Jo, höll på att glömma! Jyckarna fick sina julklapps-märgben i förrgår här hemma - och vilket..... KALAS det blev! Bildbevis kommer här nedan. Ser ni nåt slagsmål? Nehe! Visst ville dom ibland byta ben, och de fixade det utan några macklemang och med enbart minimal uppstyrande från min sida. Det var precis som "förr i tiden". ;)
Wilbur är smart nog att lägga sig ifred uppe i soffan.
Gromit, Spirou och Keaton smackar och tuggar sida vid sida.
Spirou gick ifrån ett tag, och då får man passa sig så man kan komma tillbaka in i rummet igen.utan att det blir några missförstånd. Man ber matte om lite råd: "Hörru, hjälp mig, matte! Jag vill!!". "Äh! Du klarar dig själv!", svarade jag. Och det gjorde han.
Nu är det Gromit som vill ha hjälp. Plötsligt fick han för sig att han skulle ha Keatons ben istället för sitt eget. Han tänkte först helt sonika sno det mitt framför nosen på snälla Keaton, men jag protesterade lite lugnt. Egentligen tycker jag att de ska sköta sånt där själva, men eftersom Keaton är så himla försynt, så får ingen ta hans ben medans han helt uppenbart håller på att gnaga på det.
Först sätter sig Gromit ganska nära för att nogrannt iaktta Keatons gnagande...
... sedan provar man att sätta sig längre bort ifrån, och tittar bedjande på matte...
... Gromit ställer sig sedan närmare igen, och iakttar ingående Keatons gnagande. Han testar även att sätta sig ned, klia sig etc. Sedan provade han åter igen att se bedjande på matte: "Hörru, fixa!!".
Keaton gick in till "vattendepån", och lämnade sitt ben "oskyddat" - då får man faktiskt skylla sig själv. Gromit snodde genast benet (han syns knappt i högra hörnet). Keaton går in i rummet igen med långsamma och tydliga signaler: "Jag vill inte bråka!".
Nu har Gromit "blivit utan" igen. Han sitter mitt emellan Spirou och Keaton som låter sig väl smaka på sina ben. Hans eget ben ligger ratat vid andra sidan av bordet.
Gromit kollar till höger - Spirou gnager...
... Gromit kollar till vänster - Keaton gnager (utanför bild)...
"Men matte! Snälla!! Fixa!"
Som du ser så ligger hans "lediga" ben längs bort till vänster i bilden. Men... det "duger" ju inte. "Nä! Om det benet skulle varit bäst, så hade ju de andra tagit det. Tydligen är detta ratade ben helt värdelöst, eller hur?!", resonerar Gromit.
Visst ser Keaton ganska nöjd ut?! Egentligen bör han inte käka märgben, fast ibland så är livskvalitet viktigare än braiga magar, eller hur?
Det är ändå lite märkligt det här - att det "plötsligt" blivit lugnt i flocken igen. Visst har jag säkerligen blivit duktigare på att läsa av dom, och därför kan lättare styra upp ifall det skulle behövas - innan det händer nåt dumt. Det är nog detta som är förklaringen plus att Gromit blivit äldre och kanske lite mognare (eh..? ;))
Sedan kanhända att Gromit associerar slagsmål med att matte då "blir så pass skogstokig så hon tuggar fradga" och det tycker han är så hemskt och obehagligt (och vem tycker inte det?), att han hellre flyr fältet än att riskera en "galen matte". ;)