... morse gick hundarna och jag i den nu ganska stympade "Vara-ifred-skogen". Det var säkert ett år sedan sist. Jag blev glad när jag upptäckte att när man kommer in en bit, så är faktiskt ändå en del stigar kvar. Det kändes nästan som om man var på besök hos en gammal vän. Förr i tiden gick jag ganska ofta i denna "Vara-ifred-skog". Dels när jag ville vara just ifred, och dels för att träna den då unga Keaton att det är ABSOLUT FÖRBJUDET att jaga rådjur. Eftersom det finns ganska mycket vilt i denna skog, så var det ett bra ställe att träna på. Apropå jakt, så är Wilbur förresten fenomenal på att hitta "godis-stenar". Denna "jakt" är den enda jakt som mina hundar får roa sig med.
När jag tog denna bild så undrade jag först varför Wilbur hade så himla svårt att hålla balansen...
Men när jag gick runt så såg jag att stenen var ju bra mycket smalare än vad jag först trodde.
Nu i lördags så mindes jag att vi gick där i denna skog när Gromit var cirka tio - tolv veckor. När man kommer in en bra bit in i skogen, kan man följa stigar så att man går som i en cirkel, och kommer med andra ord tillbaka till första stigen. Jag mindes att när vi nästan hade gått rundan, och kommit tillbaka till den första stigen, så rusade plötsligt Lill-Grompan iväg före oss. Han vek av till höger på stigen vi då nyss hade gått på. Med nosen i backen spårade han i typ 190 km/h. Jag insåg genast att han följde våra egna spår, fast helt 100 var jag ju inte - Lill-Grompan var ju precis inflyttad hos oss. Men mycket riktigt så skymtade jag en liten brun-vit springer valp mellan träden - hela cirkeln runt med nosen i backen. Helt andfådd och lycklig slirade han sedan upp intill oss andra.
Precis när jag tänker på detta, så kutar den nu tre-åriga Gromit iväg - exakt likadant.
Spirou spanar här åt vänster mot stigen där Gromit rusade iväg. Gromit kommer alldeles strax att dyka upp igen på stigen som är rakt fram bakom Spirou. (arrangerad bild.)
Uppför denna stig sprang Gromit i full fart, för att sen vika av åt höger... (arrangerad bild.)
Gromit kutar i ljusets hastighet fram till oss. Vad det är skönt att få rusa av sig lite!
Vad är det för vitt som syns där mitt i det gröna? Jo, det är Spirou som rullar sig i mossan. Detta är Spirous gamla "rulla-i-mossan"-ställe. Vissa saker kommer dom minsann ihåg, dom där jyckarna!
Här kommer lite olika godis-stenar...
Wilbur, den verkliga experten.
Wilbur igen. Här med sin trainee Gromit.
Wilbur och Spirou.
Ja, till och med jag är nu less på alla dessa "godis-stenar". Men den där Wilbur bara upptäcker nya hela tiden. *suck*
Väl tillbaka vid bilen, så fick alla hundarna stå ut med en "grov-rensning" av fästingar. När vi står där i godan ro och rensar fästingar, så stannar en bil upp intill oss. Det var syrran som var på en liten biltur. Vilket sammanträffande!
Syrrans mellanpudel Gilbert (som förresten är halvbror med min Wilbur)...
... och hennes dvärgpudel Linus.