Ja, här sitter man i soffan - i lugn och ro - och tittar ut genom de hunddregliga fönstren (ja, jag ska! Tvätta dom, alltså. Sen.) på hur regndropparna trillar ned från den gråmuliga skyn. Tänker på alla klubbkompisar som är ute och tävlar - i regnet. Själv sitter jag här inne i värmen, torr och grann (?) och längtar till nästa år. Då! Då ska Pingu och jag visa våra tävlingsframtassar - i agility och i rallylydnad.
Ärligt talat så är jag inte riktigt säker på om jag känner en lättnad (att man "slipper" tävla i det blöta och leriga) eller om jag typ längtar till att få blöta och lera ned mig och hundarna samt tältet (som sen måste hängas upp på tork på nåt sätt) och att frysa eftersom allt är blött... och lerigt, och att slippa gå upp alldeles "för tidigt" på morgon för att komma en ordinär halvtimme försent till tävlingen, så man typ missar banvandringen och så... Om man tänker efter så har man det ganska skönt här inne i den varma - och torra - soffan. *gosar in mig ännu mer* Hm..? Märker nu att soffan var visst inte så himla torr. Vi var ju ute, jyckarna och jag, i duggregnet... Just det, ja.
Pingu och jag har ju som tidigare sagt, börjat småträna litegrann inför nästa års tävlingar. Ärligt talat så har träningen legat nere den senaste veckan, typ. Men vi kommer igen. Igår kväll så blev det en sån där spontan - men så givande - liten kortträning i köket, när jag egentligen gick in för att göra nåt helt annat, men upptäckte att Pingu var med - alldeles själv. De andra låg kvar inne i vardagsrummet. Då bara måååste man ju passa på, eller hur? :)
Likadant var det i morse (nja.. morse och morse. En definitionsfråga) när jag gick in för att fixa frukost. Jag hällde upp mjölk för att fixa varm choklad, då jag upptäcker att Pingu står ensam bakom ryggen. Då blev det en liten spontan freestyle-movesträning (åtta mellan benen) innan Spirou upptäckte vad vi höll på med. Den mjölkfyllda muggen fick stå där och vänta på bänken. Det gäller att smida medan hunden är själv i vassen. Eh..? Det där var visst dagens första egenpåhittade ordspråk.
Hur går det då med lill-pyret? Jag menar alltså min nya lilla inackordering Linus. Så här såg han ut när han anlände i lördags förra veckan..
Så här ser han ut nu förtiden...
"Vaaa?! Det var visst en pudel under all päls! Inte nån terrier av nåt slag!", utbrast brorsan lite skämtsamt när jag avlämnade både Linus och Wilbur till honom i onsdagsmorse.
Linus är än så länge bara grovklippt/rakad. Finliret ska fixas sen. Ville faktiskt inte bråka med honom alltför mycket. Detta i kombination med att jag var ganska trött när jag var klar med grovklippet (typ vid midnatt). Det blev ju ganska sent efter agilitykursen, hundpromenad etc.
Den nya trimmaskinen funkade alldeles utmärkt. Fast först blev jag lite besviken. De gamla skären (de flesta enligt beskrivningen) skulle ju passa, men mitt (eller rättare sagt Thereses, Didriks riktiga mattes) skär 7 funkade inte ihop med den. Rassla, rassla, lät det, och jag blev livrädd att jag hade sabbat maskinen på en gång innan jag ens hade hunnit börja använda den. Men de gamla 10-skären funkade (och givetvis även det som medföljde maskinen), så det fick bli som det nu blev. Tydligen är "mitt" gamla 7-skär inte bland dom som är komplativa. Typiskt! Ja, ja...
Vad säger Linus själv då om sin nya frisyr?
Haha! Ni skulle sett hans min när jag höll på eller strax efter. Om blickar kunde döda... Han hatade mig!!! Minst sagt.
Fast... jag tror nog att han tycker det är rätt så skönt att slippa den varma, täta ulltröjan. Hm..? Eller...? Nja.. lite frusen är han nog ibland. Har tyvärr ingen tröja som är liten nog att sätta på honom när det är ruggigt ute. Fast så länge som han rör på sig, så skuttar han glatt, smidigt och raskt fram och tillbaka. Då fryser han absolut inte, utan han travar på som en glad liten pudel ska göra.
Men oj! Nu fattas visst en hund...
Så där ja! Nu är hela flocken samlad. Dags att gå in. Hihi! Ser ni att lilla Linus genast ser... ja, vad ska jag säga.. ledsnare ut när bus-Pingu är i närheten. Undrar varför...? *harkl*
Zzzzz
Som ni ser så har Linus hittat sin sovplats - uppe på soffryggstödet. Jag förstår honom, det ser ju skönt ut. Det såg lite lustigt ut när även Pingu försökte ligga bredvid Linus - uppe på ryggstödet. I och för sig förstod jag även Pingu, för det var rätt så trångt i soffan när alla vill få plats, folk som fä. :)
Zzzzzz
Apropå sova. Lillplutten Linus var nog rackarns trött igår kväll. Han sov hela kvällen, ville absolut inte gå ut på tomten för nån kvällskissning. Kan tänka mig det, efter att han tidigare på dagen först gick skogspromenad med brorsan och Wilbur, och sen nästan direkt efter en till skogspromenad med mig och jyckarna. Så mycket frisk luft och kuperad terräng är inte denna lilla tio-åriga kille van med.
Linus och Wilbur väntar på Spirou och Pingu.
Något som Linus avskyr, så är det att bli lämnad ensam, och med det menar han utan sin matte. Hm.. vi jobbar på det. I alla fall jag. Om jag tänker efter så jobbar nog även Linus på det, men inte alls på samma sätt som jag. Vi har absolut inte samma slutmål med varandras träning, om man säger så. :)
Den hela nya flocken.
(Ja, tänk så det kan bli här i världen)