Eller... Den ligger nog på delad plats - som den värsta agilitytävlingen - någonsin! (Finns faktiskt ett litet kåseri om värsta tävlingar: "Skiner alltid solen på agilityplanen?".)
För att göra en lång historia kort:
Diskad (Gromit) - Diskad (Spirou rullar sig i Platta tunneln) - paus (passar på att äta frukost) - Wilbur suverän och bäst - till efter det tredje hopp-hindret från mål - SKRIK!!! GNY!! SKRIK!!!!! (troligen det andra korsbandet av, veterinär från utställningsområdet kollar på benet) - missar Large-banvandringen - Gromit skäller oavbrutet i sin bur (han vill ut) - Diskad (Gromit) - Försök att vårda Wilbur, medan Gromit skäller/bjäbbar i sin bur - Spirou i MÅL (14 av 27 starter) - Gromit är definitivt INTE lugn i sin bur -Wilbur, Spirou o jag lyssnar på prisutdelningen - Gromit skriker i sin bur - Keaton sover i buren bredvid - Tror att jag hör från utställnings-högtalarna något om en springer spaniel i grön bur - går straxt till Gromit - utställningskommissarien dyker snabbt upp - Jag får uppmaningar att ta hand om min "stackars" hund - Känner mig som världens djurplågare - Jag tar Wilbur i famnen, med Gromit o Spirou i koppel, och går till bilen (som står en "halv-mil" bort) - När jag går tillbaka för att packa ihop och hämta gamle Keaton, tycker jag att alla glor på mig - jag funderar vem som anmälde mig (Gromit o buren) - Keaton, jag och fullpackad pirra (med bland annat berömd grön bur) går sakta (i Keaton-takt) mot bilen - Bedrövad åker jag hem.
Ett stort tack till alla agilitymänniskor - tävlande, funktionärer o domare (samt veterinär) som alla ville hjälpa stackars Wilbur och mig. Tack för att ni bryr er om!
Den som tillkallade utställningskommissarien brydde sig väl ju också - men omständigheter gjorde att Gromit fick sitta och bjäbba och STÖRA lite väl länge. URSÄKTA FÖR DET!
Ja, så himla kort blev det inte - sorry!
Gromit o Spirou i grön bur.
(Keaton som ännu inte har somnat i Wilburs bur.)