... fast man nyss (i torsdags) gick kurs för en världsmästare (!). Jag vill ha pengarna tillbaka!! ;)
Vi var på Olandstraktens BK igår för agilitytävling. När man åkte förbi Uppsala började det att regna. "Inte nu igen!!", tänkte jag då och minns förra året då (Eh.. Det var tydligen i våras.. Se Jennies kommentar här nedanför) det spöregnade så gott som hela tävlingsdagen. Allt blev dyblött; kläder, skor, sockor, tält och den leriga marken. Men regnet höll sig på behörigt avstånd igår. Solen kom lite då och då fram och gjorde så att det nästan kändes för varmt.
Gromit, Spirou, Wilbur, Tomas, Dimma, Lakritz och jag delade plats i Annelies stooora tält. Hihi! Även hennes två jyckar, Lina och Winnie, fick plats. Vi hade mycket trevligt med coaching, skratt och en hel del retsamma ord till varandra. Precis som det ska va´ med andra ord.
Alla hundburar fick plats. Och alla höll sams.
Tomas och Annelie på första parkett. (Även de höll sams. ;))
Marianne och Bessie var också där. De hade i sin klass startnummer 1 och sedan (när de ändå hade vanan inne) placering 1 - vinst med andra ord, med 0 fel och pinne. GRATTIS!!!!
Tyvärr hann jag inte få fram kameran (gå och starta först så där - ett himla sätt!), så tråkigt nog blev det ingen bild.
Mina tältkamrater tog beslag på fjärde-placeringen i alla klasser och fick fina rosa prisrosetter. Undrar förresten varför de just fastna för fyran? (Det finns risk - eller ganska troligt - att jag inte minns deras placeringar. Men de rosa prisrosetterna minns jag tydligt. Och att Annelie delade med sig av hundgodispriset till alla våra jyckar.)
Lina in action...
... medan Dimma och Lakritz snarkar.
Gromit och Spirou apar efter (snarkandet alltså). Wilbur roar sig med... ja vad är det han roar sig med egentligen?
"Nä, nu blev det välan ändå för obekvämt. Måste ha en huvudkudde!", ansåg Spirou och fann en ganska snabbt. Vad Gromit tycker förtäljer icke historien.
Filmsnuttar från Gromits två lopp:
Hoppklass-loppet.
Just det! Det blev omstart efter att fem ekipage hade kommit i mål. Domaren hade nämligen ändrat på ett hopphinder i large-klassen efter banvandringen. "För att det skulle bli lättare..!", enligt honom. Fast det kom nog in en protest. Så alla fick fem minuters ny banvandring. Ja, visst blev det lättare på ett ställe, men betydligt svårare ett par hinder efter... Det var faktiskt där jag strulade till det för mig. Men... jag skyller inte ifrån mig. Det var jag som klantade mig.
Och här är Agilityloppet:
Bekvämlighetsinrättningsbedömningen
Gör åter igen come-back. Måste nämna Olandstraktens BK:s toa-arrangemang. Det är två bås varav det ena är inbyggt på klubbstugans altan, och den andra snett bakom runt hörnet med en ståltrappa som kräver lite balans- och klätterövningar. Båsen ser ut som baja-major fast liksom stationära. De gör ett ganska nedslitet och välanvänt intryck, men de fyller väl sin funktion.
Klädkrok finnes (det var lite svårt dock för en kortväxt att nå upp till det högra översta hörnet där kroken befann sig).
Låset fungerade, fast de gav liksom intryck av att de inom kort kommer att tappa sin funktion.
Väl tillgång till toarullar, fast toarullshållaren finner jag en viss kritik till. Begrep aldrig (trots att jag besökte toan faktiskt hela tre gånger. Jag var tydligen väldans kissnödig denna dag (!)) hur konstruktionen egentligen skulle fungera - rent praktiskt.
Rinnande vatten (vattendunk med tillhörande fotpump) i handfatet och vanlig flytande tvål. Väl tillgång till pappersservetter.
Den stora minuspoängen till denna bekvämlighetsinrättning var att när man öppnade dörren, så slogs man tillbaka av en stickande avlopps-stank. Jag minns inte att denna odör fanns vid mitt förra besök.
Betyg: Ett besök i denna bekvämlighetsinrättning är som ett hyfsat lopp i klass 1, men med vältagna tidsfel och en snöplig rivning av sista hindret.
Nu ska jag göra mig i ordning för att åka iväg till Vallentuna BK. Vad skönt med en tävling så där "nästgårds"! :)