... är överskattat!"
Denna mening upprepade jag sömnigt om och om igen i morse. Kvällen innan hade jag ju satt på radio-alarmet på klockradion på 05.00 - radion som sagt på HÖGSTA VOLYM!! Den hörde jag aldrig. Den irriterande piptonen satte igång klockan 05.32. Efter 20 (!) minuter vaknade jag, satte mig upp en stund, för att sedan lägga mig ned igen på kudden. Somnade om invaggad med piptonen ihålligt pipande strax ovanför mitt huvud. (!) Telefonens alarm märkte jag aldrig av överhuvudtaget! Jag steg till slut upp 45 minuter för sent. Åkte hemifrån EN TIMME efter vad jag hade planerat. "Äh! Jag kommer när jag kommer!", tänkte jag lite surt rebelliskt för mig själv. Efter 20 minuters bilväg tittade jag på klockan. "Nu börjar banvandringen!", tänkte jag, "Hrmf! Det där med banvandring är överreklamerat! Äh! Vi har ju två klasser till att starta. Vi kommer när vi kommer!"
När vi kom fram hade tävlingen precis börjat. Jag kollade in banan från "ringside" - om det skulle finnas en chans att fixa det utan att ha memorerat banan. Det verkade inte så himla svårt, så jag meddelade inroparen att vi faktiskt hade kommit. Gromit hade startnummer 32. Vi hann därmed med morgonrastningen utan någon jäkt.
De första hindren fixade vi helt godkänt, men så fort det blev lite strul, så flipprar Gromit ur, och vi krockar, gör lite "freestyle-moves" och Gromit rusar in i fel tunnel-ingång - DISKADE!
Den andra Agility-klassen gick ännu värre. Ja, man kan diska sig både när man HAR gått bangång och när man INTE har gått bangång! :) Jag var faktiskt lite småsur efter loppet. Små-sur på mig själv, alltså - Att jag inte har spänsten och förmågan att kuta tillräckligt fort. Kombinationen att jag är för långsam och att Gromit har för dåligt släpp på hindren är en mycket DÅLIG kombination. Vi blev diskade när Gromit tar en tunnel från fel håll. Tunneln var placerad på samma plats som klassen innan. Eh.. Vi kanske blev diskade innan. Jag vet inte. Det var bara strul och åter strul.
Gromit
Det sista loppet för dagen var en Hopp-klass. Halva banan gick riktigt bra. Okej, då... Jag fick lov att slå på "nödbromsen" genom att gorma: "Gromit!!!!" så att det ekade mot trädtopparna ett par gånger. Vi diskar oss i samma tunnel som förut (som fortfarande var placerad på samma ställe). Gromit väljer åter igen fel ingång. Han rusar glatt bakom ryggen på mig in i fel öppning. Och jag är för långsam för att hindra honom. Detta mycket beroende på att jag blev överraskad och förvånad (eh...) att han totalt "struntar" i mig. Jag tycker att jag själv inte var i närheten av den felaktiga ingången. Jag var totalt fokuserad på den rätta.Vi fortsätter förstås (diskade), och det blir fel i slalomet. Gromit flipprar ur totalt. Jag har pondus nog att sätta honom ned ett par sekunder, så han går ned i stress. Slalomet går nu perfekt. Men på målrakan blir det fel igen - inte tillräckligt sug mot hindren.
Det positiva för dagen...
Det var en kul utmaning att köra utan att ha memorerat banan! :)
När Gromit och jag är ett "team", så känns det riktigt bra och roligt! :))))
Hoppklassens start bestod av Hopphinder, Däcket och Hopphinder på en rak linje efter varann, följt av ett Lång-hopp snett diagonalt åt höger, därefter 90 graders vinkel åt vänster mot ett Hopphinder.
Vid bangången märktes att flera hade problem med detta. (Många blev sedan mycket riktigt diskade vid starten.) Själv provade jag först att lämna osynliga "Låtsas-Gromit" vid starthindret för att ställa mig själv efter det tredje hindret. Men jag ratade den idén direkt - för långt, och för svårt med Däcket. Jag bestämde mig för att "fega" istället och ställa mig intill Däcket.
När jag sedan väntade på vår start ändrade jag mig. Jag vill inte "fega". Så jag bestämde mig (efter viss vånda), att jag skulle kalla in Gromit från bakom det tredje hindret. Om Gromit skulle "hoppa ramen" på däcket, så bestämde jag mig för att strunta i att vi då blir diskade, och fortsätta som inget hänt. Bara för att ha KUL!!
Gromit klarade av starten GALANT - han hoppade Däcket helt korrekt! Duktig ponke!!! :))))) Och duktig matte som vågar testa även på tävling!!
Alla mina jyckar uppförde sig som man ska. De var förvånansvärt tysta när jag lämnade dom i sina burar. Duktiga byrackor! :)
Keaton, Gromit och Spirou (skymd bakom stolen)
Wilbur i skuggan under min stol. Han spanar in mot banan.
Pensionären Keaton, nu som åskådare på Bro-Håbo BK, där han för några år sedan gjorde sin sista tävling.
Både Tina o Nixxa och Daniel o Ellen fick var sin uppflyttningspinne idag. Ett stort GRATTIS till er FYRA!!! Ambitiösa som de båda är, så har de säkert skrivit om dagens begivelser på sina hemsidor. ;-)
Tina o Nixxa. Visst ser det ut som de har både kul och tight kontakt!
Ellen, en springer med fart i!
Slutligen Spirou, som larvar sig lite grann framför kameran:
Imorgon åker vi tillbaka till Bro-Håbo BK. Då är det istället två Hoppklasser och en Agilityklass. Ja, ni vet vad ni ska göra med tummar, tassar och klor...
PS. Visst är det ovanligt bra låtar på årets Eurovision Song Contest! DS.