I lördags morse så tog vi en tur i Fästingskogen. Det är bäst att passa på innan Fästingskogen gör skäl för sitt namn. Fast det har liksom redan börjat (de små liven vaknar ju till liv vid plus fem grader). Senare på kvällen upptäckte jag en liten söt rackare på Gromit.
Det märks att Spirou har börjat känna sig bättre med sin artros. Numera skuttar han lätt upp i möblerna (till skillnad mot förr då han mera klev upp) och som synes på bilden så klättrar han själv spontant upp på godisstubbarna. Nja.. det syns förstås inte att han helt på eget bevåg plötsligt skuttade upp på stubben, men tro mig - han gjorde det. ;)
Hur som helst så tyckte han att jag var snål med godiset. Det räckte inte med två bitar - han skulle ha tre! Annars vägrade han fortsätta skogspromenaden med oss andra.
Här har vi kommit fram till kalhygget. I Fästingskogen finns det numera knappt några stigar - man går så gott som hela tiden "offpist" över stock och sten. Hundarna bryr sig inte mycket om storleken på dessa "stock och sten" är - forceras ska dom (Gromit visar upp detta på bilden).
Både Spirou och Gromit tycker om när det blir sådana här fina insjöar när människorna "stökar till" i skogen.
Gromit klättrade självklart upp på de ny-nedhuggna träden...
... och visar upp att det är lite småstökigt i Fästingskogen numera.
När vi kom hem så fixade jag frukost till småfåglarne..
... då två stycken jyckar - visserligen båda med anor som apporterande fågelhundar - tyckte att de också skulle få lite fågelkäk.
Grompan däremot tyckte att Keatons gamla tennisbollar var roligare. Hihi! Han sitter inte i någon stor fågelbur eller nåt, utan han är på andra sidan av kompostgalleravspärrningarna som står runt fågelmat-trädet. Det är till för att mina fågelhundar inte ska käka upp all solrosfrö etc som ramlar ned på marken.
En gammal bild på en lugnt sovande Gromit.
Idag söndag har Grompan varit lite något låg och så. Han fick ju ett riktigt tre-minuters ep-anfall på lördagsnatten. Ni skulle ha sett mig där jag satt på huk i hallen och smekte lugnande med ena handen på Gromit som krampade för fullt, och den andra handen på Spirou som tycker att ep-Grompan är läskig. Spirou blir ganska upprörd; han vet inte riktigt hur han ska uppföra sig. Wilbur ligger däremot kvar i soffan och gnyr lite oroligt. Jag uppskattar verkligen att Wilbur numera ligger kvar i soffan. Det räcker liksom med upprörda Spirou och en krampande Gromit på varsin "planhalva".
Anledningen till Grompans lugn idag kan ju vara efterdyningar från anfallet. Han är ändå pigg och glad när vi är ute. Vi tog en skogstur i Stavaskogen idag, och det är full fart (typ). Däremot nu senare på kvällen idag, när jag dammsög, städade och hade mig, så låg Gromit kvar och sov. Detta är inte likt honom. Han brukar annars hela tiden följa efter mig och ska "hjälpa till" med det jag nu pysslar med (läs: vara ständigt i vägen).
Hm... *orolig suck* Han uppförde sig absolut inte som han brukar. Jag till och med kollade noga om han andades och så. Under dagen har han druckit ovanligt mycket vatten och.. *suck* Fast sen när vi gick ut på tomten så piggnade han till och var så gott som vanligt igen. Nu ligger han - som han brukar - intill mina fötter och sover. Det blir ibland lite trångt att få plats med fötterna, men det är det värt.
Det här håller nog inte så mycket längre. Min bästa Gromit. ♥
Just det! Igår lördag så fick jag äntligen ändan ur soffan och badade, fönade och klippte Wilbur. Så nu är han ren och fin! Bilder kommer sen - imorrn kanske.
En gammal bild på en nyfriserad Wilbur.