Jag skjutsade ju Grompan i morse till Albano för provtagning igen (blod- och urinprov). Veterinären ringde sedan några timmar senare för att tala om provsvaren; Proteinvärdet i blodet är bra, albuminvärdet (eller vad det nu heter, är också nån typ av protein) är bättre än förut, visserligen fortfarande för lågt - men bättre! Provsvaren på urinproven förväntas komma om några dagar, kanske lördag (!), sa hon.
"Men..", fortsätter hon i telefonen, "... jag vågar inte ännu ändra dosen. Står ni ut ett tag till?"
Självklart står vi ut - Gromit och jag - med denna "dunderkortisonkur". Visst superhungrig och törstig/kissnödig är han, men vi står självklart ut.
Vid koppelpromenad så är jag numera ganska frikostig med godisutdelning för att Gromit hellre ska tigga och käka nyttig mat istället för alla dessa slängda tuggummin, begagnade servetter och annat otäckt som han annars raskt letar upp likt världens bästa dammsugare. Egentligen borde jag och Grompan få nån tjusig medalj från kommunen eller de som har hand om renhållningen här i Österåkers kommun med tanke på hur vi (läs: Gromits mage) städar upp längs trottoarer och gångvägar.
På gårdagens långpromenad var faktiskt Grompan riktigt duktig. Under första halvan av promenaden så "städade" han - ansvarsfull kommuninnevånare som han är, den resterande promenaden gick han självmant allt längre och längre intill min vänstra ficka, ständigt kikandes upp på mig - som om han tränade linförighet på en lydnadsplan. Jag vågade vänta ut honom allt längre och längre innan han (och de andra två jyckarna) fick utdelning. Man skulle kunna säga att jag lär honom att tigga. Fast han drar inte! :) Ja, ja... Han fyller fem år nästa månad, vissa skulle kunna tycka att en femårig jycke borde kunna gå fint i koppel. Äsch!
En koppelpromenad förra vintern.
Jo, när det gäller ep-Gromit så har det nu gått 22 dagar sen sist (om jag räknat rätt, mattegeni som jag är). Det är två dagar mer än mellan de två senaste anfallen. Haha! Här räknas det dagar! :)
I söndags när jag zappade runt lite förstrött på TV:n, så upptäckte jag att det har börjat en ny säsong av Ponnyakuten, SVT-Barnkanalen. Jag hade sån tur att jag bara missade de första sex minuterna av det första avsnittet (dessa sex minuter kollade jag sedan in på SVT-Play). Jag vet inte varför. men jag blir alltid så vid gott humör när jag ser på detta program, och så blir jag även så inspirerad att träna jyckarna, så alla tre fick sig en genomgång i söndagskväll/natt.
Däremot blir jag absolut inte sugen att börja rida själv när jag kollar in Ponnyakuten - de där gigantiska hästarna är ju totalt livsfarliga, ju! ;) Fast de är sååå fina och vackra. Och jag blir så imponerad av dessa unga ryttare!
Hästmonster. Totalt livsfarliga - och STORA!!!
Det var lääänge sen jyckarna blev tränade ordentligt sist - förra året, var det nog visst. Behöver jag tala om att de blev överlyckliga! Oj! Törs jag skriva detta? Hundombudsmannen kommer kanske och tar dom ifrån mig om jag erkänner att jag och mina byrackor inte har satt våra fötter och tassar på brukshundklubbens mark sen... tja... nån gång i november, typ. Fast idag gick vi faktiskt förbi klubben på dagens långpromenad. Allt såg ut som vanligt, typ.
Det vi tränade i söndags var dessa viktiga saker:
Gromit påbörjade träningen att lära sig att stänga ytterdörren efter att Spirou har öppnat den. Det skulle nämligen vara ganska bekvämt att kunna säga åt Grompan: "Gå och stäng dörren!".
Spirou påbörjade sin "se-så-där-fånig-ut-när-hans-läppar-fastnar-mot-tänderna"-träning. Jag vet egentligen inte om han kan få till läpparna på "beställning", men vi testar. Han tycker det är kul i alla fall.
Jag hade absolut ingen aning vad Wilbur skulle få träna på. Han råkade ta några steg bort och nosa på trimbordet, så jag började klicka det. När vi avslutade träningstillfället så hade vi kommit så långt att han satte upp en tass mot trimbordsbenet. Vad som kommer sen? Har ingen aning. Vi får se vad Wilbur hittar på härnäst! Vi shajpade hejdvilt, liksom. :)
Det var meningen att vi skulle fortsätta träningen igår, men då fastnade jag framför TV:n och Idrottsgalan istället, och sen somnade jag. Och det gjorde hundarna med. Zzzzzz
