Det är förfärligt mycket "cupande" på det här stället!
Igår var det den tredje deltävlingen på Leta-cupen. Jag kan nog inte riktigt påstå att det går bättre och bättre för en själv - utan närmare tvärtom. Jyckarna går visserligen ut i uppletanderutan med bestämda steg, och letar - men efter vad?!!! Ja, då inte efter de prylar som vi människor har lagt ut i alla fall. De går fram och nosar på prylen, rynkar på näsan - och går därifrån. *suck* Och ändå så har vi faktiskt tränat minst... eh... jag menar högst... två gånger. Eller tre, kanske? Hm...? Med andra ord så är det där med att träna helt överskattat. Ska genast sluta med det. Om det har gått bra på träningen? Nja... Jo, Gromit och Spirou är duktiga, men Wilbur... Där får man verkligen tjata och peppa, men han tar faktiskt slutligen upp grejerna från marken. Beror lite på vad det är för en slags pryl förstås. Mjuka grejer är självklart mer lättburna än hårdplast-prylar.
Poängställningen finns på ÖBK:s hemsida.
Läger vid Sommar-cupen förra året (tror jag). Spirre med tratt, Wilbur och Gromit inne i buren.
Jo, och imorrn är det dags för den årliga Sommar-cupen. Det är faktiskt den andra deltävlingen, eftersom vår inoff-tävling den 23 juli ju var en sommarcup, fast lite större. Det var för att Linda skulle få till sin tävlingsledarexemination. Vilken hon klarade med bravur! Ja, jag menar, Gromit kom ju trea i agilityklassen! Nähe, det hade kanske inget med det att göra...
Imorrn har jag fått uppdraget att hitta på banor. Hoppklassen blir lite lättare. Med andra ord, så blir Agilityklassen svårare. Jag tror att vi börjar med den lättare hoppklassen, så kanske folk (om det nu kommer några överhuvudtaget) inte skräms bort. Fast å andra sidan så kanske proffsen tycker det är tråkigt med den lättare. Det är inte lätt att få alla nöjda. Men man kan ju i alla fall försöka. Några klurigheter är det ändå i den lättare hoppklassen, och de kan ju ta tillfället i akt och testa och utmana sig själva på ett sätt de inte kanske "vågar" göra på en riktig tävling. Jag menar Sommar-cupen är ju en träningstävling.
Hihi! Märker ni att jag kallar proffsen för "de"? Undrar vilka som räknas som proffsen? Ja, det kan man ju ta sig en funderare på. Om man nu känner för de´.
Gromit tycker att det är roligt att flyyga över hindren så att öronen fladdrar i vinden!
Apropå agility, så tycker jag för närvarande att det är riktigt skoj att träna. Gromit har blivit så himla duktig. Han fattar oftast vad jag vill och menar. Nu låter det nästan som om vi tränar typ var och varannan dag, men ett par träningspass har det i alla fall blivit sen sist. Och kors i taket! Även två lydnadspass! Jag har ju tanken att jyckarna och jag ska ställa upp på KM:et i oktober. Tänkte försöka få till ett riktigt hat-trick som heter duga: Att komma sist, näst sist och nästnäst sist TRE ÅR I RAD! Vilken lycka om jag lyckas med det!! :D (Fast då borde jag väl inte träna?)
Hm... måste kolla upp om jag nu minns rätt. Ett ögonblick...
Jo´rå, vi kom på placering 6, 7 och 8 både 2009 och 2010. Fast lite märkligt att det var precis åtta deltagare båda åren. Har jag skrivit fel på jyckarnas resultatsidor? Nä, det kan jag väl inte ha gjort, väl..?
Hur som helst om jag nu lyckas med min hat-trick (i typ dubbel bemärkelse), så lovar jag så ska jag börja satsa på lydnaden ordentligt till 2012 med Gromit och även med Spirou förstås. Wilbur har ju problem med att sitta, och det ställer liksom till det hela, eftersom det alltid är sitt som utgångsläge i allting.
Spirou på riktig lydnadstävling. Tja... det var i alla fall fint väder.
Eh...? Skrev jag verkligen "lovar" nyss? Kom just på det där med den där enormt, gräsligt, hemskt, fasanfullt, hiskeligt u-r-t-r-å-k-i-g-a tråkplatsliggningen som varar i hela två minuter. Bläh!!! Två minuter av mitt liv, totalt bortkastade med... tråkplatsliggning - som man ju borde träna på (för att inte riskera skämma ögonen ur sig). Och då blir det betydligt fler bortkastade minuter av mitt liv - och hundarnas. Hur står ni lydnadsfolk ut?!!!!
Jag menar, förr i tiden när bordet var med i agilitysporten, så var det helt okej för mig. I fem SEKUNDER kan man faktiskt stå ut med att stå stilla - men i hela TVÅ MINUTER!! Nä, fy sjutton! Och i de högre klasserna är det ju ÄNNU längre och utom synhåll också. Man får inte ens stå där på avstånd och beundra sin vackraste hund. Hm...? Jag tar nog tillbaka det där med "lovar"....
Haha! Det är ändå liiite märkligt att jag - latmasken - som absolut inte har något emot att sitta still i soffan och slöa - i timmar - har så himla svårt för att stå still i två minuter och glo på sin hund som förhoppningsvis även den är still tjugo meter bort.
Men det HÄNDER JU INGET! Är man utomhus, på en tävlingsplan, så ska det hända nåt! Nåt, VAD SOM HELST! Platsliggning är ju nästan lika tråkigt som att se på golf, eller schack, eller nån annan tråksport*. Då kollar jag hellre in en snigel som spatserar över gångvägen här hemma. "Gångvägen"? Det finns väl inga gångvägar här i Stava? *funderar ett tag*
Att sitta och glo på en vägg eller en tom matskål kan vara ganska upplyftande.
Det är Keaton som envist demonstrerar för sig själv att hans matskål är tom.
Nä, nu slutar jag med det här, och går och lägger mig istället. Men först ska jag ta mig en kvällsfika och innan det lägga in lite bilder mellan mitt svammel. Vad för bilder kan passa ihop med denna text, tro..? Vi får se.
Hundarna på utkiksbänken här hemma med vy över Stavas vackra nejd samt liv och rörelse. Alltså att sitta och beundra grannens med råge överfyllda soptunna är det som gäller. Men.. hundarna ids inte ens att kolla åt rätt håll. Det var nog ett löv som dalade ned mot marken. Denna händelse var tydligen mer intressant än den öde vägen med den överfyllda soptunnan.
En söt snigel leker titt-ut.
* Nu menar jag inte att all sport är tråkig, utan enbart tråksporter. Det finns ju action-sporter som är kul, t ex tennis, fotboll, 5-milen på skidor, för att inte tala om Wasaloppet. Hm...? Dessa sporter kan faktiskt även vara urtråkiga. Det beror liksom på vilka det är som utövar den.