Igår kväll tänkte jag: "Jag hinner imorrn!" Det jag skulle hinna var att snabbträna det dagsfärska freestyle-programmet, och att fixa några kläder. Tävlingen skulle starta kl 12.00, så man hade ju hela förmiddagen på sig, eller hur?
Jag vaknade första gången vid 7-tiden av att Gromit stod vid ytterdörren. Jag kommer faktiskt inte ihåg nu ifall jag släppte ut honom eller om jag sa åt honom att gå och lägga sig igen. Många gånger ställer han sig där vid dörren, och låtsas att han behöver gå ut. I själva verket är det så att han vill få upp mig eller de andra hundarna från soffan, så att han får plats där istället. (Vi sov alltså i soffan, som vanligt.)
Nästa gång som jag vaknade var vid 8-tiden. "Det e för kallt för att gå upp", tänkte jag, och virade in mig ordentligt med filten. Spirou klättrade över mig och pressade ner sig mellan min rygg och soffryggen. (Nu blev det varmt o skönt o gosigt - nu ville jag absolut inte gå upp.) Gromit låg redan som en liten bulle bakom mina knä-veck. Wilbur snarkade i andra änden av soffan. Han små-muttrade lite: "Gromit ligger egentligen lite väl nära!" Keaton-gubben sov djupt i fotöljen bredvid.
Fotot taget vid annat tillfälle - visst e dom söta, gullungarna!
Klockan hade börjat närma sig nio innan jag till slut lyckades gå upp. "Javisst ja! Kläder! Vad ska jag ha på mig?" Nu var det hög tid att hitta på nått. Men först hund-frukost, tina bröd till min frukost och tina köttbullar som belöningsgodis. Under tiden micron jobbade torrgick jag freestyle-programmet två gånger i köket med musik. "Ja, det kan kanske funka", tänkte jag, "mkt improvisation blir det iaf". Sedan var det kläder. Vad associerar man till låten "Feelin Groovy med Simon & Garfunkel? Färggrann hippie-style, kanske? Fast den enda skjorta jag hittade var absolut inte färggrann. Däremot upptäckte jag efteråt att det var en gammal reklam-skjorta för - just Simon & Garfunkel. Vilket sammanträffande! Jag provade hundarnas sidenband som pannband. Visserligen såg jag mera ut som en indian, men äh spela roll! Ett lila till mig, och ett grönt till Spirou (som han hade runt halsen).
Innan vi åkte till klubben, så tog jag ut CDkassettspelaren för en sista koll. Spirou och låten kändes helt okej.
Hur som helst så kom vi otroligt nog på andra (!) plats. Tävlingen vanns av de mycket duktiga freestyle-proffsen Agnes o Pelle. Så min andra placering kändes nästan som om vi hade vunnit. Agnes o Pelle tävlar ju i en helt annan liga.
Det som känns lite tråkigt är att jag vet att Spirou kan så mycket bättre. Men så är det nog för de flesta av oss alla som tävlar med djur. Det är ju inte bara att konster o trix som ska fungera - det ska ju även fungera med en massa störningar också. Men träning ger färdighet. Eh... Vad skrev jag alldeles nyss? Träna? Färdighet? Jag?! Ja, jag får faktiskt skylla mig själv. Man får den hund (och tävlingsresultat) som man förtjänar!
(Spirous tävlingsresultat uppdaterad)
Efter freestylen så var det Rallylydnadstävling. Det hade vi inte tränat ett skvatt på. Har ni hört det förut? Spirou var jätte-nosig och okoncentrerad. Jag blev lite förvånad att han vägrade sätta sig. Visserligen var gräset mer blöt lera än gräs, men Spirou brukar ju inte bry sig om sånt. Jag vet inte vilken plats vi kom på för jag var oartig nog att inte stanna till prisutdelningen. Jag ville till skogen innan det blev mörkt. Men Katta sms:ade mig att Spirou o jag hade fått HP. Varför vi fick det vet jag alltså inte.
Rallylydnaden vanns av... Jo, Katta o Zero! Ett jätte-grattis till er!! Och ni hade ju inte heller tränat! Fast har man både talang och en sån där vallhund, så behövs ju inte det. Eller...?
Vilken kontakt o glädje!
Vilken kontakt, glädje o fart!
Här lite bilder från skogen:
Hela gänget på stenen: Keaton, Wilbur, Spirou o Gromit.
Gromit o Spirou lyckades komma upp på "stor-stenen"!!