Förra söndagen så tog jag mina (ej utbildade) jakthundar till den vida vildmarken för att jaga. Visserligen har ingen av oss någon kunskap om jakt och sånt, men vad gör det? Det kan väl ändå inte vara så himla svårt. Och så har jag ju läst en del tidningsartiklar i ämnet, så jag har ett visst hum om det hela.
Nu så har jag förstås inte några bilder på själva jakten, eftersom jag och jyckarna var ganska upptagna med att lista ut hur vi skulle lyckas med vår uppgift. Vi kliade oss i huvudet ett antal gånger, när bytet inte ville bli nedslaget "bara så där". Tyvärr blev nog jakten lite väl långdragen. Men till slut så damp bytet ned i backen med ett dunk. "Mission accomplished"!
När själva jakten var över, och bytet låg där livlös på marken, tog jag fram kameran, och tog några bilder. Precis som man brukar. Det har jag minsann sett i jakttidningar där jägarna poserar stolt bredvid det nyss nedlagda bytet.
Bytet var cirka fem meter långt. Vikten okänd. Bytets "bo" var cirka nio, tio meter upp i luften, så det var lite knepigt att komma åt det. Med hjälp av en gammal spårlina, och lite teknik fick jag till slut det på fall. Hundarna iakttog "jägar-matte" med stor nyfikenhet. Jag var mycket noga att de hela tiden höll sig på avstånd. Man vet aldrig hur ett stressat villebråd kan uppföra sig under själva jakten. Jag vill inte att någon skulle skada sig. Nja... bytet blev förstås lite illa åtgånget, förstås. Sorry!
Här uppe var "boet" minst nio meter upp.
Själva nedfallsplatsen.
Gromit var förstås först fram till bytet.
Strax efter var även Spirou framme.
Här är alla framme och gnager på "bytet". Här syns även "jaktredskapet" - en gammal spårlina. "Man tager vad man haver!"
Kan förresten även upplysa om att min provisoriska lagning av staketet fortfarande håller, som jag gjorde 2008 när jag lekte skogshuggare (23 nov -08). Eukanubas blåa bajspåsar klarar biffen!! :)
Förklaring: En ganska stor gren hade knäckts, och hängde löst från trädet som alltså står på min tomt. Eftersom jag var orolig att den plötsligt skulle falla ned på stigen nedanför och kanske just när man passerar, så bestämde jag mig för att göra något åt saken. Jag knöt den gamla spårlinan så högt upp på grenen jag nu nådde, och sedan drog och bände och slängde och fnulade jag tills grenen till slut föll till marken. Jaktlyckan var obeskrivlig! :)