Igår var det premiär-gången för årets Leta-cup. Det var hela sjutton (17) hundar som deltog! Rekord! Jyckarna var allt från de som borde vara proffs - så otroligt duktiga de är - till de som än så länge är riktiga rookiesar. Roligt var det i alla fall! Nästan lika kul som agility, och det är verkligen ett bra betyg från undertecknad. Det är fart, och om det nu inte är det hos jycken, så blir det då istället fart från förarens sida, när denne kämpar och har sig för att peppa hundskrället att ta upp prylarna som ligger där i sökrutan och skräpar. Heter det verkligen "sökruta" när det är uppletande? Borde ju vara uppletanderutan, dumskalle! Jaha, där avslöjade jag mig själv som en av dessa rookiesar.
Jag gillar även det här att man hela tiden (förhoppningsvis i alla fall, om inte jycken rymmer iväg efter nån hare eller nåt) verkligen ser hunden arbeta. Till skillnad mot sök, där jycken försvinner nånstans mellan granarna i sitt letande efter gömda människor. I sök-sporten har man ju ingen aning om hur hunden egentligen uppför sig när den väl hittar figgen (människan som låtsas vara borttappad).
I sök är man med andra ord beroende på att ha vänner som vill "figga" åt en. Och det allra tråkigaste är att de - vännerna, alltså - av någon märklig anledning vill att en annan ska "figga" åt dom. Vadå? När jag och min hund fått sitt så vill vi åka hem och lägga oss i soffan och äta chokladpraliner. Inte sitta ensam och ha tråkigt under en vissen gran och vänta på att någon annans hund letar rätt på en. Tänk om de glömmer bort en! Tänk om ingen hittar en! Tänk om man går vilse, och råkar sätta sig under fel gran! Hur ska man då komma hem till soffan? Man får lov att sova under den där stickiga granen, mitt bland skogsmyror och mygg utan någon middag - eller chokladpraliner, för den delen. Hm..? Måtte fler ägna sig åt söksporten. Jag vill bli hittad om jag går vilse i stora mörka skogen!!!! *gulp*
Jag har alltså testat sök för många år sedan. Då var det Wilbur som fick prova på det hela. Han tyckte det var jätte-kul, men tyvärr tyckte inte jag det. Så jag slutade. Jag har haft lite dåligt samvete över det. Det är synd när jycken och en själv inte har riktigt samma intressen. Jag minns att jag tyckte att Wilbur var så rackarns söt i hans lilla tjänstetäcke (heter det så?)! Men Wilburs söthet räckte dock inte att motivera mig till att fortsätta med söket.
Här en gammal bild där Wilbur leker dummyapportering.
Tillbaka till uppletande...
Visst är det fascinerande att hundarna i princip hela tiden stannar kvar inne i den avvallade rutan. Begriper inte hur det går till? Måtte vara nåt elektroniskt på nå´ vis! För inte kan de väl kolla in hörnvimplarna uppe i träden? Apropå rymma efter hare, undrar vad de skulle göra om det nu skulle dyka upp nåt vilt? Skulle de vara så inne på uppletandejobbet så att de ratar haren, tro? Skulle faktiskt vilja testa detta. Är det nån som känner nån hare som skulle vilja ställa upp som försökskanin? Mot några morötter som ersättning för eventuell sveda och värk.Nähe, inte det! Förresten jag vet en liten en till filur som lystrar till namnet Zune med Z... Hm..?
Okej, kanske ska förklara reglerna till vår Leta-cup. Det är tio prylar utlagda i den avvallade rutan. Katta, som är upphovsmannen(kvinnan) till Leta-cupen, hade på något vis fått hennes två döttrar med kompisar att valla av rutan åt oss andra. Var de mutade, tro? Och i så fall, med vadå?!
Man har fyra minuter på sig att få jycken att hitta de utlagda prylarna. Man får två poäng för varje pryl som hunden bär in till baslinjen, där föraren står och dirigerar/peppar sin jycke. Efter två minuter får föraren - om man vill - gå in och hjälpa hunden att hitta, och att bära in sakerna till baslinjen. Fast då får man istället en poäng för varje grej.
Ni kan se gårdagens resultat på Kattas blogg-sida. Som ni ser så kunde jag inte välja vilken hund jag skulle köra med - så jag tog alla tre. Jag vill vara rättvis mot hundarna. De ska få lika mycket tid av mig för skoj och annat gott. Fast... det är lättare sagt än gjort. Gromit får ju helt klart mer, eftersom det är bara han som är en riktig tävlande agilityjycke.
Tjohooo!!
Alla tre hundarna tyckte det var skoj. De jobbade på efter egen förmåga. Jag blev positivt förvånad över att de faktiskt tog upp prylarna, fast de var främmande saker som inte luktade matte.
Jag blev lite sporrad till att träna mer till nästa gång. Det är ju så lätt och enkelt att bara lägga ut lite grejer på tomten. Det är inte mycket till att arrangera före. Det vi framför allt ska träna på är att apportera hårda mystiska föremål. Får väl erkänna att vi tjuvtränade hela två gånger inför premiären igår.
Nästa gång (som är om två veckor) ska jag försöka med konststycket att inte glömma att ta med kameran.
En glad Spirou på jakt efter nåt kul.