Nå?!!! Hur gick det då? På dom där två rallylydnadstävlingarna i helgen? Kom igen, nu!! Svara, män´ska! Ryck upp dig! Vet hut!
Ja, Pingu kanske borde veta hut... Och jag med...*suck*
De senaste dagarna har varit ganska blähiga i överlag. *bläh* Okej, vi börjar med lördagens tävling på Roslagens BK...
Så här (se bilden ovanför) ser det ut där. På Roslagens BK, alltså. Egentligen behövs det inte vetas nå´mer. *suck*
Jaha... det ville man...veta mer. *suck igen* Ja, ja...
Först ut, Pingu. Under uppvärmningen är han faktiskt hyfsat med mig. Men sen när man ska in på tävlingsplanen...
På transportsträcken mellan inropet och själva tävlingsbanan låg en väska... som bara måste undersökas. *nos, nos, nos* Sedan väl inne intill startskylten vid domarens fråga: "Är ni redo?", så bara måste man sätta igång och megaklia sig. *kli, kli, kli* Suck! "Vilken koncentrerad och fokuserad start vi fick, då", tänker jag med (ytterligare) en suck. "Ja, jag är, men vissa andra... ", svarar jag snabbt domaren lite ironiskt.
Okej, byrackarn gör en liten mikropaus i sitt kliande, och då passar jag på att försöka få med jycken... som följer med..? Nja, han visar vägen... ja, till den luktfläcken, och den, och den därborta vid skylten, och den därborta vid konerna. *nos, nos, nos, inklusive trettiotusenfyrahundrasjuttiotrevkdfjl sträckta koppel* Jag kämpade (typ) under halva banan - sedan bröt jag! Det var inget kul!
Precis på sekunden jag bröt, ångrade jag mig; det hade varit bättre om jag hade brutit - och belönat (utanför banan) - när han faktiskt gjorde nåt rätt. *suck* (börjar suckarna bli lite tjatiga? Lugn, det kommer mera!! Det är bara att vänja sig; det har jag gjort. *suck*)
En söt liten pudel i väntan på sin start.
Ja, vissa kan minsann sitta stilla och vara fokuserade (se bilden ovan).. *suck* De kanske har tränat innan förstås. I alla fall mer än undertecknad.
På bilden syns förresten väskan som var så hiiiimla intressant. Tycker du att den verkar så hiiiimla intressant du med? Nä! Just det! *suck*
Sen var det Hjördis tur.. Och det gick jätte-bra (förstås, så duktiga som de är) - med kvalificeringspoäng!! Jippeeee! :)
Bilden är från Vallentuna BK. Foto: Sarah Medman.
Sen - efter en ganska lååååång väntan - så var det Spirous tur. *suck* Under själva loppet (säger man så i rallylydnad?) så funkade Spirou riktigt bra. Han till och med grejade "åttans frestelse" galant. Det här var ju Spirous andra fortsättningsklassdeltagande, och det var första gången som denna "åttans frestelse" var med. Det var också första gången som jag annonserade "omtag" (Spirre hade satt sig hur tokigt som helst, jag kunde liksom inte utföra momentet). Domaren svarade ett "ja" som fick mig att fundera lite.. "Hm..? Brukar de svara vid "omtag"? Vilket märkligt tonläge hon hade..? Varför då? Gjorde jag nåt dumt nu?". Ja, frågorna bara haglade där inne i mitt lilla fula huvud, medan simultanförmågan var påkopplad; jag var alltså ändock fullt koncentrerad på Spirou, skyltar och allting.
När jag - ganska nöjd - och Spirou går i mål, så känner jag på mig att det är nåt som inte riktigt stämmer.... men vadå? Varför? Lite konfunderad berömmer och belönar jag Spirre, och går på den sedvanliga lilla nedvarvningsturen.
Den lilla pudeln kunde inte bara sitta fint och koncentrerat, den kunde även ligga fint - och koncentrerat - trots lite blåst i öronlapparna.
När fortsättningklassen är klar kommer domaren fram till Spirous, Pingus och min lilla lägerplats - och kallduschen strilar över mig. "Du, han är stel i bak. Speciellt höger bakben... ska du inte låta honom bara vara pensionär - och bara ha roligt?", säger hon vänligt och vädjande, och fortsätter med: "Vi hade världens diskussion medan ni körde (det var även domaraspirant med, inklusive dennes skrivare, dvs sammanlagt fyra personer på planen, min komm.) Jag vill inte underkänna dig. Därför skriver jag inget i kommentarsrutan, men jag har givetvis bedömt dig. Du får väl tävla med lillkillen där! (pekar mot Pingu som ligger i buren)"
Jag blir helt ställd. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag hasplar mest ur mig ett: "Bra att du säger till", men förklarar också att jag är fullt medveten om hans stela bakben, och att vi har varit hos veterinär (som konstaterade åldersartros) och att han är pigg och glad, men mest utanför banan samt att jag tävlar ju visst med Pingu.
Jag ångrar att jag inte fann mig och berättade för domaren att jag ser ju rallyn som en pensionärshobby. Det är ju det vi gör! Tar det bara lugnt och coolt. Men att jag förstår att hon (som inte känner oss) reagerar när hon ser kombinationen: Spirou sackar efter och hans stela bakben. Men han har alltid gått där strax efter mig (sackat efter) - i alla tider -även vid unga dar! Och utanför banan är han - oftast - pigg och glad och kan mycket väl skutta omkring, men har - givetvis (med tanke på hans ålder/hälsostatus - dagar då han är mer lugn och stillsam.
Men... dessa dagar ska han - förstås - inte försöka tävla. Så... nu är han pensionerad även från pensionärshobbyn. I alla fall inne på tävlingsbanan. Det är ju även så typiskt att inne i startfållan och strax före, så skuttade han runt, men genast man kliver över kantbandet, så....
Ja, jag blir ju annorlunda. Det står folk där mitt på planen och glor, vilket Spirou självklart även märker. Och framför allt, det blir ju ingen belöning - på massor med lääääänge. Ganska trist, tycker Spirou. Så... okej, det kanske är det som att "bara vara pensionär, och bara ha det kul" är; att slippa vänta på sin belöning?
Min plan var ju att Spirou skulle få köra dom här tävlingarna (5 st anmälda sammanlagt), försöka få till ett diplom även i Fortsättningnsklassen - och sen lägga av. För sen i de övre klasserna blir det för avancerat. Nu så känner jag mig som värsta djurplågaren, och det är kanske med all rätt? *suck* Trasiga hundar ska förstås inte tävla, men jag har (helt fel?) resonerat att rallyn inte är slitande (jämför agility, lydnad etc); man går ju bara lite fram och tillbaka, som man gör utanför banan. Ja, förutom ett hopp som vi inte har tränat alls. Jag har förlitat mig på att han kommer ihåg det från hans "agilitykarriär" - då han även där alltid var strax bakom mig... *suck* Men det kanske var fel även det, att jag "tvingade" honom - i hans unga dar - att köra agility. *dubbel-suck*
Spirou fick i alla fall 79 poäng på denna - troligtvis sista - tävling. Det hade kunnat blivit 89 poäng, om inte jag hade klantat mig och kört fel övning vid en skylt (glömde ett halt i en vänsterhalt, typ).
Okej, det räcker att en domare påpekar Spirous stelhet. Om en gör det kan flera göra det - och även medtävlande och publik; Jag känner mig som värsta djurplågaren...
*skrattar till* Det är så himla typiskt. Igår var jycken hur glad och skuttig som helst Vi var hemma hos brorsan, och Spirou hittade en tennisboll, och han tar - plötsligt - initiativet att leka med den; som en yster unghund. Pingu låg ute i bilen, då passar Spirou på. Just det, ja!!
Vid sådana tillfällen, så dyker ju tanken upp att man kanske, måhända ändå kan låta honom få fortsätta med rallytävlandet... *suck* Jag försöker rannsaka mig själv, och fundera ut varför det - tydligen - är så himla viktigt för mig. Spirou bryr sig ju inte om tävling. Han är ju en hund.
Hur som helst så strök jag honom på söndagens tävling på Uppsala BK, då bara Pingu ställde upp...
*suck, suck, suck, SUCK!!*
Jag ser till att vi kommer dit i tid, så vi hinner se "min idol" Lizzie och Birgitta debutera i rallylydnadstävlandet. Vilket radarpar!!
Det här var första gången vi sågs irl, och jag skämdes så in i norden. Det första hon ser av mig och mina hundar - in real life - är när Pingu får helfnatt och ska hårdhänt och burdust samt lika envist lekattackera stackars Spirou. Jag får inte slut på eländet. Jag velar lite (vill ju inte att första intrycket ska vara att jag skäller och har mig). *suck*
"Han är i alla fall charmig!", säger Lizziematten lågmält när hon och Lizzie lugnt och stilla ser på medan... Ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det; två kopplade springer spaniels rullar vilt runt i gräset - mitt på en appellplan - medan deras (veliga) matte förgäves försöker få slut på eländet, men koppel trasslar in sig både här och där (och jag är rädd om hundben) som jag allra först - akut - vill trassla ut, men samtidigt absolut inte tappa greppet om kopplen, och då speciellt inte Pingus.
Tänk dig scenariot när Pingu blir lös med sitt koppel i munnen, och han - i vild livsglädje och glädjeyra - skuttar runt hela Uppsala brukshundklubb - bland tävlande, hundar, domare, skrivare, funktionärer, vattenskålar, hundburar, rallyskyltar, staket, klubbstuga... Ja, allt - och då menar jag precis allt - blir demolerade, tillintetgjorda och burdust skändade.
Här har vi "The Queen of Uppsala BK", Lizzie, sittandes på sin tron iklädd sin mantel, lugnt och majestätiskt spanande över sitt kungadöme.
Okej, jag fick - till slut - Pingu att ge upp hans vilda lekattackering av snälla Spirou. Det visade sig strax efter att Pingu var bajsnödig. Han blir alltid extra vild innan sina toalettbestyr.
Ja, ja.. till saken. Hur gick tävlingen då?
*suck* Pingu var förvånansvärt duktig i "startfållerutan". Han var koncentrerad på mig (ofta i alla fall). Han gjorde som jag sa... tills det var cirka en minut innan vår start. Då börjar man rulla runt i gräset och ha sig. Men! Jag får ordning på honom, precis i tid. Vi tar steget över kantbandet... *suck* ... så var den hunden borta! Pingu var mest längst ut i det sträckta (!) kopplet. Han nosar, nosar, nosar, nosar och... nosar. Det var bland annat en föredetta kissfläck (som hade blivit sprayad) som var intressant. Och nåååånstans däääärborta, i det högra bortersta hörnet..... Vad är det? Jo, en uråldrig, stenhård gammal fjärdedels frolic (eller liknande, var något svårt att se) som Pingu raskt tuggar i sig. *knapra, knapra, knapra* "Hm.. Bra att jycken får belöning för sitt nosande.. Bra...", tänkte jag, ironiskt (om det nu behövs förtydligas) - och fortsatte att kämpa banan igenom.
Vi fick i alla fall 33 poäng mer än dagen innan (då vi ju bröt) och tre poäng mer än på hans debuttävling helgen innan. I domarkommentaren står det: "Här hände det mycket, men matte kämpade jättebra!"
Här har vi vissa andra som på deras debuttävling lyckades att....
... komma på en delad 2:a plats med hela 97 poäng! The Queen of Uppsala BK rules! GRATTIS!!
Glad å Birgitta och Lizzies vägnar - men bedrövad å mina egna - åker vi hemåt direkt efter prisutdelningen (hade ju strukit Spirou *suck*). Efter att ha hämtat Wilbur och Linus, åker vi till brukshundklubben för ett litet agilityträningspass.
Åter igen blir jag förundrar över Pingus exceptionella näsa; vi kör för första gången en liten hinderkombination med svängar, vilket går riktigt bra, men plötsligt så tvärnitar han framför ett vanligt hopphinder, dock inte för att nosa i backen (som ju är ganska vanligt) - utan för att noggrant nosa uppe vid bomhållaren?!! Det var lite lera där. *suck* Måste börja spåra med grabben!!!