Jag brukar inte svära. Jag spar sådana uttryck till tillfällen då jag verkligen behöver använda dessa ord för att betona hur starkt jag känner om eller för något. Idag när jag åkte från Waxholms BK, efter jag hade varit domare på deras KM, var ett sådant tillfälle. Jag upprepade om och om igen tyst för mig själv i bilen; Vilken JÄVLA HUND!! Vilken jycke! Helt otroligt! Helt ofattbart. Vilken jävla hund!

Nu var det inte någon av alla dessa urduktiga jyckar från Waxholms BK jag tänkte på - utan på min alldeles egna lilla Gromit!

    Efter princip alla hade åkt hem, så körde jag ett par varv med Gromit på den sista KM-banan (agilityklass). Gromit körde den så gott som perfekt! Jag gjorde dock några missar, som fick följden att Gromit kom lite ur "linjen". Annars helt perfekt. Vad har jag gjort för att förtjäna en sån jycke som Gromit? Vilket "ansvar" som ligger på mina axlar! Hur sjutton "bara kan" han hindren? Vi har inte tränat så särskilt mycket. Hur bra kan han bli om vi lägger ned lite genomtänkt och ordentlig träning? Eller sabbar jag honom då?

Haha! Jag minns för länge sedan när jag fick för mig att försöka få LP på Keaton. Ju mer vi tränade desto sämre gick det. Då gav jag upp "ett tag". När jag sedan efter typ ett par års uppehåll från lydnads-planen fick nya "lydnads-ryck", så gick det genast bättre. Keaton visade upp sig som en hur duktig som helst lydnadshund. Tills jag började satsa på att träna honom ordentligt. Då gick det åter igen åt skogen. Med andra ord: Keaton var en naturbegåvning som jag bara förstörde när jag tränade honom. :-) Nja... Jag överdriver väl något. *s*

Gromit vill verkligen göra rätt. Ingen av mina andra hundar har samma "will to please" som han har.

    Baloo hade det. Han var verkligen noga med att man ska lyda alla regler. Har matte sagt att något ska vara på ett sätt, så är det så! Ibland hände det dock att jag ville tänja på reglerna - men näe - Baloo vägrade! Då fick jag försöka övertyga honom att det faktiskt var okej.

Gromit har i och för sig många frestelser som han har svårt för att låta bli att falla för, till exempel att jaga och att "mucka gräl" med andra hundar. Det sistnämda är väl i och för sig inte en frestelse, utan att han känner sig osäker (kanske). Han behöver mer träning att vara "omringad" av okända hundar. Just det! På tisdag har han sin lydnadskurs igen.

><

När jag var ny som agilityinstuktör så ogillade jag den där obligatoriska avslutningstävlingen man har på det sista kurstillfället. Anledningen till detta var att jag ogillade att var domare. Numera trivs jag rätt bra med att låtsas vara domare. När man står där själv mitt på planen och koncentrerat iakttar ekipagen, så får man en annan "synvinkel" på det hela typ. Det är mycket lärorikt. Det är också så roligt att se alla duktiga hundar, alla duktiga förare och även att se alla dessa misstag förarna gör; Man känner så väl igen sig själv, när man virrar omkring på planen med en ännu mer förvirrad hund skuttande runt sig. :)

De där Waxholms-agility-folket var mycket trevliga. Jag kände mig varmt välkommen. Det är så skönt när alla tycks känna sig avslappnade och med skämtlynnet på topp! :)) Jag kommer gärna tillbaka till nästa KM. Om de vill ha mig, förstås!!