Flera gånger idag har jag måst påminna mig om att det inte är torsdag idag (utan onsdag), och imorrn så är det torsdag - igen! Det börjar bli tjatigt det här med att det är torsdag stup i kvarten.
Därför så ska jag krångla till det ännu mer med dagarna. Här några bilder från förra veckans... fredag! Bilderna är tagna med min excellenta mobiltelefon - därav den fina grovkorniga skärpan och de läckra blaskiga färgerna.
Här är Gromit, Spirou och jag på väg mot bilen som står borta vid infartsparkeringen en cirka 500 meter därifrån. Vi har jobbat klart för dagen, och ska åka bort till brorsan för att hämta Wilbur. Men... det är en Preem-mack "i vägen". Det går knappt att komma förbi detta "hinder".
För det händer ibland - lite då och då - att överlämningen av ett stycke mellanpudel utspelas just vid denna plats. Spirou är näst intill helt övertygad om att någonstans, i någon av de parkerade bilarna så finns han. Det gäller bara att upptäcka honom. Vem? Wilbur, the poodle? No-no! Utan det är min bror som Spirre spanar envist och enträget efter. Som ni ser så är även Grompan delaktig i det hela.
Spirou ger aldrig upp! Han spanar åt höger, han spanar åt vänster."Var ÄR han?!!", undrar Spirre-Spirou. Jag blir tvungen att hala in en mycket motvillig hund, så att vi kan traska vidare till vår bil - för att åka till just denna efterlängtade bror.
Väl framme hos brorsan så är det punktmarkering som gäller. Men vad är det som är så himla speciellt med denna bror? Jag har i alla fall tre stycken brorsor, men det är just denna som Spirre har fattat ett sådant tycke för. Varför då? Leker han roliga lekar? Brukar de gå långa promenader tillsammans? Är han en trygg och kärleksfull husse? Varför detta? Vad är det?!
Spirre visar upp "the schmackos-look".
Nä, brorsan brukar bjuda på schmackos. Det är märkligt att Spirou - vid cirka nio års ålder - plötsligt har blivit som tokig i detta hundgodis. Det är som om det vore en drog eller nåt. Han kan helt enkelt inte motstå det. Och han vill bara ha mer och mer.
När det är dags att åka hem, så följer Gromit och Wilbur glatt med, men Spirou dröjer kvar. Lite diskret försöker han stanna kvar hos brorsan. För han vill bara ha en bit till, och en till, och bara en till och så en till... Jag får nästan bokstavligt talat draaaaa honom med mig ut till bilen. *suck*
Fast numera så har jag en lömsk plan! När Spirou - mycket motvilligt - till slut följer med mig till bilen, så väntar en överraskning! Gissa vad!!
De nu hittills två, tre gånger som jag har överraskat honom med detta, så har han blivit överlycklig!!! ♥
Spirou utför sin glatt skuttiga schmackos-dans långt in på småtimmarna.