde jag med honom ut och höll honom i tassen medan han (troligtvis) kräktes därute i mörkret och kylan ute på tomten. Lat och oansvarsfull matte som jag är, så sträckte min lilla ansvarsfullhet - som jag ändock besitter - med att öppna dörren åt honom. Sedan gick jag och la mig. Tills det var dags för nästa dörröppning igen. *skäms lite*
Sedan imorse så spydde han förstås upp frukosten inklusive diverse piller. Jag hade full sjå (nja) att övertala Spirou (som redan är för tjock och fet) att han absolut INTE ska käka upp spyan - inklusive diverse piller! Gissa vem som hade glömt bort den av mig lite provisoriskt (pga tidsbrist) nedgrävda spya sedan när vi kom hem efter jobbet? Trots att jag hade demonstrativt ställt spaden intill högen. Jo, jag! Spirou hade det dock INTE! *glufs, glufs, raaaap* Suck!!
"Vadå? Jag vill ju bara hjälpa till lite!", påstår den ständigt hungriga Spirou.
Just det! Imorse så så fick jag lov att städa innecentrumtorget utanför butiken där jag jobbar - igen. Fast denna gång var det lite enklare, och det stank inte lika mycket som den där andra gången för några månader sedan. Hundarna och jag hade gått i lugn och ro (typ) för att öppna affären. Plötsligt, några meter från dörren - utan förvarning (läs: hulkande) - så åker vatten (en halv ocean) och två lite halvsmälta matkulor upp ur stackars Gromits mage. Till saken hör - förutom äckelstatusen - att man egentligen inte får ha hund där i innecentrumet, men det finns ingen annan väg in till jobbet än denna korta lilla sträcka. Och precis där bara "måste" Grompans mage protestera vilt. Ja, ja.. Jag e van...
Nu på kvällen så lyckades vi, Gromit, hans mage och jag att i alla fall få i honom pillren (av alla de slag) med lite, lite uppblött mat. Vi få se imorrn vad veterinären säger hur vi ska fortsätta...
Ska tilläggas att Spirou är nu på kvällen i ständig och alert beredskap för att "hjälpa till" att avlägnsa eventuella Gromit-spyor. Och han har - enligt honom själv - första tjing på att inspektera tomten. Han försöker om och om igen att övertyga mig om att han ska bli utsläppt. "Jag ställer upp! Jag städar! Allt för dig, matte!", försöker han idogt. *suck*
Gromit ligger nu och snarkar lugnt i soffan här intill.
Han ligger faktiskt nästan exakt så här.
Även Wilbur snarkar så här intill mig, fast spegelvänt, typ.