När jag kom hem från jobbet - senare än vanligt, och på ganska dåligt humör (som vanligt) - hämtade jag (förstås) posten från brevlådan. Ni kommer väl ihåg den där fyrkantiga prylen som står ute vid vägen (om man bor i enfamiljshus av något slag). När jag lyfte på brevlådelocket såg jag en vitt brev med SKK-logan på. "Vad är nu detta? Gromits tävlingsdispensansökan, tro..?", tänkte jag. När jag tog upp det kände jag att det var tunnt, bara ett enkelt papper inuti. "Vad är nu det? Vad vill dom? Uppmanar dom mig att även skicka in veterinär-journalerna, tro?", funderar jag lite negativt om byråkrati, och så. Jag sliter upp kuvertet direkt. Inuti ligger själva ansökningsblanketten som jag skickade. Det är alltså ett svar....
När jag med darrande hand vänder på blanketten för att se svaret, så tänker jag att jag knappt vågar titta. Men jag kollar snabbt. Jag tror inte mina ögon när jag ser texten: "har beviljats dispens... ". Jag dubbelcheckade flera gånger; Rutan för "ej beviljat" är tom, den andra rutan "har beviljat" är ikryssad. Hur jag än glor, stirrar, vänder och vrider på pappret så står det "HAR BEVILJAT". Jag vågar knappt tro det. Och så snabbt svar, också. HELT OOOTROLIGT!!
Jag som var så insträlld på att det skulle bli krångel. Eftersom jag nästan tycker det är för bra för att vara sant - visst, det finns där tjusig stämpel och allt - så googlade jag på den som hade undertecknat brevet. Personen finns helt klart på SKK. (Även den som undertecknade Spirous tävlingsdispens.) Så allt är nog helt korrekt. JIPPEEE!!!
Så nu är det bara jag själv som kan sätta stopp för Gromit. Här ska tränas. Framför allt passivitet. Han måste kunna vara lugn och avslappnad - utan negativ stress - uppbunden, i buren, i bilen osv. Jag själv måste bli ännu bättre förare, så han inte har en uns av tvekan vilken väg eller vilket agilityhinder han ska till. Han ska inte behöva känna någon dum negativ frustration på grund av otydlig matte/förare.
Grompan väntar på apport-kommando.
Igår var jag och alla tre jyckarna igen med på "tisdagsträningen". De andra tränar lydnad och så - bara för att det är det som "tisdagsträningen" är till för. ;) Själv så tränade faktiskt även jag lite tävlingslydnad - vilt uppblandad med lite freestyle-konster. Bara för att göra tråk-lydnaden mycket roligare.
Jag varvade också lite... Ja, vad ska jag kalla det för? (Onödig) avancerad vardagslydnad, kanske. Exempel: Alla tre jyckarna sitter på en rad. En blir kommenderad ligg (de andra sitter kvar). En blir kommenderad "snurra" (de andra sitter/ligger kvar). Jag "fegade" lite, dock. Jyckarna fick ha släpkoppel. Vågade inte riktigt koppla lös dom alla tre på samma gång. Inte med en massa andra hundar på planen.
Självklart (numera) blev det även ett litet passivitetsträningspass med uppbunden Gromit, medan jag tränade Wilbur och Spirou intill.
Jo!! Vet ni vad jag upptäckte i dag på jobbet? Gromit kan (nja... nästan i alla fall) sätta sig i fotposition utan en massa överdrivna handhjälper från min sida! Han är så söt, och han tycker det är så himla kul. Fast matte (jag, alltså) tycker freestylen är roligare. Gromits senaste freestyle-trick är "nolla" (mitt kommando på "cirkulera runt föraren") som han nu kan ganska hyfsat. Det är förresten väldigt osmart av mig att träna "nolla" och "fot-ingång" typ samtidigt, eftersom ingången ju är precis densamma. Men om han missuppfattar är det jag som är otydlig. Fyy på mig!
Nu har jag inga bilder på denna träning, dock på dummy-apportering-träningen vi hade hemma på tomten i helgen. Så här kommer det:
Spirou i full fart.
Varsågod, matte!
Även Wilbur greppar dummyn.
Stadga (ja, ja, Gromit tjyvade ett par gånger. Tydlig matte, var det, ja!)
Full fart i 190 ut till den utslängda dummien...
... sedan full fart in! Det där med att avlämna i hand, tar vi sen... ;)
Grompan Eriksson har fått beviljad tävlingsdispens! YES!!!