... funderade jag på vilken rubrik jag skulle välja: "Tjuvstarter!", "Han sprang FRAMÅÅTT!! :D" eller "Är i väntans tider".
Rubriken "Tjuvstarter" skulle beskriva att Gromit-dummern tjuvstartade i bägge klasserna, varav vid Hopp-klassen så hann jag knapp ta två steg ifrån honom innan han rusade iväg som skjuten ur en kanon. Vid Agility-klassen satt han faktiskt kvar, fast han startade en halv sekund innan jag hann säga "Kör!". Han hoppade även kontaktfälten och hade sig. Vi diskade oss när han bestämde sig för att ta fel tunnelingång. Okej, då! Jag hade kommit ganska mycket på efterkälken, och då tyckte väl Grompan att han kunde bestämma vägen helt själv. MEN!!! Han sprang fraaamåååt under HELA målrakan - även till det sista hindret! Min gullunge!!
I Hopp-klassen gjorde han likaså - sprang framåt hela målsträckan inklusive sista hindret! Visserligen rev han det, mycket beroende på att jag skrek "BRAAAA!" när han hoppade hindret utan fulsnurr innan. Så i princip så berömde jag honom för att han rev. Äh! Strunt samma. Han sprang FRAMÅÅÅTTT!!! Därav min fundering på att välja den rubriken. :)
Vi kom förresten på en 15:e plats av 30 startande med hela 24,75 felpoäng (han rev ett par hinder och så ett par vägran, båda mitt fel, samt "lite" tidsfel). So what?! Han sprang FRAMÅÅTTT!!"
Och så har vi det sista rubriks-valet: "Är i väntans tider". Vad kan jag gå och vänta på då? Valp? Sommarlov? Semester? Ny bil? Nä, inget sånt. Utan det jag den senaste veckan har väntat på är.... ifall Gromit snart ska få ett nytt EP-anfall. Han har ju det senaste halvåret fått anfall en gång i månaden, och det senaste var den 11:e maj. Visserligen var det då bara elva dagar efter anfallet före, så månadsperioderna är lite flexibla. Han går på höjd fenemal-dos sedan en tid tillbaka, så... man undrar ju om det har hjälpt...?
Det har det inte - tyvärr. Det månatliga anfallet kom kl. 17.37 cirka. Jag hade dåsat bort i soffan, hundarna låg även de och sov lite utspridda. Ytterdörren stod öppen. Plötsligt vaknar jag av att Spirou och Wilbur rusar ut genom dörren. Jag förstår genast att det är Gromit som krampar. Jag vet inte varför. Om det var på vilket sätt Spirou och Wilbur sprang ut, eller om det var för att jag inte såg Grompan.
Innan jag kommer på fötter, så springer både Wilbur och Spirou in igen. Wilbur hoppar upp i soffan. Spirou stannar ute i hallen, och tittar på mig. När jag går ut följer Spirou med, men Wilbur stannar kvar i (trygga) soffan. Gromit-stackarn ligger ute i grässlänten och krampar för fullt. Det är lite märkligt hur cool man ändå är. Nu går jag in igen (Spirou följer med), hämtar mobil (för att kunna se hur länge anfallet håller på), tar med ett stort tuggben, och "snabbkopplet" samt byter till skor. Lugnt går jag (och Spirou) bort till Gromit, sätter på honom "snabbkopplet" (så att jag kan "styra" honom ifall han blir för närgången mot de andra hundarna direkt efter själva krampanfallet). Sedan sätter jag mig på huk och smeker honom ömt på ryggen - och väntar.
Anfallet höll väl på cirka tre minuter, kanske fyra. Jag vet ju inte exakt när det började, men antagligen var det när Spirou och Wilbur rusade ut genom dörren.
Efter själva krampanfallet får Gromit tuggbenet, enligt de senaste rutinerna. Det fungerar bra. Han kan koncentrera sig på det, och de andra två hundarna får ägna sig åt lite godis-sök en bit ifrån. Han blir inte alls så där oroligt speedad som förut, utan allt går lugnt (relativt, i alla fall) och stilla.
Imorrn är det dags för ett veterinärs-telefonsamtal igen. Det var förresten ganska intressant att se hur Spirou och Wilbur uppförde sig när jag inte var där intill Gromit, att Spirou liksom hämtade mig och att Wilbur bara ville ligga kvar i sin trygga soffa. När Gromit hade krampat klart, då gick Wilbur ut till oss, för lite godis-sök.
Nä, nu ska jag fixa filmsnuttarna från gårdagens och dagens agilitytävlingar. Och ja, veternären tycker att Gromit ska få ägna sig åt det han gillar allra allra mest - agility. (Märks det att jag liksom försöker övertyga mig själv? Men veterinären sa faktsikt så senast vi sågs.)
Det kommer väl också lite bilder hit inom kort, men nu ska jag kolla vad Gromit egentligen vill. Är vattenskålen tom igen, tro?
Många timmar senare... Här är filmsnuttarna:
Agilityklassen.
Hoppklassen.
Det var roliga banor med blandade utmaningar, både snirkliga, täta klurigheter och raksträckor med "knorr på slutet". Just det! Från och med gårdagen kan vår klubb, Österåkers BK stolt skryta med att vi har två agilitydomare. Igår blev Kjell godkänd, och för nån vecka, månad sen, Yvonne. Hittills har de båda hittat på roliga och kluriga banor. :)
När det gäller Nacka BK, så får det ros för havsutsikten* och det vackra vädret, och att de fick ordning på bekvämlighetsinrättningarna (vattenklosetter inklusive handfat med rinnande vatten i det ena "båset"!). Mycket bra service!
Men de får lite ris för att de ofta envisas med att ha banan åt det hållet så att starten/målet blir hopträngd med häcken. Jag antar att det beror på praktiska problem, typ strömförsörjning till sekreteriatets dator eller nåt. Men vafalls! Skaffa en läääängre skarvsladd! Det är obehagligt trångt för alla ekipagen - de som ska starta och de som just gått i mål - att samlas vid detta instängda område mellan häck och banområde.
Det blir speciellt tokigt vid målgång då man vill glatt kunna berömma och belöna sin duktiga hund. Man vill absolut inte först behöva köa (!) för att kunna slinka ut genom häcköppningen, för att komma ifrån trängseln, för att slutligen kunna ge sig hän med att belöna hunden ordentligt - glatt och obehindrat. *pust* Det var till och med jobbigt och krångligt att skriva en sån lång mening.
* Haha! "Havsutsikt"? Ja, ja.. Igår var det fjordar i Häverö, och idag havsutsikt i Nacka! Tja... nån sjöman är jag då inte.