Nu har Wilbur o jag kommit hem från Farbror Veterinären.... Efter lite drygt en timme - och 3000 kr fattigare - konstaterade dessa blod-prov att alla värden var inom det normala. Tydligen så kollar man epilepsi genom att utesluta att anfallen inte beror på andra orsaker. Veterinären rabblade upp massor - jag kommer inte ens ihåg hälften av det. Wilbur fick dock recept på ett sånt där "sluta-å-krampa-piller" som man stoppar upp i rumpan på honom ifall han skulle få anfall igen. Det låter som ett trevligt piller....
Vi kommer att testa att rehab-simma igen... Men det känns förstås lite otäckt - Jag vet inte hur långt mina "Jag-e-inte-alls-orolig"-skådespelartalanger räcker egentligen inför Wilbur. Ibland tar det verkligen emot att vara denna "coola" matte inför sina små skyddslingar. När jag berättade för veterinären om min oro för rehab-simningen, så sa han att om Wilbur får anfall igen vid simmet, så slutar man självklart med det.
><
Jo! Hehe! Jag råkade visst skriva lite dumt om Keaton i förra dagboks-inlägget. Hihi! Jag tycker det är MYCKET BRA att det finns folk o fä som bryr sig om stackars Keaton...
Å du Gazton, (gillar dig, förresten) jag får nog se till att komma ihåg att hoppa snabbt o vigt undan ifall jag råkar stöta ihop med dig... Skrev jag nyss "snabbt o vigt"... Jag...? Kunna utföra dylika cirkus-konster...? Hm?! (Se gästbok 18 feb)
Apropå det, så tycker jag om namnet Gazton. Jag hade det lite på gång ett tag för länge sedan.
Undra om denne Gazton vet om att i de tecknade seriealbumens värld, så är hans namne kompanjon med Spirous namne? Helst så skulle jag egentligen vilja "döpa" någon av mina framtida hundar efter den häftigaste figuren i "Spirou" - Marsupilami! Fast... det blir nog lite svårt att ropa bara... "Marsipulami, Hit!" Marsipulami, Sitt!"... Näh! Det blir nog lite svårt...
Tillbaks till det jag egentligen skulle skriva... Jo, mitt lilla sjuka skämt om Keaton (som för övrigt INTE HÖRDE vad jag LEDSAMT TÄNKTE).... Vad jag menade var det att helt naturligt o åldersmässigt borde Keaton vara den som står på tur. Jag vill inte det, men det är inte jag som bestämmer sådana saker - faktiskt. Detta fick mig då att minnas o tänka på Buster o Baloo - Att det kändes så fel och onaturligt att det var Buster som dog först - vid endast lite drygt ett års ålder. Om du nu orkar, så kan du gå in o läsa om Buster här, och här och här! Eller här, om du hellre vill det!