Försöker vakna till lite efter ett antal tupplurar efter vi kom hem från agilitytävlingarna i Ågesta. *gäsp*
Väntar även på att YouTube ska bli klar med att ladda upp filmsnuttarna från dagens lopp. *gäsp* Tack, Anneli för att du åter igen vill ställa upp som min hovfotograf. Tack!! :))
Medans vi väntar på det så vill jag passa på att gratta våra KM-vinnare...
Tina o Naya i small
Marre o Zehera i medium
Jennie o Felix i large Sorry Jennie/Felix
Ett STORT GRATTIS till er alla!!!!
Stoppa pressarna!!!! Det blev visst lite fel där..
Efter en noggrannare kollräkning så blev istället...
Tomas o Lakritz klubbmästare i large.
Okej, då.. Tomas/Lakritz kan få ett grattis också! :)
Attans! Jag som tyckte det va´ så bra med en ESS som klubbmästare!
(Nej, jag är inte alls jävig.. ) ;)
Okej, till mina egna... vad heter det? Färdigheter? Hm.. Är nog lite för trött för det här egentligen (klockan är nu nångång efter midnatt). Äh, under tiden jag försöker komma på ordet kollar jag in läget på YouTube istället... *klick* *klick tillbaka* Halvvägs uppladdat.
... till mina egna.... resultat? Nej! *kollar in TV lite grann istället* (Förstår ni nu varför det tar en sån himla l-å-n-g tid innan man är klar med det här)
... resultat. Njae..! Eller vad är det för fel med det ordet - egentligen? Disk är ju även det ett resultat. Eller hur? Och att komma näst sist också. Inte för att Grompan kom näst sist. Jo, i Hoppklassen av dom som kom i mål. Men jag är väldans noga med att även räkna med de som blev diskade. ;) (Hm..? Jag tror jag börjar piggna till lite nu.)
I alla fall, jag kom dit i tid. Mycket beroende på att small- och mediumklasserna inledde dagen. Jyckarna och jag hann med en liten rastningsrunda innan jag åt frukost medan jag i lugn och ro kollade in medium-ekipagen i Agilityklassen. Eh..? "lugn och ro"?! *hrmf* Jag vet inte vad det var med mina jyckar idag, men de var ovanligt enerverande. De gnällde, de blåstirrade uppfordrande på mig, skulle ständigt klättra upp i knät eller på annat sätt försöka få min uppmärksamhet. Dumma jyckar! Jag höll på att bli galen på dom!
Efter Gromits och mitt lopp i Agilityklassen hade jag dumma tankar om att jag ville åka hem. Typ inget hade fungerat i loppet. I och med att det var DM så kändes det som allt nu var kört eftersom vi diskade oss (efter två hinder. Bläh!). Fast... jag försökte tala förstånd med mig själv medan jag åter igen tog en liten rastningstur med alla tre jyckarna. "Hade man inte kallat dagens tävlingar för DM, så hade jag nu istället känt en "jag-vill-ha-revansch"-känsla inför Hoppklassen. Men nu så... bläh!", försökte jag resonera med mig själv. Jag hade nästan lyckats övertygat mig själv och förträngt att det är DM, när jag stötte på Lakritz o Dimma-Tomas som påminde mig om att det även var KM. Nu blev jag låg igen. "Det där dumma KM:et också!!", muttrade jag surt för mig själv.
Ja, i år hade vår klubbs KM i DM:et. Jag var den ende som protesterade mot mötets förslag. Och dum som jag var så... resignerade jag istället för att komma med bättre argument varför vi borde ha KM:et hemma på klubben som vanligt. Jag har alltid ansett (och gör det fortfarande) att ett klubbmästerskap ska/bör vara hemma på den välbekanta och familjära klubben - i strålande solsken! Som en trevlig och gemytlig bakgårdsfest, typ.
Jag anser också att grundorsaken till att man har KM överhuvudtaget är för att försöka "sparka igång" gröngölingarna till att tävla - och ge dom mersmak - så att de vågar visa framtassarna även utanför hemmaklubben. Hur många "gröngölingar" var med i dagens KM? Kan inte påstå att jag blev förvånad över det ringa antalet... (0st) Men... det är bara att gilla läget, och försöka ta nya tag nästa år.
Jag har även alltid haft ogillanden mot att man vid mästerskap räknar ihop de två grenarna agility- och hoppklass. Med andra ord så om man diskar sig i ena klassen så är det totalt kört. Det är inget kul! Och mästerskap ska vara kul. Speciellt när det är KM. Därför när jag hade ansvaret om klubbens KM för typ hundra år sedan, så hade vi ett annorlunda och mer okonventionellt upplägg. Även detta hade förstås sina brister, men jag anser att det ändå var mer spännande och framför allt roligare.
*kollar hur det ligger till på YouTube...*
Okej! Nu är "paus-svamlet" över. Till filmsnuttarna:
Agilityloppet...
där typ inget ville sig. Inte ens lyckades jag med att slänga kopplet åt "rätt" håll. Jag fick tillfälligt (?) hjärnsläpp var tidtagaren/koppelförflyttaren stod, och åt vilket håll målet var. *suck* Jag kommer genast på mitt misstag, och har för en sekund tanke att hämta tillbaka kopplet för att placera det närmare koppelförflyttaren. Eh..? Undrar om det är bättre (resultatmässigt - inte artighetsmässigt) att koncentrera sig på själva loppet...? Haha!
Hopploppet.
Det blev en 28:e plats av 53 startande med 15 felpoäng på tiden 34,57 sekunder (referenstid: 39 sek). Det kändes skönt med att ha detta lopp som avslutning på årets tävlingssäsong; målgång, ingen (nja...) tjyvstart, lugnt fotgående med kontakt på mig in till starten, fungerande bakombyten utan fulsnurr och framför allt en Gromit med ett hyfsat sug mot hindren. Om man kollar noga på filmen ser man att han tar i lite extra inför sista hindret. Antagligen för att jag manar på honom ordentligt i kombination med att han upptäcker att jag är före honom. Något att ta till sig för nästa års bedrifter på agilitybanorna. :)
Och åter igen ett jätte-STORT GRATTIS till våra stolta KM-vinnare! :) Vilka tjusiga prisrosetter de fick!
Och DM-vinnarna med förstås! ;)
Bekvämlighetsinrättningsbedömningen
Stockholm Södra BK:s toa har jag bedömt tidigare. Och den är fortfarande lika bra. Två bås (det ena rymligare än det andra) med väl fungerande vattenklosetter. Klädkrok. Fungerande låsanordning på dörren. Papperskorg.
I utrymmet utanför de två toabåsen finns handfat med rinnande vatten ur vanlig hederlig vattenkran. Tvål saknades, men handservetter fanns i det välfyllda servetthållaren.
Dock ett litet avdrag för avståndet från själva tävlingsplanen, och den branta backen upp till klubbstugan där bekvämlighetsinrättningen är placerad.
Betyg: Att besöka denna inrättning ger en samma känsla som att avsluta sin agilitysäsong på en inofficiell tävling med två flytiga och nollade lopp som gav vinst i bägge loppen. Dock inga uppflyttningspinnar (pga inofficiell tävling), men fina prisrosetter och rolig leksak till hunden. Grattis!