Nej, rubriken ljuger. De är inte världens dummaste, utan världens mest irriterande hundar! Varför då, då? Jo, de är så himla smarta på att dressera mig, deras matte! *suck* Och jag faller för deras smarthet så irriterande lätt. *dubbel-suck* Här följer ett par exempel (och ja, det finns fler)...
1. Mina jyckar vill inte vara ute på tomten själva. Då "i tidernas begynnelse" (alltså när jag flyttade till hus med tomt), i ett desperat försök att få ut dom på den stora tomten samtidigt som jag själv blev kvar inne, så kastade jag ut en näve hundmat (Keatons och numera även Gromits allergikäk). Numera går de ALDRIG ut om de inte får en näve hundmat utkastat. Om jag lyckas lura ut dom utan, så kommer de strax in igen, och glor på mig uppfordrande: "Hörru, var är vårat käk?!"
2. Gromit har upptäckt att om man låtsas vara i strängt behov att gå ut (rusar fram och tillbaka mot ytterdörren), så reser sig matte upp från sin varma sköna soffa direkt (i den befängda tron att jycken verkligen behöver gå ut (?!)). När den lättdresserade matten öppnar dörren, rusar Gromit in i köket och visar tydligt: "Hörru! Ge mig käk, eller ett tuggben, eller nåt! Jag känner mig lite sugen!"
Spirou visar lillebrorsan Gromit hur man öppnar en dörr.
Ja... behöver jag även nämna att jag så lydigt stänger ytterdörren efter dom när antingen Spirou har egentassigt öppnat dörren utifrån, eller Gromit - på egen tass - öppnat den inifrån. Ingen av dom bemödar sig med att STÄNGA dörren efter sig. Nä, varför skulle de göra det för? De har ju så duktigt dresserat sin matte att utföra dessa konster. *suck*
OCH JAG FÅR INTE ENS EN GODBIT SOM BELÖNING!!!