- Men hörru du?!!! Du har ju inte skrivit nåt om hur det gick på senaste rallylydnadstävlingen! Bara nämnt det på Fb - inte här. Va e´ du för en tråkmåns egentligen? Alla är ju inte fejjanvän me´ dej, ju! (Och vem skulle vilja va de´? *viskmuttrande*)
- F´låt, då! (och förresten så är jag bara fejjanvän me´ såna som jag haft nån typ av konversation med - irl eller över cyber.. *lite viskmuttrande tillbaka*) Jag ska! Tjata inte. Ska bara hitta lusten, har förlagt den nånstans... i nåt dammigt skrymsle. Jag kanske stöter på den nån dag. Förresten så känns det som om jag redan har skrivit om det; har faktiskt hela tre "historier" i huvudet: en om rallytävlingen, en om Pingus fallgropar (!) och så en... nej, förresten.. det är två om... ja, det tar vi sen. De två sistnämnda är mer seriösa saker och frågor än roliga påhitt som jyckarna ställer till med eller tävlingar.
Here we go om Pingus rallylydnadstävling i torsdags...
Ja, så har vi - Spirou, Pingu och jag - avslutat vår lilla rallylydnadsturné - för den här gången. När det gäller Spirou så avslutades den lite abrupt redan efter andra tävlingen, då domaren ju kom fram till oss efteråt och vädjade att jag skulle pensionera Spirou från tävlandet. Se här (när jag har länkat, vänta lite. Ha inte så förbenat bråttom. Så! Nu är det länkat och klart. Varsågod och tryck!)
Det är ändå lite lustigt (nja) hur det blev. Min grundtanke med denna rallylydnadsturné (fem tävlingar) var att göra ett försök att få tre kvalificeringspoängstävlingar så att Spirou skulle få ett till rallylydnadsdiplom - med fortsättningsklass - och sen stanna där. De andra två högre klasserna är i mitt tycke för avancerade. Min tanke var också att när jag och hundarna ändå var där (på tävlingsplatsen alltså) så kunde ju även Pingu få starta för att få lite tävlingserfarenhet. Hmrf! Så går "huvudjycken" och blir "bortdömd", typ. *suck* Ibland (?) känns det som om saker och ting inte riktigt går min väg... *tycker lite synd om mig själv* Ja, det gör jag - och det står jag för! Ibland får man tycka synd om sig själv. Så det så!! Även om man har sig själv att skylla. Man kommer ju liksom inte från den där typen som bor inom sig.
Nä, upp igen.
Tävlingen i torsdags var på Märsta-Sigtuna BK:s stora fyrdagarstävling med förutom rallylydnad även agility, freestyle och tävlingslydnad. Det skulle bli kul att få se lite agility under rallyväntetiden (som ibland kan kännas oooooooooootrooooooooligt lååååååång). Flera av klubbkompisarna var också där på agilityn - och även rallylydnaden.
Carina med Deedee och Malin med Arwen lyckades väldans bra på rallyn. Minst sagt! Carina klämde till med en 99-poängare på deras debuttävling och fick en delad andraplacering. Malin hon var inte så särdeles mycket sämre: Hela 92 poäng i Fortsättningsklassen (där Spirou ju skulle ha startat.. *suck*) och även det resulterade i en delad andra plats. Ett STORT GRATTIS till er båda igen!!!
Till nåt (nästan) helt annat:
Inom agilityn så startar ju löptikar på sin lottade plats, men inom rallyn så startar de sist. På PM:et hänvisades löptikarna bort till vägkanten för rastning. Fast... bilarna - som ju stundom innehåller löptikar - parkerades borta vid den provisoriska parkeringen på andra sidan tävlingsplanerna. Alltså så måste ju då alla (oavsett löp eller inte) förflytta sig över/intill tävlingsplaner och förstås över parkeringen. Haha! Detta kände i alla fall mina hundar av - DIREKT!!! Och det var jag beredd på. Det var också en av anledningarna till att jag ville köra den här tävlingen; för att få mer erfarenhet av löptiksnärvaro på tävling. Så missförstå mig inte. Jag muttrar inte surt, utan jag vill göra nåt åt saken. Visserligen tycker jag - för min egen skull, för min personliga "vinning" skull - att löptikarna kunde hålla sig... nån annanstans (fråga inte var), men nu är reglerna så här - det är bara att försöka göra det bästa av det. Och det är absolut inte att surt muttra om det.
Ni som fått äran att få vara fb-vän med mig har kunnat sett mina försök till att få Pingu kunna träna/tävla trots massor med doftstörningar i närheten. Dagen innan denna rallytävling, så utnyttjade jag att Deedee (som ju löper) hade tränat innan Pingu och mig uppe på brukshundklubben. Carina berättade var de hade hållit till, så jag visste precis var de externa belöningarna (löptiksdoftfläckarna) höll hus. Haha! Jag skulle i och för sig även vetat om det utan Carinas instruktioner - för mina killar visade vägen så fint, så fint. :) Ja, inte är det nåt fel på deras nosar i alla fall.
Bara en till liten parantes om löptikar...
Jag tycker det är skrattretande när folk (läs: löptiksfolk, dock inte alla, men fler än jag trodde) som anser att man ska absolut inte berätta om de har löptikar med sig - för då bli "hanhundsfolket hysteriskt nippriga" och börjar inbilla sig saker.
Personligen så har jag alltid uppskattat när löptiksägaren varit ansvarfull och hänsyntagande förklarat löpläget, så att jag kan med största tydlighet och i tid visa min hund att nu är det inte läge för uppvaktning - vi ska göra annat; så att jag kan styra, så jag kan visa, så jag kan välja att slå mig ned nån annanstans, så jag kan visa så tydligt som möjligt att vi (hundarna, alltså) håller oss ifrån romantiska (?) tankar. Det kallar jag för att visa hänsyn - mot båda parter.
Att påstå att det är bättre att hålla tyst om löp, för annars blir hanhundsägarna nippriga, tycker jag är såååå nedvärderande, såååå kränkande och kan nästan jämföras med att typ omyndigförklara vuxna människor - som har i hela sitt hunderiliv levt med sina - många gånger pilska - hanhundar. Som sagt, det blir jag helt nipprigt ilsk över; denna brist på respekt och brist på att vilja visa hänsyn.
Observera att jag förstår att det kan inte vara lätt att ha löptik heller. Till exempel som agilitytävlingsreglerna är utformade. Jag menar, även ni måste ju stå där i startfållan. Hur är man nära men inte för nära?
Oj, nu blev det en massa tjafs om löptikar istället för att redogöra hur Pingu skötte sig på rallytävlingen! Det var faktiskt inte min mening. Mina tangenttrycksivriga fingrar bara flööög iväg, liksom.
Spirou har på bilden lite av sin "kär-min"
När det gäller Pingus och min insats - som för övrigt inte har något med löptikar att göra - gick åt pipsvängen. Läs och begrunda...
Låt oss säga så här: Pingu hittar en pinne mitt på planen (som jag missat vid banvandringen). Han tar upp den i munnen, lägger sig ned - bekvämt tillrätta - och börjar gnaga på den, medan jag står bredvid och försöker - förtvivlat - få honom att resa sig upp och fortsätta tävlingen.
Vad jag kämpade och kämpade! Ett tag funderade jag på om det finns nån typ av maxtid i rallyn? Hur länge jag och Pingu kan hålla på innan tävlingsledare och domare kommer och lyfter ut oss från tävlingsplanen? Allvarligt! Jag tänkte så.
Under vår "färd" utmed rallyskyltarnas väg, så testade jag typ allt. Och då menar jag allt! (förutom att ilsket ryta eller rycka, förstås) Jag hade alla möjliga läten för mig (Pingu-tut bland annat, funkade första tutet, sen inte mer), jag försökte tala högt, lågt, väsande viska (funkade första försöket, sen inte mer). Jag hoppade, skuttade, klappade händer, klappade händerna på/mot marken... Pingu, ja, vad gjorde han?
Jo, han nosade, nosade, nosade, vädrade, vädrade, vädrade och nosade samt kollade runt vad som hände runt om (ex: någon ropade "Bra!" till sin hund uppe på parkeringen) och så förstås gnagde en liten stund på en egenhittad pinne (se ovan).
"Vadå? Varför lägger dom ut en massa roliga saker om man inte ska nosa på dom?"
Lite (öh!) är mitt fel. Jag tänkte ju helt fel om hur bråttom ("nä, jag har gott om tid", Pyttsan!) jag har efter banvandring till vår start. Det var ju flera banvandringar, och Pingu och jag hade startnummer 39 - det vill säga lååååångt in i tävlingen. Men om vår banvandring är efter startnummer 37 - då är det bara ett ekipage innan Pingu och min tur, ju! Dumskalle!!! Det kommer jag på under själva banvandringen. Så kvickt som attan avbryter jag memoreringen och skyndar att rasta av och värma upp jycken. Och plötsligt (!) - när den ivrigt nosande Pingu och jag är typ läääängst bort uppe mot parkeringen, så upptäcker jag att de har ju börjat, 38:an är ju inne på planen!! Jag och Pingu skyndar bort till startfållan, fortsätter där uppvärmningen - och "plötsligt" så var det vår tur. Suck!! Att jag aldrig lär mig.
Hur som helst så blev vi diskade (!) på grund av "Hund som lämnar banan". *skrattar* Ja, hur det nu är möjligt att "lämna banan" när jycken sitter fast i koppel?! Jo, nån tass var nog på andra sidan kantbandet, men... varför sätta skyltarna så nära så att jycken lyckas - inom koppellängd - kliva över med en tass?
Möjligen *harkl* var "hunden" rent mentalt nån annanstans än på denna rallylydnadsbana. *ler*
Ja, ja...
Nu är i alla fall denna rallylydnadsturné över. Vi får ta nya tag till hösten. Ärligt talat så tycker jag det är ganska skönt att det är över för den här gången. Och så hägrar agilitystartdebuten i höst.... Hur ska det gå? Hur ska det gå? Beware, the Pingu is on agilityway this autumm! :) Och då utan koppel... *skrattar högt, och skakar på huvudet med viss bävan å allas vägnar*
Tillägg en stund efteråt:
Glömde nämna vad som stod i domarkommentarsrutan: "När väl momenten fungerar så är det jättefin kontakt mellan er. :) Träna transportsträckor". Ja, jag håller med domaren (trots att det var samma domare som Spirou hade på sin sista (?) rallytävling) om att vi måste träna ännu mer transportsträckor. Kul ändå att hon faktiskt hann med att se att det fanns en liten kontakt mellan oss, Pingu och mig.