Imorgon är det dags! Klockan nio ska man vara där på plats för att "funktionära" inför agilitytävlingen (som börjar kl. 12). Innan kl. 10 borde ens tre hundar vara rastade och uppvärmda inför lydnads-KM:et som startar då. Okej, Wilbur slipper platsliggningen, eller rättare sagt KM-arrangörerna slipper fixa till en tredje platsliggningsgrupp. Jag tyckte det verkade fånigt att krångla med att arrangera ihop ytterligare en platsliggning med tanke på att Wilbur sitter.. nej, jag menar ligger absolut inte kvar. I och för sig tvivlar jag på att vare sig Spirou och Gromit ligger stilla på en fånig rad 20 meter bort, men det finns ändock en liten, liten chans. Men för att det förhoppningsvis ska funka, så borde jag ha några minuter för oss själva innan de "plötsligt" ska bli övergivna i en "främmande-hunds-rad" - 20 meter ifrån sin älskade matte! Jag är totalt och fullkomligt övertygad om att de ganska snart kommer att traska fram till mig. Och det kommer jag bli glad över - tydligen tycker de om mig. Hoppas jag i alla fall.
Klockan 11 börjar rallylydnads-KM:et, sedan raskt bort mot agilitybanans tävlingar där bara Gromit ställer upp. Ja, förutom konkurrenterna, då. Eh..? Det heter kanske motståndare. Nej, nu blev det fel igen! Medtävlande, ska det vara. *harkl*
Just det! Förutom Gromit, så ska jag även köra en lite söt Bichon Havanais. Lilla Nicki går på agilityfortsättningskursen tillsammans med sin "syrra" Tosca. Ja, ja... Matte Ann-Marie och husse Krister är förstås med på en hörn. Ann-Marie ska köra Tosca, men vare sig hon själv eller husse vågar köra Nicki. Hrmf! Fegisar! ;) Och då, som ansvarsfull instruktör som man är, så ställer man upp.
I torsdagskväll, efter kursen, så testade jag Nicki... Nja... Om hon får bestämma så vill hon hellre att matte springer med henne... "Aldrig att jag hoppar med den där tanten! Hon verkar ju inte riktigt riktig, ju!", tycktes hon tänka misstänksamt när jag lockade och pockade, skuttade, busade, fånigt och löjligt försökte inbjuda till en ta-fatt-lek. Jag frestade med köttbulle. Men nej, då! "Skulle inte tro det, tokkärring!", visade hon misstänksamt och genast vände sig om för att spana vart matte hade tagit vägen. Efter en "något" tveksam start, så fick jag dock med henne över några hinder - med fart (!), men sen kom ju den där böjda tunneln. Hon sprang in i öppningen, men vart tog hon vägen? Ja, inte kom hon ut i andra änden, inte. När jag förvånat vänder mig om, så står hon lugnt kvar i öppningen, kikar ut från tunneln och glor undrande på mig med en gnutta nedvärderande blick. Haha! Det här kommer gå sååå bra! Som jag brukar säga: "Sedan den dagen jag skaffade hund, så har jag vant mig med att ständigt göra bort mig!"
Gromit flyyyger igenom böjd tunnel. Detta är man liksom lite mer van med.
I torsdags kom jag plötsligt på att man inte får belöna jycken mellan lydnadsmomenten. "Hm..?", funderade jag då, "kanske man borde träna lite på just det - att inte belöna jämt och ständigt!". Sagt och gjort, när hundarna och jag kom hem efter jobbet så planerade jag att köra lite tävlingslikt och inte belöna dom förrän efteråt. Haha! Det gick åt skogen! Inte kom jag ihåg det, inte! Tror du inte att jag per automatik tar fram godis efter den första halten i linförigheten. Vadå´ra! Wilbur satte ju sig ned!!
Och vadå "linförigheten"? Det var egentligen fritt följ, för jag låtsades bara att ha koppel på, orkade inte sätta på det. Jag lat? Nej, då!
Dagsfärskt fotobevis att det även finns godisstenar i Hackstaspåret.
Nu idag, efter morgonpromenaden, så gör jag ett nytt försök att låta bli att belöna dom efter varje KM-lydnadsmoment, platsliggning (medan de väntar på sin tur), linförighet (ja, typ), inkallning och valfritt moment (Spirou och Wilbur ställande, Gromit läggande). Och jag lyckas att hejda min välinvanda hand att treva sig mot godisfickan! Va duktig jag var! Hundarna med!
Plötsligt får jag för mig att även apportering ingår i KM:et, så jag testar även det, och det gick över all förväntan, vilket i och för sig är en mycket personlig åsikt. Väl inne så upptäcker jag att det var inte alls apportering som var obligatoriskt moment utan hopp över hinder. Ja, ja... Kanske måhända att man borde testa även det innan imorrn... Hm..?
Vid dagens lilla träningspass så märker jag att det går bättre med Spirou och Wilbur om jag småler med en glad och lättsam attityd, till skillnad mot Gromit som fungerar bäst om jag istället stramar upp mig med en mer allvarligt utstrålning. Grompan är liksom tillräckligt vild och galen ändå! :)
Hur som helst så gick alla tre med god kontakt - hemma på den väl insniffade gårdplanen. Haha! Undrar hur det kommer att gå borta på brukshundklubben - på den superintressanta tävlingsplanen med alla dessa spännande, fängslande, nosgripande lukter. Jag säger då bara: Sist, näst sist och nästnäst sist! :D
Men hallå! Rallylydnaden, då? Hur går den träningen då? *harkl* Hm..? Träna..? Hm..? Tja... Vi kommer att improvisera lite!
Men hallå!! (igen) Eftersom det är KM, så kommer det visst vara någon typ av "överraskning" på rallybanan. Undrar vad det kommer att vara, tro? Plötsliga och lockande välfyllda godisskålar, kanske? Eller någon lustigkurre som kommer att locka och pocka och bolla med världens roligaste studsboll, måntro?
Hur ska det gå? Framför allt med Gromit. Han som ständigt är "utsvulten" och ständigt är på läckerbits-jakt. Förra helgen på DM:et, så råkade han sniffa upp en brödbitskant som låg tappad/slängd i gräset. Jag fick lov att ta i för kung och fosterland för att få bort honom därifrån. Hoppas det är godisskål på rallyn (ja, jag menar det)! Det skulle vara sååå intressant om jag lyckas få honom därifrån utan att "neja" (det får man ju inte göra i rallylydnaden), och det är också mycket tveksamt om ett nej verkligen funkar i dessa lägen med egenhittade läckerbitar på marken. Nej (!), här kommer förutseende och positiva tillrop att användas - om det nu är dylik "fälla". *hoppas, hoppas* Undrar om det kommer att gå? Intressant! :D
I morgon kväll kommer man nog vara helt utmattad. KM x 3 (grenar) x 3 (hundar) + tidig morgon + funktionär + inhyrd förare + hjälpa till att städa upp efter alltihopa = helt utmattad och trött.
"Ja, men titta! Här har vi en godissten till!"
Från morgonens lilla promenad i Hackstaspåret, strax innan vi träffade på Jennie, Hubbe och Noddy. Jennie o Hubbe ska även de ställa upp på morgondagens KM. Må det bästa ekipaget vinna!! :)