... att vara här och där och tillbaka till här igen! Eller som någon kommenterade här (Dagbok 10-07):
"Ingenting är omöjligt, bara olika svårt!".
Strax före nio kom vi till Österåkers BK för att köra Hoppklass-loppet. Vi hade ju fått startnummer ett, för att hinna åka till Vallentuna med detsamma efter målgång. Hoppklass-loppet är jag ganska nöjd med. Visserligen fick Gromit ett antal alldeles för vida svängar, och en del onödiga vägringar - detta på grund av mig, klantfia till förare. Därtill "tappade" jag Gromit några hinder från mål - och vi blev totalt onödigt diskade. Han tog fel hinder, alltså. Nej! Jag visade (undermedvetet o ofrivilligt) mot fel hinder och ibland så är han så himla lydig!!! ;)
Nu åker vi till Agilityklubben S:a Roslagen borta i Vallentuna för att döma deras AgilityKM. Det är en liten klubb, med ett glatt och trevligt gäng agilityfantaster. De var mycket mån om att jag skulle hinna tillbaka till Österåkers BK för det andra loppet. Jag fick hembakade bullar och sockerkaka samt en chokladask. Mums!!
De var alla mycket duktiga agilityekipage. En del var "proffs", och andra nybörjare, men med synlig potential för framtida stordåd.
Karen Ludvigson, "hon med pudlarna", hade lovat vackert väder till idag, och .... nja... Fast det var faktiskt uppehåll under tiden jag var därborta i Vallentuna. Eftersom jag åkte direkt därifrån så vet jag inte vilka som blev klubbmästare där, men jag har mina aningar. Man får kolla på deras hemsida.
När jag kom tillbaka till Österåkers BK, så höll Agilityklassens large-hundar på. Haha! Som tur var så hade vår emineta domare glömt att mäta upp banan. Så det blev en liten paus efter cirka 20 hundar hade gått i mål, och då fick jag passa på att gå bangång medans domaren mätte upp och bestämde referenstiden. Tack för det, Malin!! :)))
Eftersom vi hade fått ett högt startnummer (Tack, Katta, tävlingsledare), så hann jag kort men i ganska lugn och ro rasta hundar. Själva loppet kändes hackigt med en överstressad Gromit, som skuttade framför fötterna på mig. Vi diskade oss efter två hinder. En mycket ivrig Gromit ville ta Balansbommen genast. Det var en ganska svår start, med denna Balansbom som fälla. Och vi ramlade direkt in i den.
Gromit låg inte på ett endaste kontaktfält, som han gjorde så perfekt och fint när vi tränade för nån dag sedan. Tänk den dagen jag får visa upp min hunds fina kontaktfältstagande! *dagdrömmer önsketänkande*
Denna regnbild är från i somras
Efter DM- och KM-tävlingarna så kördes en skojklass - klubblagklass, där så många som ville fick ställa upp. De fem bästa resultaten räknades, som dividerades med antal startande i respektive klubblag. Tråkigt nog så började det att höstregnstorma mitt i denna skojklass. Men agilityfolk är ett tappert folk, som trotsar naturlagarna! Haha!
Denna klubblagklass kördes på samma Agilitybana som vi nyss diskade oss på. Revanch-dags med andra ord! Nu kom Gromit och jag i mål, men med en hel del fel - och dumma Gromit låg inte på ett endaste kontaktfält. Ja, ja... Han hade tassarna på rätt ställe enligt agilityreglerna, men jag vill ju ha kontroll på hans tasssar. Att tassarna var där var bara på ren tur, typ.
Prisutdelningen skedde under "orkanförhållanden" (lätt överdrift, men inte så mycket) inför en trogen och luttrad skara. Nu kommer jag tråkigt nog inte ihåg vilka som blev DM-mästare, men jag kommer bestämt ihåg att Österåkers BK vann skojklubblagklassen. Detta eftersom jag nu har nya bollar till hundarna och är TJUGOFEM KRONOR rikare - Trisslott-vinst! :)
Efter att alla har hjälp till - i stundtals hällregn - så var det slutligen dags för vårt KM:s prisutdelning. Där vann Kjell o Phoebe Small-bucklan, Marre o Zehera medium och Tomas o Lakritz* large-bucklan. Ett STORT GRATTIS till alla klubbmästare!!!
Jag måste säga att trots nog de flesta av oss - om inte alla - var ganska - om inte mycket - trötta när vi plockade ihop alla prylar och pinaler samt tält x 3 inklusive utstädning av toa-vagn, så höll ALLA ett gott humör i regnet (tänk att det har varit vackert väder nu i en månad, typ. Men just idag... ). Visst... lite kamratliga gliringar här och där, men det hör till.
Med tanke på både det trevliga agilityfolket i Vallentuna och på hemmaklubben, så undrar jag:
Är agilityfolk trevligare än annat folk?!!
Som vanligt blev det inte några foton tagna av mig, men Louise fotograferade, så de kommer nog inom kort på vår Agilityhemsida.
* Jag blev ganska avundsjuk på Lakritz-Tomas GIGANTISKA Twix-paket han fick i pris. Den ville ju JAG ha!!! Men jag fick i alla fall känna på den lite... *snyft* ;))